I dag inleder Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen sin 124-årskongress i Malmö. En mycket viktig fråga på dagordningen är den värsta nu pågående krigsförbrytelsen i världen, folkmordet i Darfur.
Under de 4 år som den våldsamma konflikten har pågått har över 200,000 människor dödats, och mer än 2 miljoner oskyldiga civila har tvingats fly sina hem och lever nu i flyktingläger i Sudan eller i grannlandet Chad. Mord, våldtäkter, övergrepp och utbredd svält har blivit vardag för civilbefolkningen.
Trots att den sudanesiska regeringen flera gånger lovat att stoppa övergreppen, så fortsätter regeringen i Khartoum att ge militärt stöd till de arabiska milisgrupper som utför övergreppen på civilbefolkningen i Darfur.
Den afrikanska unionen (AU) har på FN:s uppdrag skickat 7000 soldater för att få ett stopp på dödandet. Styrkan är dock alltför liten. Dessutom består den av dåligt utbildade soldater från fattiga länder och är mycket bristfälligt utrustad.
Det är av yttersta vikt att FN snarast möjligt kan sätta in en robust fredsfrämjande styrka som kan tvinga fram ett stopp för övergreppen mot civila. Den sudanesiska regeringen har hittills gått med på att de 7000 AU-soldaterna ska kompletteras av 3500 soldater från FN, men motsätter sig än så länge FN:s och AU:s krav på att få sätta in en gemensam FN/AU-styrka på 20 000 soldater.
Efter en förfrågan från FN:s generalsekreterare Ban-Ki-moon planerar den svenska regeringen nu att bidra med 170 soldater ur ett ingenjörskompani till den första förstärkningsstyrkan på 3500 soldater. Detta är bra, men det räcker inte. Regeringen bör redan nu förbereda för att skicka ytterligare soldater till den tyngre styrkan på 20 000 soldater som förhoppningsvis snart kommer att kunna sättas in. Sverige bör också verka för att den stridsgrupp om 2 300 personer som Sverige ställer till EU:s förfogande från den 1 januari 2008 ska kunna sättas in i Darfur.
Sverige måste också ta initiativ så att ökad press sätts på Sudans regering att godta en större FN/AU-styrka. Sverige bör t ex verka för ett totalt vapenembargo gentemot Sudan, för att riktade sanktioner införs mot vissa sudanesiska regeringsföreträdare, och för att restriktioner införs mot Sudans oljeproduktion. För att sådana tvångsåtgärder ska kunna genomföras måste dock stark internationell press sättas på Kina, som p g a sina ekonomiska intressen i Sudan hittills har hindrat FN:s säkerhetsråd från att vidta kraftfulla åtgärder mot regeringen i Khartoum.
Den humanitära katastrof som råder i Sudan måste också bemötas med mer hjälp utifrån. FN och humanitära organisationer begärde år 2006 tillsammans drygt 1.5 miljarder dollar i stöd till insatser för civilbefolkningen i Sudan men fick bara 65 procent av det begärda stödet. Sverige bidrog med drygt 200 miljoner svenska kronor och var därmed en av de största givarna. Men att vara en av de största räcker inte när de humanitära behoven är fortsatt stora. Sverige kan och bör göra mer.
Det är dags för den svenska regeringen att göra situationen i Darfur till sin absolut viktigaste utrikespolitiska fråga. Folkmordet måste stoppas nu!
Frida Blom
Ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
