Arbetar för en fredligare värld

Skicka dina julkort digitalt i jul!

Planeringsmöte med GSoA

I helgen har det varit möte inom ENAAT, europeiska organisationer och nätverk som jobbar mot vapenhandel. Vi har bland annat presenterat och diskuterat utvecklingen inom respektive länders vapenexport, varit på föreläsningar om ICT-direktivet och om drönare.

Tillsammans med våra vänner i den schweiziska organisationen GSoA, fritt översatt "Organisationen för ett Schweiz utan armé", passade vi på att prata igenom kommande samarbete kring Jas Gripen och affären mellan Sverige och Schweiz. 

Vi konstaterade att det är väldigt olika tonläge i debatten i respektive länder. I Schweiz är många väldigt kritiska. Affären är långt ifrån avgjord. Där säger regeringsföreträdare att beslut från Sverige om att satsa på  Super-Jas måste föregå det schweiziska. Och opinionen är generellt skeptiskt till en så dyr stridsflygaffär. GSoA jobbar bland annat för att få till stånd en folkomröstning om affären.

I Sverige lät det i november som att allt redan var klappat och klart. Här är det inte särskilt många som känner till den negativa opinionen i Schweiz. Och här är beskedet att Sverige tänker satsa på att utveckla ett antal Super-Jas om någt annat land väljer att köpa. 

Schweiz väntar på att Sverige ska fatta beslut om att uppgradera. Dessutom ska landets parlament godkänna köpet, vilket inte gjorts än. Sverige väntar på att Schweiz (eller annat land) ska lämna besked om att de ska köpa. Något säger mig att detta dödläge kommer att användas som argument från industri och politiker i Sverige för att driva igenom satsningen ändå. Minsta lilla halmstrå greppas tag i för att fortsätta att hitta anledningar till att driva igenom miljarder i utgifter på Super-Jas.

Det finns inga säkerhetspolitiska motiv för köp eller uppgraderingar av Jas Gripen och vid en affär kommer det att leda till stora utgifter för skattebetalarna i såväl Schweiz som i Sverige. Tvärtom kommer det innebära ökade kostnader och löften om långtgående satsningar i decennier framöver. Kostnader som vi sedan inte kommer att kunna dra ner på pga de löften vi gett till andra länder som köpt planet. Att fortsätta satsningen på Jas Gripen är bara så fel det kan bli.

I april var min kollega Rolf Lindahl på besök på GSoA:s årsmöte, vilket blev avstampet för våra gemensamma ansträngningar att hindra affären. I går hade vi vårt andra möte, denna gången i Berlin. Vår gemensamma plan börjar ta form.

Svenska Freds och GSoA fortsätter planerna mot Gripen-affärenSvenska Freds och GSoA fortsätter planerna mot Gripen-affären

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Super-Jas, Jas Gripen, GSoA, Enaat, Berlin
Publicerad 2012-06-18

Tillfälligt utan kommentarer

Vi har haft lite tekniska problem med bloggen och jag har varit tvungen att stänga kommentarsfunktionen tills vidare. Vi jobbar så klart med att ha den tillbaka igen så snart vi kan.

En enorm mängd skräpkommentarer gjorde att jag fick sitta och radera en hel hög med inlägg i kommentarsfältet. Tyvärr råkade jag även klicka bort några av de riktiga kommentarerna också. Jag hoppas att vår hemsidesleverantör kan återskapa dem, för det var väldigt fina och uppmuntrande ord ni hade skrivit och jag blev väldigt ledsen när jag insåg att jag råkad radera dessa :-/

, kommentarer, spamskydd
Publicerad 2012-06-18

Tillfälle att ställa Ryssland mot väggen om Syrien

Tidigare i dag blev jag uppmärksammad av Martin Uggla på Twitter om att Sverige ska ta emot en rysk skräckgeneral i morgon fredag. Nikolaj Makarov ska träffa både försvarsminister Karin Enström och överbefälhavare Sverker Göransson enligt uppgifter på ett ryskt forum. Lars Ohly frågade i dag Karin Enström om detta vid riksdagens frågestund och fick ungefär till svar att Sverige och Ryssland delar ett gemensamt intresse i att bibehålla säkerheten i Östersjöregionen. Nikolaj Malarov är misstänkt för att genom sitt befälsansvar ha begått krigsförbrytelser i Tjetjenien, men har aldrig blivit prövad i en domstol.

Jag skulle vilja lägga till en sak till här. Jag hoppas att någon representant från massmedia ställer någon av följande frågor till Karin Enström, eller skriver något om det ryska besöket kopplat till landets roll i Syrien. 

När Karin Enström pratar om att Sverige och Ryssland har ett gemensamt intresse av att samarbeta kring säkerheten i Östersjön, innebär det då att Ryssland i morgon kommer att få veta att svenska vatten i Östersjön minsann inte är farvatten för ryska vapenlaster till Syrien? Kommer Sveriges statsrepresentanter ta upp det faktum att det är Ryssland som blockerar säkerhetsrådet från att enas om åtgärder som skulle kunna öka pressen på Bashar al-Assad?

Den ryska generalen bör få veta att varken krigsförbrytelser i Tjetjenien eller understöd till Assad-regimen är något Sverige tänker legitimera och medverka till. Frågan är bara om Sverige är modigt nog att ta upp frågan.

Betänk dock utifrån vilken roll Sverige, som gör affärer med diktaturen Saudiarabien vilken i sin tur understödjer rebellerna som strider mot al-Assad, i så fall skulle kritisera Rysslands vapenexport till Syrien. 

Inte så värst troligt att Sverige säger ett knyst till den ryska generalen i morgon va?

 

Konflikthantering, Östeuropa, Syrien, inbördeskrig, Tjetjenien, saudivapen
Publicerad 2012-06-07

Nedrustning och mänskliga rättigheter

Jag såg vaktens pekfinger vifta genom fönsterrutan. "No no, madam", kom han ut på gården och sa när jag gick in samtidigt som en lastbil körde ut genom grinden.

Jo, sa jag. Jag har ett möte med Mr Khazaei kl 10. "Aaaah, Khazeei Jan. Ok, here" sa han med ett brett leende och pekade på en dörr till ett mötesrum alldeles vid ingången till ambassaden. 

Som jag skrev i går fick jag för en tid sedan en förfrågan om ett möte med ambassadrådet på iranska ambassaden i Stockholm. De ville prata om mänskliga rättigheter och om nedrustning. Och jag tänkte att det kanske är intressant att skriva ett par rader om mötet här så att fler får ta del av det och får en inblick i hur det kan gå till.

Det visade sig finnas ett erbjudande om att låta oss få möta en iransk NGO som arbetade med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter som, enligt ambassadrådet själv, skulle vara utvald av dem (regimen) och därmed garanterat en erkänd och proffessionell organisation. "Ni måste lyssna på alla sidor", sa han. "Ni måste också ha en direktkontakt och lyssna på det iranska folket, det finns många som kan intyga att de är nöjda". "Vi har en hög andel kvinnor vid universiteten, i parlamentet osv", fortsatte han. "Vi blir orättvist behandlade av massmedia och organisationer som bara fokuserar på oss och inte på situationen för de mänskliga rättigheterna i t ex Bahrain eller Saudiarabien". 

Jag förklarade att det fungerar inte så med oss (Ehrm...). Vi väljer själva vem vi samarbetar med och vilka vi besöker. Jag berättade till exempel hur jag sagt nej till den svenska försvarsmaktens propå om att få åka till Afghanistan med dem på en slags runtvisningsresa. Och med minnet av protesterna och irans gröna rörelse satt jag och undrade för mig själv om han inte trodde att jag var medveten om dessa. 

Dessutom sa jag, om jag åker till Iran och träffar olika organisationer som jag själv vill träffa, så är jag rädd för att de kommer att råka illa ut efteråt när vi åkt hem igen. Stämmer det? Nej, det gjorde det inte, sa han. Jag sa också att jag inte höll med om att det bara var Iran som kritik riktades mot när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och att det finns flera organisationer i Sverige som bevakar och granskar även andra länder.

Jag frågade också honom om vad man menade med vem som var det "iranska folket" och hur exempelvis minoriteter hade det i landet. "Så länge som de inte är politiska har de det bra. Om de vänder sig till det juridiska systemet är det inga problem" var svaret. "Men en del vill bara skapa problem och instabilitet". Jag sa att jag inte helt trodde på det med tanke på de trovärdiga rapporter som motsäger just detta och som går att läsa överallt på nätet, i tidningar osv om till exempel hur minoriteter behandlas dåligt.

Ambassadrådet sa också själv att de jobbade med att förbättra mänskliga rättigheter men att mycket återstår så klart och att det tar tid. Jaha, sa jag. Kan du ge något exempel på något som du tycker kan bli bättre? "Vi ska sluta avrätta barn, alltså personer under 18. Det är ett exempel på något som blivit bättre". Okej.... sa jag. Här i Sverige avrättar vi personer varken under eller över 18 år.

Ambassadrådet pratade också en del om säkerhet och stabilitet kopplat till mänskliga rättigheter. Eller, egentligen hänvisade han hela mänskliga rättigheter-diskussionen till religionen. Men la till att "vi ska så klart försöka utveckla oss och bli bättre på mänskliga rättigheter". Jo men då måste ju människor få lov att kritisera det som är fel. Man måste ju få lov att säga sina åsikter och ha yttrandefrihet, annars utvecklas antagligen inte samhället alls, inflikade jag. 

I diskussionen om nedrustningsfrågor frågade jag honom om han hade någon förståelse för att Israel som land kunde känna sig otryggt. Nja, var svaret. Iran tänker i alla fall inte attackera, det har vi varit tydliga med hela tiden. Men vet du, hela regionen är väldigt känslig och på många ställen understödd av väst. Saudi till exempel får mängder av vapen från USA och västländerna.

"Vi tycker det är bättre att inget land har massförstörelsevapen" sa han. Jo, det höll jag också med om. Men då är det viktigt att man är öppen och tydlig med att visa upp att man inte har några, sa jag. Annars ger man ju andra länder en anledning till att tvivla på intentionerna. Särskilt i en situation av en väldigt hätsk politisk retorik är risken för en eskalering stor. Jag tror det är den största garanten för att förhindra ett krig. Transparens och förhandlingar, sa jag. Och en politisk retorik som inger förtroende snarare än rädsla.

"Ok, jag ska skriva det i min rapport", sa han vänligt.

Jag gick till mötet idag med ett antal saker att säga. Det gjorde jag. Jag har så klart ingen aning om vad ambassadrådet kommer att skriva i sin rapport till Tehran. 

Kärnvapen, Konflikthantering, Iran, mänskliga rättigheter, demokrati, WMD, massförstörelsevapen
Publicerad 2012-06-05

Utredning om vapenexporten

Om du vill slippa uppmärksamhet, släpp ditt pressmeddelande på en fredag efter lunch. Då är ändå alla så såsiga och tänker på helgen (fredagsmys!) att risken för att någon fångar upp det som står i ditt pressmeddelande är minimal. Detta är standardknepet för alla som jobbar med politik och massmedia. 

Därför blev jag jätteglad när jag hörde att Studio ett skulle göra en utfrågning av Ewa Björling om det utredningsdirektiv som presenterades på SvD Brännpunkt under fredag förmiddag. 

Jag börjar med det som är positivt. Jag ser att utredningen har i uppgift att träffa representanter från det civila samhället, den ska se över möjligheten att öka transparensen och den ska även lämna ett antal delbetänkanden. Det är också bra att följdleveranser ska ses över. 

Det som oroar mig, och som jag sa i det inslag i Studio ett som sändes i fredags eftermiddag, är att mellan raderna läser jag att utifall de ekonomiska konsekvenserna blir för stora då kommer det inte bli någon ändring. Detta är oroande. 

Lägg till detta att det först har tagit över ett år att presentera utredningsdirektivet, sedan ska arbetet fortgå i 2,5 år, därefter följer ett remissförfarande, det ska skrivas en proposition osv. Inte en chans att vi har en ny vapenexportlagstiftning före 2017 om allt flyter på. I bästa fall från juli 2016.

Urban Ahlin (S) kommenterar i Studio ett att det är olyckligt att utredningsarbetet skjuts över valet och att det borde kunna gå att göra svårare att exportera till ickedemokratier betydligt snabbare.

På frågan om utredningen så har såväl Ewa Björling som Fredrik Reinfeldt upprepade gånger pratat om att Sverige har en restriktiv lag om vapenexport som följs bra och att vi har ett transparent system. Detta ska nu "göras ännu striktare". Något säger mig att regeringen (läs (M)) helst inte vill se någon förändring alls i frågan.

Sist: jag tycker det är oerhört sorgligt att direktivet och arbetet med att se över vapenexporten förefaller vara formulerad utifrån ett katastofperspektiv. Ekonomiska hänsyn för vapenindustrin väger tungt liksom hur det skulle påverka de bilaterala avtal Sverige har med andra länder. Lägg till detta det statscentrerade perspektiv som ju var det problem som identifierades från första början - under den arabiska våren insåg (de flesta av) riksdagspartierna att det inte var hållbart att hänvisa till statssäkerhet och statliga relationer eftersom konsekvenserna av detta synsätt gjorde att människor med krav på demokrati slogs ner brutalt. 

Ni kunde väl ha fortsatt på den linjen och istället formulerat ett möjlighetsdirektiv. Sverige har en möjlighet att slå fast en stark ståndpunkt: inga fler vapen till förtryckare. Vilka fördelar skulle vi få av detta? Vilka möjligheter innebär det? Istället är det formulerat som en förlustaffär redan innan saken är utredd. Så dumt! 

Ska det behöva vara så svårt? Vapenexportutredningen kan komma att hålla på i 2,5 år. Medan utredningen ägnar sig åt att tänka över vad demokrati innebär, kommer Sverige att beväpna diktaturer för ytterligare 20 miljarder kronor i nuvarande takt. Vi kräver skärpt lagstiftning och en hårdare praxis som stoppar vapenexport till diktaturer och vi kräver det omgående, inte efter nästa eller näst-nästa val.

Uppdatering 5/6: Jag insåg att jag glömde en väldigt viktig information i går angående kommitténs sammansättning. Den ska spegla riksdagsmajoriteten, vilket innebär att (S) och (M) har tre platser vardera och övriga riksdagspartier har en plats vardera. Detta framgick varken av intervjun med Ewa Björling i det ovan refererade inslaget i Studio ett, eller ens i själva utredningsdirektivet. (S) och (M) har alltså möjlighet att styra utredningen precis som de vill. Alla krafter inom (S) som vill påverka partiet internt mot en mer restriktiv inrikning vet vilka möjligheter och utmaningar detta innebär. 

Lyssna också på detta inslag i Ekot med Ewa Björling: 

Vapenexport, vapenexportutredning, Studio ett, Ewa Björling
Publicerad 2012-06-04

Möte på en ambassad

I morgon ska jag besöka iranska ambassaden i Stockholm. Jag blev kontaktad för några veckor sedan med en förfrågan om ett möte. Det nya ambassadrådet ville träffa svenska organisationer för att prata om mänskliga rättigheter.

Senare ändrades temat till att handla om en kärnvapenfri zon "i regionen i närheten av Iran" (jag hade nämligen bett dem specificera vad de ville prata om för att jag skulle kunna ta ställning till om det var något för mig att gå på eller inte).

Eftersom jag bokade in träffen med mänskliga rättigheter-diskussionen i bakhuvudet föreslog jag därför när ämnet ändrades att vi skulle ägna halva tiden åt vardera ämne. Det var ok. 

Jag lade ut lite trådar bland vänner som jag vet har särskilt intresse i båda frågorna och har nu alltifrån minoriteters rättigheter till tilläggsprotokoll till ickespridningsavtalet NPT med mig i ryggsäcken. 

Det finns säkert många som skulle säga att jag inte borde gå dit. Men jag tänker att bättre att möta även de man antagligen inte delar alla åsikter med än att stänga dörren, förstås fullt medveten om att alla parter vid ett möte antagligen har en agenda - såväl jag som ambassadrådet. Lovar att återge hur mötet gick sen här. 

Konflikthantering, Iran, mänskliga rättigheter, demokrati, ambassadmöte
Publicerad 2012-06-04

Damberg, Ahlin eller Löfven?

(S)-toppa vapenexporten(S)-toppa vapenexporten Idag kommenterar jag Mikael Dambergs lördagsintervju i Ekot. Även Pieter Wezeman från SIPRI är intervjuad. 

"– Jag tycker inte att en framtida lagstiftning ska möjliggöra att man exporterar vapen för strid till diktaturer" säger Mikael Damberg.

Jag tycker att uttalandet från Mikael Damberg är ett välkommet steg framåt för Socialdemokraterna. Det är ett tydligt förslag för att helt stoppa krigsmateriel för strid till diktaturer. Detta är bra. Jag ska dock förklara varför jag också måste säga att det inte är ett tillräckligt stort steg framåt.

1. I varken riksdagsbeslutet från 19 maj förra året eller i socialdemokraternas tidigare kongressbeslut (se t ex internationella programmet) nämns att det endast skulle röra krigsmateriel för strid, utan hela kategorin krigsmateriel av såväl övervakningsutrustning som vapen för strid avses.

Det låter säkert bra i många lyssnares öron när Mikael Damberg (och många andra med honom) pratar om att "vapen för strid" ska förbjudas. Men då ska man vara medveten om att det fortfarande kommer vara fritt fram för till exempel övervakningsutrustning till ickedmokratier, med all sannolikhet för miljardbelopp åren framöver.

2. Detta är ytterst problematiskt när det handlar om regimer som ägnar sig åt övervakning av sin egen befolkning som en avgörande del i sitt maktutövande. Övervakningsutrustning i händerna på diktaturer förvaldas lätt till dödliga vapen som riktas gentemot befolkningen och inte minst den politiska oppositionen i länderna.

Angående samarbetsavtalet med Saudiarabien så förstår jag det på Damberg som att man vill invänta den nya lagen för att sedan med den som motivering kunna avsluta det militära samabetet. Min kommentar till det är följande: yalla, då får ni se till att rappa på. 

3. Den utredning som Mikael Damberg hänvisar till i lördagsintervjun ska enligt uppgift nämligen inte vara klar förrän december 2014 och därefter vidtar ett långt arbete för att få till stånd en ny lag på plats. Det är remissförfaranden, lagrådsinstanser etc som ska behandla frågan. Betänk också att regeringen i detta nu har haft över ett år att presentera utredningsdirektivet men inte kunna enas om innehållet.

Det finns alltså inga som helst chanser att man med en sådan ny lag ska hinna säga upp det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien före 15 maj 2015 om ni frågar mig. Vi kommer istället stå där med fem år till av militärt samarbete med en av världens värsta diktaturer. Den som vill föra en trovädrig linje i att avbryta samarbetet gör bäst i att påbörja detta arbete parallellt och inte hänvisa till att man avser invänta en ny lag.

4. Jag tror också att det är många med mig som är förvirrade om vilken linje S driver i vapenexportfrågan till diktaturer. Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson, sa i riksdagsdebatten förra veckan att "Det finns riktlinjer som i dag beskriver på vilket sätt tillstånd ska ges till vapenexport. I de riktlinjerna borde det gå att skriva in krav på demokrati i de länder som vi ska exportera till." men säger inget om att skilja på "vapen för strid" och övrig krigsmateriel. Lyssnar man till Stefan Löfven i Hübinette får man intrycket av att reglerna ska ändras så länge som det inte drabbar någon alls.

Men jag ser självfallet fram emot att Mikael Damberg och Socialdemokraterna agerar för att få en snabb förändring av vapenexporten av såväl krigsmateriel för strid som övervakningsutrustning till diktaturer så att Sverige istället för att understödja förtryckare är med och främjar demokratin och de mänskliga rättigheterna i världen. Sidoförbunden liksom en överväldigande majoritet av de socialdemokratiska medlemmarna (och väljarna) vill att partiet stoppar vapenexporten till diktaturer. 8 av 10 svenskar skulle också instämma. 

Hur svårt kan det vara?

 

Vapenexport, Urban Ahlin, Stefan Löfven, socialdemokraterna, Mikael Damberg
Publicerad 2012-05-29

Kongresshelg!

Vi har haft kongress i helgen. Här finns en liten rapport på vår hemsida om vad vi gjorde. Varmt tack till Olle Svahn, Malin Greenhill och Sebastian Dahlgren för ert engagemang i styrelsen! Välkomna Carl Linton, Andreas Ribbefjord och Eva-Lena Hjalmarsson!

Det är alltid väldigt roligt att träffa alla som kommer till kongresserna. Och extra kul var det att solen sken hela dagen och kvällen så att vi kunde ha picknick i Vitabergsparken på lördagskvällen. Maten hade vi för övrigt beställt från Babajan, en av stans bästa restauranger om ni frågar mig. Just innan hade vi varit och dött på Sergels torg för ett starkt vapenhandelsavtal, ett Arms Trade Treaty som ska förhandlas fram nu i sommar. Vi gjorde en die-in tillsammans med Svenska kyrkan, Kristna Freds, IKFF och Amnesty.

Die-in på Sergels torg för ett starkt Arms Trade TreatyDie-in på Sergels torg för ett starkt Arms Trade Treaty

För er som vill läsa mitt inledande tal på kongressen finns det bifogat nedan. Jag är stolt och glad över att ha fått möjligheten att vara ordförande för Svenska Freds i två år till. Varmt tack till alla för förtroendet!

Ps. Jag är vanligen mer levande än på bilden ovan... Ds.

, kongress, ideellt, förening, medlemmar, fred
Publicerad 2012-05-28

Medan ni tänker...

Regeringen kommer inom kort föreslå en parlamentatisk utredning av vapenexporten som ska vara klar i december 2014 enligt TT. Den ska enligt utkastet till utredningsdirektiv bland annat titta på klassificering demokrati-diktatur. 

Jag förstår inte detta långdragna arbete med att först få fram utredningsdirektiven och sen dessutom föreslå en så lång hantering av ärendet.

I frågan om definition av demokrati-diktatur finns redan flertalet register, system och listor att använda sig av. Freedom House är ett exempel som vi använde i vårt kampanjmaterial på demokratikriterium.nu förra året

Varför göra det så svårt för sig?

Medan ni tänker på vad demokrati betyder kommer Sverige hinna beväpna diktaturer för 20 miljarder kronor fram tills er utredning är klar i december 2014 baserat på de senaste årens statistik. Ska det vara så svårt? Dra inte frågan i långbänk. Stoppa vapenexporten till diktaturer nu.

Vapenexport, utredning, långbänk, diktatur, demokrati
Publicerad 2012-05-22

Avdragsrätt som träffar snett

Skrammel. Foto: Flickr/sunefrackSkrammel. Foto: Flickr/sunefrack "Oavsett om man är för en avdragsrätt eller inte, är den nuvarande utformningen problematisk. Det är ett steg mot en politik där regeringen väljer ut vilken verksamhet som bör vara viktigast i ideella organisationer och styr hur vi bör organisera oss." 

skriver Hanna Hallin på Sektor3, tankesmedjan för det civila samhället, den 2 januari i år på Svd Brännpunkt. När reformen för att kunna göra avdrag på gåvor till det civila samhället genomfördes hyllades den av många, främst företrädare för Kristdemokraterna, som en stor framgång.

Nu har en rad uppföljningar gjorts kring hur pass stort genomslag den har haft. Resultatet av dessa bör rimligen föranleda en omprövning från regeringen i frågan. Den största kritiken ligger i att ändamålet är för snävt definierat, att det är för små summor och att företag inte kan göra avdrag. I går rapporterade Ekot bland annat om detta: "Ljumt intresse för avdrag på hjälpgåvor". Se också ett tidigare inslag med Sofia Walan, generalsekreterare på Kristna Fredsrörelsen: "Kritik mot skatteavdrag för välgörenhet".

Till detta vill jag gärna lägga till några ytterligare synpunkter. När vi i Svenska Freds övervägde att ansöka om denna möjlighet, man måste ansöka om den, insåg vi väldigt snart tre saker: 1) det kostar 10 000 kronor bara för att ansöka. Då vet du inte ens om du kommer bli beviljad rätten att vara med som organisation hos Skatteverket. Och därefter kostar det dig 7000 kronor om året. 2) ändamålet ska vara hjälpverksamhet eller forskning, vilket vi inte ägnar oss åt. 3) det kräver en stor administration som vi inte mäktar med just nu - ett exempel är att varje gåva föranleder att kontrolluppgift ska lämnas till Skatteverket. 

Nu må en del tro att Svenska Freds är en gigantisk organisation med en mängd resurser. Men vi är en väldigt liten organisation jämfört med många andra som kanske är lika kända som vi är, t ex Röda Korset eller Rädda Barnen och har inte samma administrativa resurser som gör att vi ens kan vara med och ta del av reformen. 

Reformen exkluderar alltså en rad organisationer som har påverkansarbete som fokus snarare än hjälpverksamhet. Gunnar Strömmer i SvD skriver träffsäkert: "Den nya avdragsrätten uppmuntrar stöd till barn med föräldrar som dricker, men inte till nykterhets- eller idrottsrörelsen som arbetar för att förebygga missbruk. Bidrag till människor som drabbats av miljökatastrofer gynnas, men inte engagemang i miljörörelser som scouterna eller Fältbiologerna."

Han skulle också kunna ha skrivit att avdraget gynnar organisationer som arbetar med att hjälpa människor drabbade av krig, men inte organisationer som arbetar med att förebygga dem.

I detta finns också en rent samhällspolitisk dimension i reformen som inte går att låta bli att kommentera. Och som man måste vara medveten om, oavsett om man gillar avdragsfrågan eller inte.

Visst är det hjälparbete som utförs av civila samhällets organisationer oerhört viktigt, vilket också framgår av Strömmers ovan refererade text. Men jag kan inte låta bli att jämföra med två andra inslag i samhällsförändringen som har skett under nuvarande regering.

1. det statliga stödet till svenska organisationer som arbetar med information och påverkan i biståndsfrågor har halverats.

2. biståndsdebatten präglas alltmer av sk gammelbistånd där spisar värderas högre än kapacitetsuppbyggnad där människor i utvecklingsländer får sätta målen för vilket stöd som behövs för utveckling och fattigdomsbekämpning.

Det är väldigt svårt att utifrån dessa förändringar inte dra slutsatsen att regeringen vill minska närvaron av påverkansarbete från civila samhället. Det låter i mina öron inte särskilt främjande för demokratin. Istället för förebyggande och demokratisk granskning och påverkansarbete främjas välgörenhet. 

När informationsanslaget till civila samhället minskades med drygt 50 procent tror jag det var många som tänkte att detta skulle kompenseras av avdragsreformen för gåvor. Så är det alltså inte.

Det är frågan om två helt olika saker. En gåvoreform som uppmuntrar till givande till hjälpverksamhet kommer ju landa just i det, stöd till kläder, mat etc. Den främjar däremot inte påverkansarbete eller förebyggande av de katastofer eller mänskliga tragedier som hjälporganisationer riktar in sig mot, dvs politik och påverkan för att förhindra hemlöshet, korruption, krig eller avsaknad av vissa mänskliga rättigheter. Istället för att skapa förutsättningar för ett ökat förebyggande landar regeringens reformer i andra änden, den där det redan gått åt pipsvängen. 

Jag hoppas ingen missförstår mig. Jag vill att det ska finnas ett bra och gediget stöd för de människor och länder där man behöver göra akuta insatser. Men om det inte satsas mer på att främja bättre utvecklingsbistånd och påverkansarbete i Sverige kommer vi med stor sannolikhet inte landa i någon förbättring, utan enbart kunna ägna tid åt att släcka bränder.

Finns då inte förutsättningarna för en förbättrad reform som fångar upp hela bredden av engagemang och arbete som ryms inom det civila samhället i Sverige? Jovisst gör det det. 

I regeringens proposition, "En politik för det civila samhället" skriver man bland annat väldigt bra: "Regeringen föreslår att målet för politiken ska vara att förbättra villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin. Detta ska ske, i dialog med det civila samhällets organisationer, genom att utveckla det civila samhällets möjligheter att göra människor delaktiga, genom att stärka det civila samhällets förutsättningar att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden samt genom att fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället." (min kursivering)

Sektor3 föreslår att just också att grunden för avdragsreformen borde ta sitt avstamp i regeringens egen politik för det civila samhället.

Låt mig förresten påminna om att det så klart fortfarande precis som tidigare går bra att ge stöd till påverkansarbete att göra det. Dock utan möjligheten att göra avdrag för din gåva. Tyvärr.

, skatteverket, ideellt, gåvor, förebyggande, engagemang, avdrag
Publicerad 2012-05-14