Arbetar för en fredligare värld

november 2010

Fångad på väg till skolan

Idag är vi i Chiang Mai, en betydligt större stad än Mae Sot. Det är också färre posters, dekaler och caféer/restauranger som promotar Burmarörelsen.

Jag är nyss hemkommen från en träff med en representant för en ungdomsorganisation. Han berättar att han bestämde sig för att lämna sin by för när han var 17 för att inte behöva delta i tvångsarbete åt juntan. En stor väg skulle byggas från byn in mot en större stad och varje by på vägen tvingades till arbete. Med egna resurser och verktyg skulle alla tvingas att bygga vägar. Han vägrade och flydde istället. 

Det är 13 år sedan. Han berättar också att på dessa 13 år har han pratat med sina förändrar två gånger - enda möjligheten var att de reste till Rangoon för att få tag på en telefon. Numera kan de höras oftare, men det är ändå ofattbart. Två gånger på 13 år!

 

Tidigare idag besökte vi också Human Rights Education Institute of Burma, HREIB, som bland annat arbetar med barnsoldater. Man uppskattar att det finns omkring 70 000 barnsoldater i Burma, trots att regimen på pappret förbjudit det. Barnen tvingas ljuga om sin ålder, rekryteras med tvångsmedel för att bära de vuxnas packning, sköta marktjänstgöringen eller som soldater i strid.

HREIB rapporterar bland annat om hur vägen till skolan mycket väl kan vara din tvångsport in i soldatyrket. Skolan i sig själv kan också ockuperas av juntans soldater och användas som bas för sin verksamhet.

Eller så bränner de istället ner skolan och minerar området runtomkring.

Fullständigt galet.

, Minor och klustervapen, skolor, regementen, minor, flykt, barnsoldater
Publicerad 2010-11-30

På gummiring över floden

När jag var på väg från Bangkok till Mae Sot i bil körde vi igenom fyra check-points, samtliga väldigt nära Mae Sot. Poliser tittade lite slött in i bilen och vinkade förbi oss utan invändningar.

Jag frågade chauffören vad det var de letade efter och han svarade "Myanmar people!".

Gränsen mellan Thailand och Burma har alltsom oftast varit ytterst porös och människor, vapen, droger flödar fram och tillbaka. Flera flyktingläger finns på den thailändska sidan. Sedan 2005 blir alla flyktingar som kommer dit "people of concern". Utan en flyktingstatus får du istället leva som papperslös. Direkt efter valet i november kom exempelvis omkring 20 000 människor för att söka skydd undan strider mellan regeringstrupper och karenfolkets armé. De flesta har återvänt idag.

Utsikt mot Myawaddy, BurmaUtsikt mot Myawaddy, Burma

Vid Moei-floden är det idag stillsamt. Bara för mindre än en månad sedan trängdes människor i tält på den thailändska sidan sedan de tagit sig över den lilla floden.

Det vanligaste transportmedlet över floden är en svart gummiring. Där åker man fram och tillbaka varje dag framför ögonen på militären på väg till jobbet. Jo, det stämmer - många åker fram och tillbaka varje dag för att arbeta i Thailand.

Människor från Burma är inte särskilt populära i Thailand. Å ena sidan. Å andra sidan är de en stor resurs som migrantarbetare inom t ex turismnäringen. Fast, eftersom många lever som papperslösa idag har man inte heller några som helst rättigheter.

Då utvecklar man egna skyddsnät och hjälps åt när någon till exempel blir arresterad och måste köpas loss. Eller skänker pengar till de sjukhus som trots allt ger sjukvård åt burmesiska flyktingar. Kan man inte språket hjälps man åt att tolka åt varandra.

På husfasaden på andra sidan floden har någon sprayat "Fuck u". Jag vet inte om det är riktat mot människor generellt på den thailändska sidan, mot omvärlden eller bara alla de turister och NGO-arbetare som åker dit för att titta in mot Burma likt jag själv gjort och sedan åker tillbaka igen.

Nästa gång tänker jag minsann ha med mig en hel lastbil full med svarta gummiringar och kasta ut i floden!

, Konflikthantering, Thailand, gräns, flyktingar, flod, Burma
Publicerad 2010-11-29

Gripendebatt flera gånger om senaste veckan

I onsdags arrangerade vi tillsammans med en mängd andra organisationer ett seminarium om Jas-affären med Sydafrika. Andrew Feinstein och Justin Sylvester, politiker respektive demokratiforskare, var på besök från Sydafrika.

Seminariet kan inte beskrivas som annat än hellyckat och fullsatt! Mycket intressant panel bestående av våra sydafrikanska gäster, men också Sven Bergman från Uppdrag granskning och Nils Resare berättade om sina erfarenheter från TV- respektive bok-världen. Och med Christer van det Kwast i publiken som kunde bekräfta bilden i stort, dvs att det förekommit mututbetalningar, kändes det som en stor vinst.

Vi hade en debattartikel i SvD också. Saab försökte rentvå sin inblandning, men inte särskilt framgångsrikt. När åklagare i Sverige, Sydafrika och Storbritannien är eniga om att korruption förekommit skulle inte jag som företag säga emot. I Sverige kunde inte fällande dom ges för att lagstiftningen var för bristfällig. I Storbritannien för att BAR köpte sig fria i en uppgörelse mellan dem, SFO och USA. Och i Sydafrika lades utredningen ner på politisk order från ANC. Detta skrev vi i vårt svar till Saab.

Det verkar dessutom tyvärr så att vi ska satsa ytterligare miljardbelopp på att uppgradera Jas Gripen till Gripen NG, eftersom det inte är någon som nappat på exporterbjudandena ännu. Brasilien är nästa på tur att svara (de har förvisso skjutit upp sitt beslut flera gånger om, men någon gång ska de väl bestämma sig?) och förutom att jag inte vill se fler länder binda upp sig på systemet, känns det inte bra att det i dagsläget är fattiga länder som Sydafrika eller miliärkuppernas Thailand som är med och finansierar våra stridsflyg.

Missa för allt i världen inte Annika Ström Melins ledare i DN förresten!

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Sydafrika, mutor, Jas 39 Gripen, Gripen NG
Publicerad 2010-11-27

Är man stor måste man vara snäll

Är man stor måste man vara snäll. För de små vågar varken säga bu eller bä.

USA bryter mot våra överenskommelser om att inte överlåta AT4:or och annan krigsmateriel till andra länder eller aktörer. Ekot avslöjade igår att USA har gett pansargevären till irakisk militär trots att det inte är tillåtet.

Men detta förändrar ingenting, enligt ISP:s generaldirektör Andreas Ekman Duse. Vi möttes i P1 morgon igår torsdag. "Att stoppa samarbetet mellan Sverige och USA är givetvis en omöjlighet” säger ISP.

Enligt svenska regler för vapenexport ska en stat som brutit mot ett svenskt slutanvändarintyg i princip ”inte komma i fråga” som mottagare av ytterligare vapenexport från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.

När det sommaren 2009 visade sig att Venezuela vidareförmedlat AT4:or till Farc-gerillan i Colombia agerade ISP snabbt och stoppade vapenexporten. Det var mycket bra.

Samma måste gälla för USA - vapenexporten dit måste stoppas. Regelverket kan inte tolkas på annat sätt.

Industri och politiker är inte sällan sena med att framhålla det orimliga att VI skulle begå avtalsbrott gentemot våra handelspartners om Sverige till exempel skulle upphöra med vapenexporten och följdleveranser till Indien bara för att det blossat upp tiotals interna konflikter i landet. Det skulle skada Sveriges anseende som trovärdig handelspartner.

Ibland önskar jag att Sverige kunde sluta försöka vara bäst i klassen hela tiden. Vid tillfällen som dessa är det dessutom rent pinsamt.

Idag sitter människor fängslade för att man genomfört avrustningsaktioner mot svensk vapenexport. Samtidigt struntar ansvariga beslutsfattare mot reglerna helt utan konsekvenser. Detta, om något, urholkar tilltron till vapenexportpolitiken. Och i förlängningen även till politiken i stort.

Jag funderar seriöst på att kedja fast mig i riksdagsentrén.

 

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, USA, Irak, AT4, kontraktsbrott, slutanvändarintyg
Publicerad 2010-11-19

Freedom!

Freedom to lead-Aung San Suu KyiFreedom to lead-Aung San Suu Kyi

 

Idag kom nyheten att Aung San Suu Kyi har släppts! Trots en stor risk att hennes frihet blir kortvarig (juntan kommer säkert hitta en anledning att arrestera henne igen...), kan jag ändå inte låta bli att glädjas. Det betyder trots allt väldigt mycket eftersom Aung San Suu Kyi är en så pass stark symbol för den burmesiska demokratirörelsen. Svenska Burmakommitténs ordförande Karin Strandås kommenterar bland annat i Rapport.

Burma har idag omkring 2200 politiska fångar. Dessa måste också omedelbart släppas fria. Vår senaste "Påtryckare för fred" handlade om just Burma och kravet på en FN-kommission som utreder krigsbrott och brott mot mänskligheten, efter krav från FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Burma, Tomás Quintana. Många länder ställer sig bakom detta krav, bland annat Storbritannien, USA och Frankrike. Men inte Sverige.

Om en dryg vecka åker jag till norra Thailand för att träffa representanter från den burmesiska demokratirörelsen. Det är så spännande att jag knappt vet vad jag ska ta mig till tills dess!

PS. Kolla Svenska Burmakommitténs hemsida! Och läs vår senaste rapport: "Burma. Interna konflikter och regional säkerhet"

, husarrest, frihet, Burma, Aung San Suu Kyi
Publicerad 2010-11-13

Klustervapenförbudet växer så det knakar

Snart börjar det första statspartsmötet om klustervapenförbudet. Det är den övervakningsmekanism som staterna upprättar mellan sig själva för att på så sätt tillse att förbudet efterlevs och på vilket sätt. Tro mig, det är väldigt pinsamt för de stater som måste deklarera inför de andra att de inte skött sig.

Rapporter om hur många dollars det ska ges i bistånd till överlevande, hur det går med skrotningen av sina egna klustervapen och kanske till och med berätta att man även ser förbudet som ett förbud mot investeringar i klustervapenföretag.

Det är vad som kommer att ske nästa vecka på den historiska konferensen i Laos. Sverige är där. Som observatörer. Detta eftersom vi inte har ratificerat förbudet. Då kan vi inte heller påverka konferensen i samma utsträckning. Och vi behöver därmed inte heller påbörja skrotningen av Bombkapsel 90. Dumt!

Klustervapen drabbar till 98% civila och ligger ofta kvar oexploderade i åratal efter att de använts. Därmed fortsätter kriget mot civilbefolkningen långt efter att ett krig upphört.

Garachi Belkher by Allison LockeGarachi skadades av en klusterbomb 1983 i Västsahara. Eftersom han inte fick tillgång till medicinsk vård försämrades hans syn och idag är han helt blind.

 

, Laos, åskådarplats, ratificering, statspartsmöte
Publicerad 2010-11-01