Arbetar för en fredligare värld

Anna Ek bloggar

november 2011

Det här är inte en besparing

Det schweiziska beslutet att välja Jas Gripen kommer inte innebära några besparingar, vad Sten Tolgfors än må säga.

Ett ingånget samarbetsavtal innebär och förpliktigar nya satsningar i Jas Gripen-systemet, vilket kommer bekostas av skattebetalarna. Och vi talar om decennier framöver. 

Det här beskedet sitter som en strålande julstjärna för Jas Gripen-påhejarna och de som inget annat än drömmer om SUPER JAS.

För bara något år sedan meddelade Schweiz att beslutet skulle skjutas på framtiden pga finansieringssvårigheter, så långt fram som till 2015. Var landet har hittat pengar från så snart är oklart. Men affären är ännu inte i hamn, den måste först godkännas av parlamentet och det verkar vara högst oklart om det kommer ske. Så många som 93% av den schweiziska befolkningen motsätter sig ökade militära utgifter.

Jag har svårt att se att det skulle föreligga något militärt hot mot Schweiz som gör att det krävs ett nytt stridsflyg. Det är inte heller omöjligt att misstankar om korruption kommer upp med tanke på den historia som finns bakom tidigare försäljningar av Jas Gripen till Sydafrika och leasingen till Ungern och Tjeckien. 

Frankrike med sitt Rafale och Eurofighter, som är flera EU-länders gemensamma projekt, lär knappast vara nöjda och jag kan inte tänka mig något annat än att de överklagar beslutet. 

 

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Sten Tolgfors, Schweiz, Saab, Jas Gripen, Jas
Publicerad 2011-11-30

Idag har normen mot klustervapen stärkts!

För bara ett par timmar sedan kom de oerhört glädjande rapporterna från Genève om att det föreslagna protokollet inte blir av. Det blir inget juridiskt skydd åt de militära stormakterna att fortsätta använda klustervapen.

Tillsammans har civila samhället, internationella organisationer och ett antal progressiva stater på klustervapenområdet stärkt den gemensamma kampen om att få en värld fri från dessa hemska vapen och blockerat ett förslag som skulle ha försvagat detta arbete.

Idag bekräftades det förbud som redan finns genom CCM. Idag stärktes normen och stigmatiseringen mot klustervapen. Det är en glädjens kväll ikväll för väldigt många av oss som kämpat i med och motvind men till sist lyckats hålla kvar vid ett totalförbud av klustervapen och förhindrat ett baksteg för den internationella humanitära rätten. 

Vid sidan står länder som Kina, USA, Ryssland, Israel, Indien och Pakistan, stoppade och förbisprungna av en stormaktskoalition ;)

 

Uppdatering 26/11:

Ekot hade igår en notis om att Skrotningsavtal om klustervapen uteblir. När man läser telegrammet får man intrycket att det var ett stort nederlag. Antagligen har UD varit enda uppgiftslämnaren och då har deras syn fått prägla rapporten.

För att spegla förhandlingarna borde det också framgått att 50 länder av CCW:s 114 statsparter var öppet kritiska till att en liten skara länder ville införa ett juridisk skydd för att fortsätta använda klustervapen. Liksom flera FN-organ, Internationella Rödakorsrörelsen och omkring 400 organisationer ur det civila samhället representerat genom the Cluster Munition Coalition. Resultatet igår var inte en förlust. Det var en vinst i kampen mot klustervapen.

, stormaktspolitik, CCW, CCM
Publicerad 2011-11-25

Alesj Bjaljatski dömd i politisk rättegång

Idag var vi tillsammans med Civil Rights Defenders och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter varit på en manifestation utanför vitryska ambassaden för att protestera mot att ledaren för den vitryska människorättsorganisationen Vjasna, Alesj Bjaljatski, dömts till ett 4,5 år långt fängelsestraff.

Det kändes bra att kunna föra fram vårt stöd idag vid ambassaden eftersom Svenska Freds tidigare har samarbetat med Vjasna under många år.

Här är det jag sa:

"En gammal vän till många av oss som står här idag har blivit dömd till fängelse för att han kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ledsamt att läsa om hur kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i det vitryska samhället steg för steg pressas tillbaka.

En president som inte vågar höra kritik eller acceptera att befolkningen, liksom många andra människor i världen, tror på demokrati och mänskliga rättigheter är inget annat än feg och ohederlig.

Att kasta människor i fängelse på grund av att de engagerar sig för ett bättre samhälle, för att de bryr sig, är oacceptabelt.

Sedan Lukasjenka kom till makten 1994 har han använt sig av olika terrormetoder som brukar vara vanligt förekommande i totalitära stater: trakasserier, censur av det fria ordet, politiska rättegångar, misshandel, tortyr och kidnappningar. 2003 likviderades människorättsorganisationen Vjasna av regimen, men har trots detta fortsatt sin kamp. Och nu är Alesj dömd till fängelse, i en farsartad rättegång.

Den vitryska regimen vet att dess politik inte skulle hålla i ett fritt och demokratiskt val, där människor tilläts komma till tals.

Detta är en regim som inte bara håller sig kvar vid makten med hjälp av terrormetoder. Sverige har under flera år gynnat den vitryska regimen genom att köpa krigsmateriel från den. Det handlar om summor upp emot 100 miljoner kronor under perioden 1994-2003. Det är helt moraliskt förkastligt och det är också att skänska den vitryska regimen ett stöd den inte förtjänar.

Sverige har mycket kvar att förbättra i sitt arbete med stöd till demokrati i andra länder. 

Vi som har träffat vänner i länder som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter vet hur viktigt det är att vi som kan visar vårt stöd. Vi vet hur glada, stärkta och tacksamma de blir. Därför är vi i Svenska Freds jätteglada för att Östgruppen så snabbt tog initiativ till den här manifestationen.

Vi kräver att Alesj och alla andra politiska fångar i Vitryssland friges nu! Tack"

Manifestation för Alesj Bjaljatski 25 novemberManifestation för Alesj Bjaljatski 25 november. Foto: Paulina Kluge

, Vjasna, Vitryssland, mänskliga rättigheter, Lukasjenka
Publicerad 2011-11-25

Inget grönt kort att vältra ur sig vad som helst

Idag går startskottet för Amnestys bloggstafett för yttrandefrihet, Skriv för frihet. Jag blev jätteglad när jag fick frågan om jag ville vara med bland de tio första. Självklart - svarade jag!

Att det finns yttrandefrihet är så otroligt viktigt. Det behövs för att medborgare och civila samhället ska kunna granska makthavare. Det behövs för att alla ska få komma till tals och vara med och forma samhället.

Men ibland är jag rädd för att många ser yttrandefriheten som ett grönt kort att vältra ur sig vad sjutton som helst och sen inte behöva ta ansvar för det. Givna exempel är populistiska och främlingsfientliga rörelser som drar nytta av yttrandefriheten för att sprida rena osanningar.

Jag blev påmind om detta senast idag när jag läste en artikel i DN om hur det är länder som Pakistan, Iran, Syrien och Tyskland som 2010 tog emot flest flyktingar. Fyra av fem flyktingar hamnar inte i väst. Och ändå varnas det för att de ökande flyktingströmmarna till Sverige är en belastning på vårt samhälle och det piskas särskilt upp en islamofobisk diskurs när tillfälle ges. Annamaria Olsson frågar sig om reaktionerna på den tyska högerterrorgruppen sett annorlunda ut om det handlat om islamism.

Det är ett aktivt val att välja att lägga fram sin åsikt i en viss fråga. Här i Sverige gör kanske många det av ren rutin i den politiska debatten. Men för att yttrandefriheten inte helt ska skjutas i sank som principiell rättighet krävs det att den nyttjas på ett ansvarsfullt sätt. Annars försvagas både förtroendet för yttrandefrihet som rättighet liksom för de personer som använder den.

På många ställen på jorden väljer människor att föra fram sin åsikt med livet som insats. Vi har sett flera exempel på detta under den arabiska våren. Vi i Svenska Freds kunde avslöja hur flera regimer som slagit ner sina befolkningars krav på demokrati under lång tid beväpnats med krigsmateriel från Sverige. Diktaturer underkänner ofta flera av de mänskliga rättigheterna, men yttrandefriheten antagligen alltid en av dessa. Under 2010 beväpnade Sverige ickedmokratier för nästan 4 miljarder kronor. Läs mer i vårt faktablad.

Vi hade en framgångsrik kampanj för att stoppa vapenexporten till diktaturer som slutade med att riksdagen gav regeringen i uppdrag att ta fram en ny lag om vapenexporten som ska syfta till att skärpa exporten till ickedemokratier.

Vi hade så klart gärna sett att man tagit ett ännu tydligare beslut om att helt lägga ner vapenexporten till diktaturer. Men det är också tack vare att vi själva här i Sverige har yttrandefrihet som vi kunde genomföra vår kampanj och föra politiken ett steg närmare våra mål.

När jag var i Thailand i november förra året på besök hos den burmesiska demokratirörelsen fick jag vid ett tillfälle möjligheten att besöka ett museum som före detta politiska fångar satt upp för att visa hur det kan se ut i ett burmesiskt fängelse. Ovanför utgången till "fängelset" satt det en skylt med Aung San Suu Kyi:s ord "Please use your liberty to promote ours".

Jag tänker att det är precis vad det handlar om. Vi som har möjligheten att lägga fram kritik mot dumma politiska beslut, att peka på felaktigheter i hur andra människor blir behandlade, bör göra det oavsett om det rör din granne eller en människa på andra sidan en stor ocean.

***

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj Skriv för frihet. Mer information om bloggstafetten, Skriv för livet och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Pelle Hanæus som bloggar på adressen http://www.pellehanaeus.se/ och är ordförande i organisationen Clowner utan gränser. Jag hoppas vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter!

, Vapenexport, Skriv för frihet, Clowner utan gränser, bloggstafett, Amnesty
Publicerad 2011-11-20

Personporträtt i Jusektidningen

Jusektidningen har i det senaste numret ett personporträtt om mig. Det finns redan uppe på webben och kommer om ca tre veckor i pappersupplagan.

Ni kan läsa det här: "Det började med en fascination för äppelkärnor".

Om mig, min uppväxt, vad jag gör på fritiden och så klart också vad jag gör på Svenska Freds. Trevlig läsning!

, Jusektidningen, Gantofta, äppelkärnor, skohyllor, åkgräsklippare
Publicerad 2011-11-19

På helt fel sida

En tanke som har följt mig genomgående under tiden jag jobbar med opinionsbildningen kring det protokoll om klustervapen i CCW vi kritiserade på SvD Brännpunkt i måndags är att det verkar finnas en kunskapsbrist bland många. Både tjänstemän på UD men också bland politiker. 

Det är så klart lätt att vara efterklok och tänka att när vi väl fick Sverige att skriva på klustervapenförbudet i Oslo 2008 skulle vi inte pustat ut. 

Det protokoll som ligger på bordet i Genève är problematiskt. Omkring 35 stater har under förhandlingarna måndag-tisdag rest sig upp och motsatt sig protokollet på grund av det dåliga humanitära skydd det skulle ge (Kanada, Sydafrika, Nya Zeeland, Norge, Danmark, Österrike, Costa Rica mfl). Liksom ICRC. Protokollet möter inte de krav klustervapenförbudet CCM ställer och som signatär till ett avtal är man skyldig att inte ingå andra avtal som motstrider det man undertecknat tidigare. 

Protokollet kommer tillåta fortsatt användning av de klustervapen som användes t ex i Irak, Afghanistan och Libanon - det krig där omvärlden just fick upp ögonen för de humanitära skador på civila klustervapen orsakar.

Några menar att detta skulle vara ett åtagande om nedrustning. Detta är helt missvisande. Det skulle enligt förslaget vara nedrustning av 30 år gamla klustervapen, som alltså redan tjänat ut sitt syfte och ändå måste skrotas väldigt snart. USA själv har striktare nationella regler.

Så det som skulle hända om protokollet går igenom är att man går med på att förbjuda 30 år gamla klustervapen (som antaligen ändå ska skrotas) och tillåter andra att finnas kvar - vissa under en övergångsperiod som kan bli så lång som 15-20 år. Andra klustervapen tillåts helt och hållet fortsätta finnas kvar. Samtliga dessa, både de som är 30 år gamla och de som skulle tillåtas finnas kvar i övergångsperioder liksom framöver under protokollet i CCW är förbjudna under CCM; klustervapenförbudet Sverige skrev på i Oslo.

Många röster är kritiska och vad jag kan se från rapporterna från diskussionerna i CCW blir de fler. Det är detta protokoll Sverige tycker är bra att driva vidare. 

Här är en reaktion på diskussionerna jag gärna delar med mig:

"The awards for ‘most unfortunate’ statements however would have to go to CCM states Sweden, Italy, Bulgaria, Croatia, and Japan. Sweden gave its full support for the Chair’s text, adding a bit of fluff about its view that the CCW process was not in fact contradictory to the CCM"

Sverige står på helt fel sida i den här frågan. Över 30 stater protesterar mot ett protokoll eftersom det har negativa humanitära konsekvenser. Detta protokoll vill Sverige få stater att enas kring. Det verkar helt enkelt som att man inte förstår vad det är för åtaganden man gjort när man skrev under CCM.

Heja Sverige.

 

 

Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.

, heja Sverige, Genève, CCW, CCM
Publicerad 2011-11-17

Var är ni?

Ett antal högljudda debattörer inom den bredare försvarspolitiken i Sverige går då och då ut i media och kräver ökade försvarsanslag pga rysk upprustning och militära övningar i vårt närområde. 

Inte sällan kombineras det också med att vi måste upprätta försvaret av Gotland (jag har förstått det som att Försvarsmakten har i uppgift att försvara hela Sverige, men jag kan ju i min enkelhet självfallet ha fått detta helt om bakfoten).

Jag har ibland känslan av att det inte spelar någon som helst roll hur pass omfattande militär kapacitet Sverige har, för dessa röster kommer aldrig vara nöjda ändå. Men nu tänker jag mig att de måste vara extra oroliga och sitta och smida planer på hur de ska bemöta omvärldens stöd till den ryska militärmakten.

Nu hittade jag precis en notis om att USA köper helikoptrar till det afghanska flygvapnet från: Ryssland! 

Tidigare har även Frankrike meddelat att man tänker sälja krigsfartyg till: Ryssland!

Några av dem ska dessutom byggas i St Petersburg som ju ligger i Östersjön!

Så nu väntar jag mig en rungande proteströrelse från alla er som dundrat på i media om att vi måste göra något för att stoppa och bemöta upprustningen av den ryska militära kapaciteten genom att öka våra egna försvarsutgifter och militarisera Gotland.

När kommer uppropet till de politiska kompisarna USA och Frankrike där ni berättar att ni tycker det är en utomordentligt dålig idé att upprusta Ryssland och att de ska sluta upp med att konspirera så med rikets säkerhet. När kommer debattartiklarna, pressmeddelandena som redogör för era långa nattmanglingar med representanter från Frankrike och USA där ni försökt övertyga dem att ställa in affärerna? Och när kommer den lika hårda tonen?

Var är ni? Va va va? 

Kom igen nu då. Jag hör er inte.

Eller är det helt enkelt bara en bekväm retorik att ta till för att fortsätta omfamningen av en otidsenlig säkerhetspolitik?

Skäll på björnen - men skäll då i konsekvensens namn också på dem som väcker den.

Försvars- och säkerhetspolitik, Östeuropa, USA, upprustning, Frankrike
Publicerad 2011-11-15

Stop backing the regime!

This is about human dignity. Just stop backing the regime, it's the only thing we demand.

Sayed, human rights activist from BahrainSayed, human rights activist from Bahrain Så sa Sayed Mohamed när jag och min kollega Rolf träffade honom för att prata om situationen i Bahrain och demokratirörelsen där.

Sayed hade sett inslaget på Rapport som vi var med i för någon vecka sedan. Där kritiserar vi Sverige för att samarbeta militärt med Saudiarabien och nämner även hur de gick in i Bahrain och slog ner demokratirörelsen i mars det här året. På inbjudan av den sittande regimen i Manama.

Sayed berättar hur glad han var för det och tackade oss för att vi tagit upp Bahrain. "It gives a hope to the people in Bahrain. We are not forgotten".

Han fortsätter sedan med att prata om hur protesterna i landet aldrig innefattat så många olika människor som i våras. Och de fortsätter fortfarande, fast i andra former. Människor har fått bli mer försiktiga eftersom många har arresterats och satts i fängelse.

Ofta går rättegångarna så snabbt som på sju minuter. Det finns exempel på personer som ringt och bett om sjukvård för att de skadats av säkerhetsstyrkornas agerande gentemot befolkningen, men ambulans- och sjukvårdspersonal är rädda för att komma. De riskerar nämligen att bli arresterade själva, liksom den skadade som anklagas för uppvigling och terrorism. 

För en tid sedan rapporterades det i massmedia om hur medicisk personal, som gett vård till skadade under upproren i mars, blivit föremål för åtal. Efter internationella protester lyckades man hindra några av åtalen, eller få mildrade domar. Men många har åtalats och dömts. Sayed berättar också om hur journaler har förstörts av militären, eftersom dokumenteringen av hur människor behandlats är starka bevis för övergreppen. 

Ett sätt som människor protesterar på är att göra det på nätterna i byarna, eller engagera sig i kampanjer som "Dignity bank", som helt enkelt går ut på att man flyttar sina pengar från banker som stödjer regimen.

Bahrain är ett rikt land. Men fattigt på mänskliga rättigheter, särskilt medborgerliga rättigheter och politiska friheter. Kraven på demokratiska reformer kommer ur en långt gången frustration mot både diktaturen i sig, mot korruption och mot förtryck. 

När upproren startade kallade regimen inte bara in hjälp från Saudiarabien och Förenade arabemiraten, utan det finns även ett stort antal personer från Pakistan som arbetar i säkerhetsstyrkorna. De har fått uppehållstillstånd och många privilegier, berättar Sayed. De har inga känslor gentemot befolkningen, så det är enklare för dem att slå ner demokratiaktivisterna och följa orders från regimen. Skulle det bli ett maktskifte kommer de förlora sina förmåner och det vill de helt enkelt inte. De slåss nu för sina personliga privilegier.

Det finns även många pakistanska gästarbetare i landet, som tyvärr fått en försämrad situation eftersom de misstänkliggörs för att stå på säkerhetsstyrkornas sida.

När protesterna bröt ut i mars var det som en krigssituation. Det var de största demonstrationerna i landets historia. Stridsflyg sattes in, vi var helt hjälplösa, berättar Sayed. Saudiska trupper är fortfarande kvar i landet.

Al Jazeera har gjort en dokumentär om vad som hände i Bahrain under upproret i våras. Den är otroligt stark, men viktig att se. Gör gärna det. Den heter "Bahrain Shouting in the Dark".

För de av er som minns Boforsaffären, innefattade den inte bara korruptionsskandalen med Indien, utan även en smuggelaffär där Bofors smugglade Robot 70 via Singapore till just Bahrain (och Dubai) på 80-talet.

Då blev det en stor skandal. Idag är det annorlunda. Nu säljer Sverige krigsmateriel helt öppet till Bahrain, med stöd av både politiker och regelverk. Helt ofattbart!

 

 

Sverige är världens största vapenexportör per person. Tycker du som jag att det är fel? Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Saudiarabien, mänskliga rättigheter, Förenade Arabemiraten, demokrati, Bahrain
Publicerad 2011-11-04

Syrien placerar minor längs libanesiska gränsen

Okej, man ska aldrig upphöra att förvånas över vilka grymma, cyniska och hemska metoder en repressiv regim kan få för sig att ta till.

Nyss kom det ett pressmeddelande från den internationella kampanjen för att förbjuda personminor, ICBL. Det visar sig att Syrien lägger ut personminor längs gränsen till Libanon för att, enligt regimen själv, stoppa vapensmuggling. 

Landminor ett hot mot civilbefolkningen i SyrienLandminor ett hot mot civilbefolkningen i Syrien Antagligen är anledningen istället att stoppa flyende människor som försöker ta sig över gränsen undan våldsamheterna. Jag hoppas verkligen inte att någon skadas av minorna, men det känns som att riskerna är väldigt stora för det just nu.

I dagsläget har 157 länder förbjudit personminor och Syrien är föga förvånande inte en av dem. Men det är viktigt att det internationella samfundet är tydligt med att inte bara fördöma våldet från Bashar al-Assads regim utan även användandet av minor.

Det kan inte finnas någon stat idag som saknar kännedom om hur personminor drabbar civilbefolkningen. Och ändå väljer man att placera ut dem. Det är inget annat än ytterligare ett bevis på en ren och skär grymhet som vi absolut inte kan acceptera. 

Och hur hållbart är argumentet om vapensmuggling då? Jag tycker snarare problemet är att Ryssland inte verkar vilja ta sig i kragen och sluta beväpna regimen i Damaskus.

Och ni som beväpnat regimen fram tills EU:s vapenembargo inträdde liksom alla andra regimer som slagit ner sin befolknings krav på demokrati? Ni borde få en så ordentlig utskällning att öronen trillar av er.

 

Stöd Svenska Freds arbete, bli medlem här

Minor och klustervapen, Syrien, personminor, ICBL
Publicerad 2011-11-02