Arbetar för en fredligare värld

Anna Ek bloggar

mars 2012

Problemen kvarstår

Om det är någon som undrar varför det var statsministerns pressekreterare i dag som annonserade Sten Tolgfors avgång har det att göra med att Tolgfors egen pressis inledde med att utfärda en stark dementi och är just nu och kollar upp hur det egentligen ligger till...

Även om ovanstående till viss del är ett skämt, har turerna kring #saudivapen ibland varit så pinsamma att man knappt vågat kika med ena ögat.

Vi skriver idag på SVT debatt om Sten Tolgfors avgång och vi är även intervjuade på DN.se. Rolf blev intervjuad för the Wall Street Journal och Christoffer har pratat med fransk radio. Brittiska the Guardian och flera andra utländska tidingar och massmedia, skriver om Tolgfors avgång och refererar till att "Peace activists who oppose Sweden's military exports say it is improper for the country to strike military agreements with non-democratic regimes".

Aftonbladets ledarblogg spekulerar fyndigt om möjliga efterträdare men missar det största argumentet för att välja Julian Assange. Med en sådan dubbelgångare hade Sten Tolgfors inte ens behövt avgå.

 

Åter till allvaret. Att försvarsministern avgått löser inte problemen med varken ansvaret för #saudivapen eller för den delen det faktum att vapenexporten till diktaturer har skenat iväg under det senaste året. För att inte prata om problemet med att vi har ett militärt samarbetsavtal med Saudiarabien. Socialdemokraterna inledde samarbetet 2005 och Alliansen valde att inte säga upp det. 

Granskningen måste fortsätta. Jag hoppas att Sveriges Radio och alla andra som arbetat med detta fortsätter att gräva. Heja er!

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Sten Tolgfors, saudivapen, avgång
Publicerad 2012-03-29

Full fart på stan

Vårt medlemsantal växer stadigt. Under saudivapen-avslöjandet kom det 200 medlemsanmälningar på en vecka. Nu har vi inlett vår kampanj med medlemsvärvare på stan som kommer pågå i Stockholm fram till mitten av maj. I skrivande stund har vi fått över 100 nya medlemmar tack vare våra fantastiska medlemsvärvare. Och antalet ökar för varje dag de är ute på stan.

Vårt medlemsantal ökar mer och snabbare än det gjort på väldigt länge. Det känns så himla roligt.

Här ser ni Roujan i full färd med att värva på Odenplan i Stockholm. 

Lyckad medlemsvärvning!Lyckad medlemsvärvning!

, på stan, medlemsvärvning, kampanj
Publicerad 2012-03-28

Ekonomin i Grekland havererad

Att Grekland har stora problem med sin ekonomi är det nog ingen som har missat. Det finns en mängd olika förklaringar till varför det blivit så.

Men att Grekland, trots enorma lånepaket, svångremmar och stödåtgärder ändå verkar ha pengar över till omfattande vapeninköp är det inte så många som grävt djupare i. Familjer har inte råd att betala sina räkningar eller köpa mat i affären. Men utgifter till vapenaffärer finns det resurser till.

Frankrikes och Tysklands vapenindustrier, de två länder som har störst vapensamarbete med Grekland, pressar på sina regeringar för att Grekland inte ska kunna ställa in affärerna. Den här artikeln i The Guardian skriver bland annat:

"In the five years up to 2010, Greece purchased more of Germany's arms exports than any other country, buying 15% of its weapons. Over the same period, Greece was the third-largest customer for France's military exports and its top buyer in Europe. Significantly, when the first bail-out package was being negotiated in 2010, Greece spent 7.1bn euros (£5.9bn) on its military, up from 6.24bn euros in 2007. A total of £1bn was spent on French and German weapons, plunging the country even further into debt in the same year that social spending was cut by 1.8bn euros"

I internationell jämförelse är Grekland ett av de länder som importerar mest krigsmateriel, sett till totala siffror enligt SIPRI. Sedan 2010 ska Grekland ha dragit ner något på sina militära utgifter. Men inte jämförelsevis lika mycket som man har gjort på hälsovård och välfärd. Landet är fortfarande det som lägger ner mest på militära utgifter i EU sett till procent av BNP. Helt galet om ni frågar mig. Och säkert många greker.

Uppdatering 13:50

Jag hittade den här nyheten från Sveriges Radio Ekot från 2010 om just Frankrikes och Tysklands press på Grekland som också tar upp den vrede vapenaffärerna väckt hos många greker.

Och sen ringde det en klocka (man kan inte minnas allt...!). Sverige har ju sålt radarsystemet Erieye till Grekland. Och så sent som 2008 hittar jag i regeringens skrivelse den inte särskilt nätta summan 1,1 miljarder i vapenexport dit. 

Vapenexport, Tyskland, militära utgifter, Grekland, Frankrike, finanskris, EU
Publicerad 2012-03-23

Kaparen hade tillgång till hemtelefonen och mobilen?

Det här blir ett inlägg som kanske inte berör det jag vanligen tar upp här. Jag vet inte om jag kommer behöva backa om det här senare, men jag har just nu svårt för att köpa de förklaringar som getts. Det kan hända att jag framöver får konstatera att jag hade fel.

I går kväll kontaktade jag Göteborgs Posten för att be dem undersöka om det konto på Twitter som används i namnet Tor Aulin, ansedd professor på Chalmers, var kapat. Med den här historien färskt i minnet ville jag inte att samma skulle hända igen: felaktigheter kan spridas som en löpeld genom Twitter på bara någon timme och oskyldiga personer hängs felaktigt ut. Jag hade dock själv inte lust att ringa Tor Aulin och fråga, eftersom han (?) tidigare även hoppat på mig. Därför bad jag GP göra det istället. Jag ska förklara varför jag engagerade mig i det här. 

I måndags var jag nämligen med i Kvällsöppet och mikrodebatterade frågan ”Bör Sverige sluta sälja vapen” tillsammans med Allan Widman (FP). Redan innan programmet hade börjat hade kontot Tor Aulin hoppat på mig: ”Släng dig i väggen. Jag orkar inte lyssna till en enda stavelse om detta” varpå jag svarade: ”Men stäng öronen då? Eller byta kanal?”. 

När jag sedan tackade på Twitter för alla glada hejarop efter programmet och för att studion röstat fram mig som vinnare i debatten, fortsatte han med att konstatera: ”Du fick flest röster bara för att man tycker synd om dej. En liten tös mot den fule gubben!” varpå jag svarade: ”så många stavelser i förväg om att du var trött på debatten och så kunde du inte låta bli att kolla ändå”. Tor Aulin svarar: ”En sådan Freak Show vill man ju inte missa! Nästan som Juholt! #kvällsöppet Du vet vad en stavelse är! Impad!!! Eller, inte". 

Någonstans här lade jag ner för jag tänkte inte spilla mer tid på honom. Jag såg ytterligare tweets om pärlor för svin. Om att hålla klaffen. Men jag ignorerade det.

Jag ångrar mig faktiskt. Jag satt nämligen då på måndagskvällen och tänkte att jag borde ringa till Chalmers och be dem kolla om det här verkligen var sant. Men jag gjorde aldrig det. Om jag gjort det kanske han (eller personen bakom kontot) inte hade fortsatt sin hetskampanj mot Ann Heberlein. Om det där kritiska samtalet från GP kommit en dag tidigare.

Och med mitt tips till GP var det för övrigt inte min avsikt att Ann Heberlein skulle bli nerringd av en mängd journalister. Om du någon gång läser det här, vill jag poängtera att det inte alls var min avsikt. Jag ber innerligt om ursäkt för om det blev så. Jag hoppas du hittar styrkan igen och att vi får se dig i debatten snart igen. För du behövs där.

Jag kan förstå de som säger ”lägg inte tid på trollen. Sådana här personer är det bara att ignorera och blockera". Jag fick själv sådana råd. Men om vi aldrig säger ifrån, om vi bara är tysta, då ger vi dessa personer ett oemotsagt utrymme. Och de som blir påhoppade ser inte att någon säger emot och börjar tvivla på sig sjävla. Man kan ta väldigt illa vid sig och känna sig ensam även om man är en offentlig person. Om vi bara konstant avfärdar alla som dumma idioter bidrar vi själva till att osynliggöra den intolerans som finns i samhället. Och det vill inte jag göra. 

Jag scrollade nämligen ner i Aulin-kontots flöde och konstaterade att det inte var första gången formuleringar som de han gjorde mot mig dyker upp. De flesta utfall som görs är mot kvinnor i ledande positioner. Chalmers rektor, Margit Silberstein, Katrine Kielos, mig, och senast Ann Heberlein som utsattes för otroligt grova påhopp.

Den kontokapning som Kjell Hägglund beskrev väldigt bra hade en avgörande skillnad: jämförelsen bakåt i feeden. De inlägg som postats var helt enkelt inte överens med den övriga tonen på kontot som blivit kapat. Därtill postade en mycket ångestfull och ledsen twitteranvändare sina ursäkter för det rasistiska påhopp som någon skrivit i hans namn.

Jag har all förståelse för att så länge personen bakom kontot Tor Aulin nekar och säger att den inte skrivit det som står i dennes namn, då går det inte att anklaga någon offentligt.

För mig finns det dock ett genomgående mönster i kontot Tor Aulins tweets. Se till exempel Gustav Almestads sammanställning av dem här

Någon av er som läser nu skulle säkert invända: men Tor Aulin kan väl ändå inte vara så dum så att han skriver öppet i eget namn? 

På den frågan vill jag svara följande. Jo, det är faktiskt fullt möjligt.

För mig som syns i den offentliga debatten från och till är det ett stående mönster som framkommer i vilka det är som kontaktar mig för att berätta hur dum jag är. Hur fel jag har. Som tycker att de har en uppgift i att tillrättavisa mig. Det är uteslutande män. Allra oftast medelålders och välformulerade.

De presenterar sig på ett väldigt självklart sätt genom att antingen 1. Ringa upp och presentera sig med namn och var de kommer ifrån, 2. Skicka mail där adress och telefonnummer klart och tydligt framgår i signaturen eller, 3. Skicka ett (oftast maskinskrivet) brev, även där med namn, adress och telefonnummer klart angivet. 

Intolerans och hets mot kvinnor finns i alla yrkesgrupper. Om man inte tror att det även finns hos personer högt upp inom akademin blir jag väldigt rädd.

Jag säger absolut inte att man ska framföra kritik under anonyma former. Men det sätt som dessa män så tydligt tycker att de har en självklar roll att träda fram och ha åsikter på är talande. Det är en form av självskriven rätt att utöva fostran av omgivningen, som är genomgående i twitterinläggen på kontot Tor Aulin. En slags skyldighet att träda in i det offentliga samtalet och rättvisa de (främst kvinnor) som de anser har fel. 

Vid ett tillfälle skrivs exempelvis som svar till en person som undrar vad det är för ton Aulin håller mot Ann Heberlein: ”Provocerande kallas den Jonas. Det daltas för mycket och flummet sprider sig”.

Jag kan också vilja berätta för andra när jag tycker de har fel. Och många med mig gör sådant varje dag. Man debatterar meningsskiljaktigheter. Men man gör inte det med en sådan genomgående nedsättande ton. Man gör det med sakliga argument och med en respekt för människan man diskuterar med. Det har inte det här kontot gjort en endaste gång sedan det startade 2009. 

För min del är jag glad att Göteborgs Posten kollade upp kontot. 

Tidigare skriver GP, idag torsdag: "Men hur länge har det varit så här? När kapades ditt konto?". Aulin svarar: ”Jag var här i tisdags, då använde jag twitter litegrann och då var det inget konstigt. Men en av mina datorer verkar någon annan ha använt. Den lämnar jag alltid avstängd, men den var på i dag när jag kom till jobbet.”

Det är många med mig som konstaterat att den här artikeln lämnar mer frågor än svar.

Har Tor Aulin varit borta hela dagen från jobbet under onsdagen och inte använt sin dator? Han refererar dessutom till inlägg som ska ha gjorts under tisdagen. Eller är det en vanlig företeelse att hans dator brukar stå påslagen när han kommer på morgonen? Var det likadant i tisdags när han kom dit, så att det var någon annan som hoppat på mig också på måndagskvällen? 

Och det här då - att personen som i så fall har kapat hans Twitter vet att Tor Aulin fått både samtal och SMS från Ann Heberlein? Denna personen skulle alltså haft tillgång till både mobilen och hemtelefonen?

Jag har därtill svårt att tro att en professor som fått miljoner i stöd för sin forskning inte är intresserad av att lösenordsskydda sina datorer och den information och kunskap han har så att den inte går att komma över av någon annan.

Och alla de andra inläggen? Om varför det aldrig diskuteras om maskulinism? Om att det går slödder på Göteborgs gator som svinar ner och begår brott? Om att man borde skicka Breivik till Tripoli och klä ut honom som Khadaffi och sen filma honom på gatan?

Om ens konto är kapat skriver man kanske öppet så att alla ser det och förklarar detta. Man uttrycker en ursäkt och förklarar vad som hänt. Inget av detta har skett. Istället twittras vidare om att han sticker ut och cyklar på Särö och postar en video med klassisk musik från Youtube. Som om inget alls hade hänt.

Slutligen: som s-Lars skriver på sin blogg – man får anta att en anmälan om intrång lämnas in snart. För så här allvarliga påhopp som gjorts under en kapning bör väl rimligen leda till en sådan?

Jag är ledsen men jag kan omöjligen nöja mig med svaret: ”Kontot var kapat”. Det går bara inte just nu. 

Jag ser nu att Chalmers ska utreda saken. Tack.

 

, Twitter, Tor Aulin, näthat, kapning, jämställdhet, Ann Heberlein
Publicerad 2012-03-22

Bred uppslutning mot vapenexport till diktaturer!

Anna Ek, Sergels torg 16 mars. Manifestation för att stoppa Saudivapen. Foto: Karin Valtersson/Svenska FredsAnna Ek, Sergels torg 16 mars. Manifestation för att stoppa Saudivapen. Foto: Karin Valtersson/Svenska Freds Jag är så himla glad för den breda uppslutning till demonstrationen mot vapenexport till diktaturer som arrangerades i fredags 16 mars. Grön Ungdom ringde oss på måndagen och undrade om vi inte skulle göra en bred manifestation med anledning av #saudivapen.

Det tog inte lång stund förrän alla ungdomsförbunden och S-kvinnor + Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Miljöpartiet liksom en rad organisationer ur det civila samhället också stod bakom: Rädda Barnens Ungdomsförbund, Kristna Fredsrörelsen, Amnesty Sverige, Diakonia, Teater Tribunalen, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa och IKFF. 

Manifestation mot vapenexport till diktaturer. Sergels torg 16 mars. Foto: Karin Valtersson/Svenska FredsManifestation mot vapenexport till diktaturer. Sergels torg 16 mars. Foto: Karin Valtersson/Svenska Freds

Det kändes så himla fint. En glasklar markering mot regering och riksdag. Jag har bifogat mitt tal för er som vill läsa det. 

Tack till Linda Nordlund från LUF som i sin avslutning uppmanade alla att skriva under vår misstroendeförklaring mot vapenexporten. Det var också Christoffer Burnett-Cargill och Maria Ermanno Fäldner, konferencierer mot vapenexport. Foto: Karin Valtersson/Svenska FredsChristoffer Burnett-Cargill och Maria Ermanno Fäldner, konferencierer mot vapenexport. Foto: Karin Valtersson/Svenska Freds roligt att det var en tidigare ordförande för Svenska Freds, Maria Ermanno Fäldner, och vår generalsekreterare Christoffer Burnett-Cargill som var konferencierer för eftermiddagen. Bästa hejaramsorna var det också. "Beväpna tyranni, det vill inte vi!"

Ni kan se nätsan hela manifestationen via Bambuser här

Vapenexport, ungdomsförbunden, Sergels torg, saudivapen, diktaturer, civila samhället
Publicerad 2012-03-20

För fred i Syrien

Den 15 mars arrangerades en manifestation för Syrien på Medborgarplatsen i Stockholm. Jag var inbjuden att tala. Detta är vad jag sa:

"För en månad sedan fick en 15-årig pojke sitt ena ben bortsprängt nära den turkiska gränsen. Han hade trampat på en av alla de hundratals personminor som Assad-regimen planterat ut den senaste tiden för att förhindra att människor flyr till grannländerna och för att söka skydd undan regimens mördarpatruller.

Tusentals syrier har försökt fly landet. Det är många fler som delar den 15-årige pojkens öde och får sina kroppsdelar bortsprängda när de söker sig undan striderna. Sedan 2011 har det inkommit rapporter om fyra länder som aktivt använt personminor. Dessa var Burma, Libyen, Israel och Syrien.

Att på detta utstuderade sätt ringa in en befolkning och hindra den från att fly undan striderna är fruktansvärt. Jag kan inte tolka detta som något annat än ett bevis för hur grym, cynisk och kall Assad-regimen är. Den skyr inga medel.

Just nu försöker civilbefolkningen själv i de drabbade områdena rensa marken och röja undan minorna. Men med Assads gevärspipor ständigt i hälarna och utan ordentlig kunskap och utbildning är de försatta i en otrolig fara. Fler kommer att stå under samma otur och råka detonera en personmina som fördärvar ditt liv för all framtid.

Assad-regimen måste upphöra med det grova övervåld och krig mot sin befolkning som just nu pågår i landet. De ansvariga för dessa brott mot mänskligheten måste ställas inför en domstol, inklusive Assad själv. 

Vi står här samlade här idag för att visa vårt stöd för de människor som varje dag kämpar för sina friheter och demokratiska rättigheter inne i Syrien. Men vår manifestation är också en tydlig markering gentemot de länder som värdesätter säkra vapenavtal med diktaturer som slår ner sin egen befolkning så grovt som Assad-regimen gör. Som värdesätter vapensamarbeten framför de universellt giltiga mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde. Även de människors rättigheter och värde som bor i Syrien. 

Men vi som står här idag bör också rikta vårt avståndstagande mot länder som Kina och Ryssland, som beväpnar och understödjer den syriska regimen. De politiska förslag till förhandlingslösningar som lagts, de förslag till sanktioner som framförts, alla dessa har stoppats av er. Jag har just nu bara lust att säga en sak till er. Jag hoppas ni sover jäkligt dåligt om natten. Ni har grovt misskött ert ansvar för fred och säkerhet. Ni är inget annat än ynkryggar. Jag hoppas att ni packar era väskor och försvinner långt långt bort från jordens yta. Och glöm inte att ta Bashar al-Assad med er när ni drar.

För Bashar al-Assad kan inte fortsätta att klamra sig fast vid makten och måste avgå och utlysa eld upphör och lämna ifrån sig makten i en fredlig transition. Detta måste vara det omedelbara och tydliga budskapet från omvärlden.

Tack."


Därefter pratade Josefine Karlsson från IKFF och sedan Iman Al-Baghdady från Syrien Nyheter. Båda två sa väldigt bra saker. Imam Al-Baghdadys tal rörde mig till tårar när hon berättade om hur hon förlorat sin dotter när hon bodde i Syrien.

Mitt i detta kraftsamlande för att dela med sig av en historia som jag gissar måste ha tagit otroligt mycket mod och energi, börjar regimtrogna män att blåsa i gastutor och skrika åt Imam Al-Baghdady och säga åt henne att hon har fel. Att hon ska vara tyst. Att Assad är bra för Syrien. Men Imam Al-Baghdady fortsatte sitt tal för fred och frihet i Syrien med mod och lugn som kändes genom hela publiken.

Det blev väldigt uppenbart hur starkt stöd i vissa läger Assad har. Men styrkan i Imam Al-Baghdady och alla andra modiga människor i och utanför Syrien är större. Det märktes inte minst på manifestationen i onsdags. 

Konflikthantering, Minor och klustervapen, Syrien, fred, manifestation, medborgarplatsen
Publicerad 2012-03-20

Vilken är bilden av Svenska Freds?

Det här året kommer Svenska Freds (bland annat!) ägna åt att göra en analys av hur vi uppfattas av omvärlden och vad i detta vi vill förändra och/eller förstärka. Vi har fått generös hjälp av en medlem som jobbar med marknadsundersökningar.

Ni har säkert själva suttit på fikaraster och haft diskussioner om hur ni tror er arbetsplats uppfattas av andra. Eller haft delade meningar om vilket varumärke en särskild organisation har. 

Jag ska vara tydlig och säga att detta arbete inte påbörjats för att vi inte tror på oss själva. I många avseenden är Svenska Freds varumärke urstarkt. Men i andra kanske inte. Och säger verkligen alla samma sak?

Dessa är frågor där svaren ofta färgas av egna preferenser. Därför är vi jätteglada för att vi kan få hjälp med detta arbete från en extern part. Vi kommer snart börja fråga er i vår omgivning vad ni tycker om oss. Håll utkik på webb, i nyhetsbrev och i sociala medier.

Idag hade vi en kick off internt i föreningen. Vi körde lappövningen. Deltagarna fick välja bland många alternativ vad de själva tyckte Svenska Freds symboliserar idag. Här är ett exempel.

Vilken tycker du är bilden av Svenska Freds?Vilken tycker du är bilden av Svenska Freds?

, varumärke, uppfattning, Svenska Freds, analys
Publicerad 2012-03-11

Till dig som kom fram

Det har aldrig hänt mig förut. I dag när jag satt och åt lunch med en vän på stan kom det fram en tjej till mig vid vårt bord.

"Hej. Är det du som är Anna Ek?" frågade hon.

"Ja... det stämmer" sa jag, överraskad av att någon kände igen mig.

"Jag vill bara säga att jag har sett dig på TV i veckan. Och att du har så jävla rätt", sa hon med eftertryck. Med en röst som på en och samma gång var stark, arg och ledsen.

Överrumplad, chockad och med tårar i ögonen fick jag efter ett tag ur mig ett "Tack så jättemycket... tack... så mycket". 

Jag antar att det var en blandning av chocken och en uppdämd ilska som gjorde att jag reagerade så. Men också för att, ni kanske inte tror mig när jag skriver det här, men också för att någon mer, en helt okänd person, bryr sig. Jag fick intrycket av att det var just så hon också kände.

Till dig som kom fram vill jag säga: jag vet inte om du läser det här eller om jag kommer träffa dig någonsin igen. Men jag vill bara säga att det betydde väldigt mycket för mig att du kom fram. Stort tack för att du gjorde det, finaste du. Det här mötet kommer jag hämta styrka och kraft ur väldigt länge.

 

Jag förstår inte vad det är med Sverige. Det finns en syn på andra människor som jag inte för mitt liv kan förstå. Vi bygger upp en utrikespolitik och vårt eget samhälle på basis av att människor i diktaturer ska betala med sina liv och med de rättigheter de har i egenskap av att vara just människor. Allt för att skapa jobb och trygghet här i Sverige. 

Hur kan man ens resonera så?

Den saudiska regimen blev irriterad på Sverige för att den inte fick lov att bygga en vapenfabrik med vår hjälp. Det var detta som fick den svenska regeringen att rycka ut i panik och vilja rädda relationerna till varje pris. Relationerna med en av världens grymmaste regimer. 

"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."

Orden är Fredrik Reinfeldts, i går, som svar på frågan varför vi samarbetar militärt med Saudiarabien. Jag blev helt mållös när jag hörde det. Mina kollegor spärrade upp ögonen och tittade på varandra mellan skrivborden. "Hörde ni? Ofattbart!"

Så cyniskt och känslokallt. Det är i sådana stunder man känner att man är beredd att ge upp. Men jag vet också att för mig finns det inget som rättfärdigar en sådan människosyn och att det finns många som tycker likadant.

Så sitter jag en dag senare, fortfarande arg, och äter lunch på Kulturhuset i Stockholm. Då kommer tjejen fram och säger det där orden. Och ger mig styrka igen. Jag vet så klart att det finns så många goda och drivande människor ute i samhället. Nej, jag kommer självklart aldrig att ge upp. Fan heller! Den här stenålderspolitiken får inte fortsätta!

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, styrka, saudivapen, människosyn, demokrati
Publicerad 2012-03-10

Dimridåer och demokratiskt underskott

I dag avslöjar Ekot att ledamöterna i Exportkontrollrådet 2010 fick information om planerna på att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.

Det framgick tydligt i de efterföljande intervjuerna med fd ledamot Björn Leivik (M) och nuvarande ledamot Thorbjörn Björnlund (V) i P1 morgon att de får inte ta upp ärenden med någon utanför rådet.

Detta är ett stort problem. Det framgår också tydligt i den här intervjun med Lennart Rhodin i DN. 

"– Jag har ingen kommentar eftersom jag tyvärr inte får uttala mig i den typen av frågor, säger Rohdin till DN.se.

Han är mycket missnöjd med munkavlen och anser att det behövs mer insyn i EKR:s arbete.  Det är också en uppfattning som hela Folkpartiet står bakom.

– Exempelvis borde det gå att redovisa vad de olika ledamöterna i EKR gjort för ställningstagande, säger Rohdin.

DN.se: Inspektionen för strategiska produkter (ISP) gav ett bolag grundtillstånd för att förmedla affärer i samband med det samarbete som nu avslöjats. Hamnade den frågan någonsin på EKR:s bord?

– Det är tyvärr en fråga som jag varken kan svara ja eller nej på. Och då förstår du säkert varför jag vill ha mer transparens, säger Rohdin."

Men ISP:s generaldirektör Andreas Ekman Duse ger en helt annan bild på DN debatt för ca 2 veckor sedan:

"Utvecklingen av praxis diskuteras kontinuerligt i Exportkontrollrådet, där samtliga riksdagspartier är representerade. Exportutvecklingen redovisas också till riksdagen i regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll. Detta ger en internationellt sett unik parlamentarisk inblick i den svenska försvarsmaterielexporten. Det ger legitimitet åt den förda politiken." 

Det som är otroligt viktigt nu är att alla förstår att det finns ett stort bärande argument i den svenska vapenexportkontrollen som måste slås hål på nu. Och det är att den skulle vara demokratiskt förankrad. 

Låt mig vara tydlig med att jag inte på något sätt förnekar den insyn ledamöterna i EKR har och detta är givetvis viktigt. Men problemet är när såväl ISP och regering, ständigt förmedlar en bild av att vapenexporten är demokratiskt förankrad.

Detta låter fint, men stämmer inte.

1. Statistiken redovisas varje år i efterhand till riksdagen genom en skrivelse. Det är svårt att reservera sig mot siffror och export som redan skett.

2. Om ledamöterna i EKR inte får lov att föra vidare information de vill protestera mot eller att allmänheten ska få kännedom om, då måste vi konstatera att det finns allvarliga demokratiska brister i exportkontrollen. Ledamöterna i EKR blir gisslan inför sin egen uppgift och utsedda till garanter för demokratin, men de kan ju inte utöva denna funktion.

Detta kan knappast vara något önskvärt. Men när någon nu säger att exportkontrollpolitiken är demokratiskt förankrad så vet ni alltså på vilket ytterst haltande sätt den är det. 

Någon skulle invända att vi inte kan ha mer öppenhet för då skulle sekretessbelagda uppgifter röjas som kan äventyra rikets säkerhet. Då vill jag hävda att den skrivelse som ISP och regeringen själv redovisar till riksdagen (och som används som argument för insynen) är väldigt detaljerad och omfattande. Men vi vet inte vem som röstat för eller emot vilken affär eller ens om de blivit informerade i förhand om dem.

Dagens avslöjande visar med all önskvärd tydlighet att det finns uppenbara brister i vapenexporkontrollen. Och att EKR används som garanter för en demokratisk uppgift de inte har möjlighet att fylla hela vägen ut. Det måste vara mer öppenhet och insyn i vapenexporten. 

 

Dessutom: I går hävdade bland annat Ewa Björling och Sten Tolgfors att detta inte är något nytt. Vapenfabriken framgår i det Memorandum of Understanding som vi har med Saudiarabien, hävdas det. Men detta avtal är så generellt formulerat att jag inte tycker detta argumentet håller. Däremot presenterades det så till media, men det var i pm:et till EKR som fabriken framgick. Och EKR får som bekant inte lyfta information utanför rådet...

Och förresten, vem är det som sagt att det skulle blivit en svensk vapenfabrik, som Sten Tolgfors försöker påskina? Det är ju planerna på att hjälpa Saudiarabien bygga en missilfabrik som vi alla reagerat på.

Vapenexport, öppenhet, insyn, ekr, demokrati
Publicerad 2012-03-08

En stor eloge

Jag minns inte exakt när det var, men jag tror för omkring 2 år sedan. En person som jag inte tänker namnge ringde upp mig och bad om tips och material kring etikfrågor, vapen och forskning. Jag skickade självklart över alla råd och underlag jag hade.

Personen ifråga var från FOI. Några av kollegorna hade yttryckt en stor önskan om att inte behöva delta i ett "kontroversiellt program med ett specifikt land". Jag tror också formuleringen var "eller länder med stora demokratiska brister".

Just idag kan jag inte låta bli att undra om det här samtalet inte hade att göra med det avslöjande som Ekot gjort idag om den saudiska vapenfabriken.

Till er som inte ville forska eller arbeta inom detta program vill jag säga tack. Jag blir så glad över att höra att människor i sina yrkresroller tar så tydliga ställningstagande och vägrar arbeta med uppgifter som strider mot deras egna övertygelser.

Vi kommer antaligen aldrig veta vilka ni är. Men det gör inget. Ni har gjort en bra sak för både forskarvärlden och för världsfreden. Och för er själva. Tack.

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, FOI, forskaretik, etik, ros
Publicerad 2012-03-06