Nobels fredspris ska granskas, läser jag på Sydsvenskans hemsida. Jag tycker det är bra. Det är ofrånkomligen så att det alltid finns olika åsikter om vem som är värd ett pris och jag håller själv med om att Nobelkommittén inte alltid träffat rätt, exempelvis genom valet av Barack Obama.
I det här fallet har frågan anmälts till Länsstyrelsen i Stockholm för prövning. Det är onekligen inte så lätt att tolka ett testamente som är daterat 27 november 1895.
I testamentet står det att fredspriset ska gå till "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser."
Jag är inte historiker men inbillar mig å ena sidan att t ex "verka för folkens förbrödrande" kunde tolkas på olika sätt även när det skrevs. Å andra sidan fanns det enligt juristprofessorn Fredrik Heffermehl, den som anmält saken till Länsstyrelsen, en tradition de första åren av att ge det till fredsförfäktare som gjort direkta insatser för freden, för nedrustning och för avskaffande av militär styrka.
Numera ges priset oftast ("från 1945 och framåt") till personer som inte har någon verksamhet i fredsarbete utan istället till försvarsvänner och Natoivrare, menar Heffermehl. Detta ska till stor del bero på att det är fel personer som sitter i Nobelkommittén.
Jag tror också att Nobelkommitténs sammansättning påverkar valen de gör. Men jag instämmer inte helt i Heffermehls kritik. Jag tycker till exempel att det redan från början har saknats ett gräsrots- liksom genusperspektiv.
Men nu ska alltså Nobelkommittén få svara Länsstyrelsen hur de ser på föreskrifterna. Jag ser fram emot att läsa det!
ostrogot (inte verifierad) says:
"afskaffande eller minskning af stående armeer"
Osökt faller här mina tankar på våra svenska (s)-regeringar 1994 - 2006 (Carlsson, Persson).
Fredrik S. Heffermehl (inte verifierad) says:
Det er greit at det er olika åsikter om hvem som fortjener prisen, rent politisk. Men det Nobel opprettet var et juridisk dokument og det er feil å tro at det er et åpent spørsmål eller en smaksak hva det inneholder. Oppgaven er å finne frem til hva Nobel selv mente med ordene han brukte, det er tross alt hans "siste vilje" (Will, Willen) det handler om.
Fremfor alt står det i Nobels testamente at det han oppretter er "priset för fredsförfäktare" (ikke for "fred" i sin store alminnelighet, slik det har blitt omskapt av politikere og Stortinget i Norge i de siste tiårene - i et grovt brudd på den tillit Nobel viste. Dette er betrodde midler og man kan ikke bruke dem som man selv vil og for å fremme egne interesser og synspunkter).
Med tre spesifikke uttrykk (Folkens förbrödrande, nedrustning, fredskongresser) forklarte Nobel nærmere at fredsførfäktarne var de som arbeider for internasjonalt samarbeid om å få slutt på militær og opprustning og løse alle spørsmål ved skiljedom (testamentet ble opprettet ved starten av det stolte Svenska freds och skiljedoms ....). En tidligere stor leder av Svenska freds, Per Anders Fogelström, skrev om fredsbevegelsens historie, undertittel "den osynliga folkrørelsen" og hele hans språkbruk om fredsarbeidet frem til 1920 er rikt på samme språk som Nobel bruker i testamentet. I den nye svenske utgaven av min bok "Nobels fredspris. Visionen som försvann" har jeg til og med funnet frem til det direkte opphavet til ordene Nobel brukte i testamentet - sikrere bevis for hva testator mente kan knapt tenkes. Det er ikke grunnlag for tvil om at det var fredsbevegelsen Nobel ønsket å støtte.
Fredrik S. Heffermehl - http://www.nobelwill.org - fredpax (at) online.no
