Arbetar för en fredligare värld

Skicka dina julkort digitalt i jul!

Lend your leg!

I år är det 20 år sedan den internationella kampanjen för att förbjuda personminor startades av det civila samhället. Efter en lång och medveten kamp för att förbjuda detta hemska vapen som lemlästar civila lyckades vi 1997 få ett internationell förbud mot personminor.

Arbetet belönades med Nobels fredspris och delades mellan Jody Williams och gräsrotskampanjen ICBL som är ett nätverk som består av hundratals organisationer världen över.  I Sverige var det Svenska Freds som drog igång den nationella kampanjen på 90-talet och vi är fortfarande kontaktorganisation för Sverige i ICBL.

80 procent av världens länder har idag förbjudit personminor. Under förra året var det fyra länder som aktivit använde minor. Det var Burma/Myanmar, Syrien, Israel och Libyen. 

Idag var det startskott för en kampanj som heter "Lend your leg". Se filmen här med den colombianska artisten Juanes, målvakten Iker Casillas från Real Madrid, Helen Clark från UNDP och många fler!

Trots att arbetet med att röja personminorna pågått länge finns det mycket kvar att göra. Jag skrev för nästan ett år sedan om de framgångar som skett bland annat i Sudan och Kongo. 700 mil vägar röjdes från minor 2010 i dessa två länder.

Men faktum kvarstår. 4000 personer varje år trampar på en personmina som legat gömd i marken och förstör deras liv för alltid. Det motsvarar 12 personer om dagen. Det är ovärdigt att detta fortfarande sker trots att resurser borde finnas till röjning. Kom igen världen, vi kan bättre än så här. 

För att påminna om minorna och det behov av stöd och röjning som fortfarande finns har ICBL utlyst 4 april till kampanjdag. Det är UN Day for Mine Action and Mine Awareness. Arbetet för en minfri värld fortsätter tills den sista minan röjts ur marken.

Du kan gå in på IBCL:s hemsida och ladda ner profilbilder till Facebook och Twitter som du kan använda för att sprida uppmärksamhet kring Lend your leg.

Påminn din omgivning om att kampen mot personminorna måste fortsätta och visa din solidaritet med de som överlevt personminorna genom att kavla upp byxbenet du också den 4 april!

, Minor och klustervapen, röjning, proteser, överlevande, nobels fredspris, Lend your leg, byxben
Publicerad 2012-03-01

Idag har normen mot klustervapen stärkts!

För bara ett par timmar sedan kom de oerhört glädjande rapporterna från Genève om att det föreslagna protokollet inte blir av. Det blir inget juridiskt skydd åt de militära stormakterna att fortsätta använda klustervapen.

Tillsammans har civila samhället, internationella organisationer och ett antal progressiva stater på klustervapenområdet stärkt den gemensamma kampen om att få en värld fri från dessa hemska vapen och blockerat ett förslag som skulle ha försvagat detta arbete.

Idag bekräftades det förbud som redan finns genom CCM. Idag stärktes normen och stigmatiseringen mot klustervapen. Det är en glädjens kväll ikväll för väldigt många av oss som kämpat i med och motvind men till sist lyckats hålla kvar vid ett totalförbud av klustervapen och förhindrat ett baksteg för den internationella humanitära rätten. 

Vid sidan står länder som Kina, USA, Ryssland, Israel, Indien och Pakistan, stoppade och förbisprungna av en stormaktskoalition ;)

 

Uppdatering 26/11:

Ekot hade igår en notis om att Skrotningsavtal om klustervapen uteblir. När man läser telegrammet får man intrycket att det var ett stort nederlag. Antagligen har UD varit enda uppgiftslämnaren och då har deras syn fått prägla rapporten.

För att spegla förhandlingarna borde det också framgått att 50 länder av CCW:s 114 statsparter var öppet kritiska till att en liten skara länder ville införa ett juridisk skydd för att fortsätta använda klustervapen. Liksom flera FN-organ, Internationella Rödakorsrörelsen och omkring 400 organisationer ur det civila samhället representerat genom the Cluster Munition Coalition. Resultatet igår var inte en förlust. Det var en vinst i kampen mot klustervapen.

, stormaktspolitik, CCW, CCM
Publicerad 2011-11-25

På helt fel sida

En tanke som har följt mig genomgående under tiden jag jobbar med opinionsbildningen kring det protokoll om klustervapen i CCW vi kritiserade på SvD Brännpunkt i måndags är att det verkar finnas en kunskapsbrist bland många. Både tjänstemän på UD men också bland politiker. 

Det är så klart lätt att vara efterklok och tänka att när vi väl fick Sverige att skriva på klustervapenförbudet i Oslo 2008 skulle vi inte pustat ut. 

Det protokoll som ligger på bordet i Genève är problematiskt. Omkring 35 stater har under förhandlingarna måndag-tisdag rest sig upp och motsatt sig protokollet på grund av det dåliga humanitära skydd det skulle ge (Kanada, Sydafrika, Nya Zeeland, Norge, Danmark, Österrike, Costa Rica mfl). Liksom ICRC. Protokollet möter inte de krav klustervapenförbudet CCM ställer och som signatär till ett avtal är man skyldig att inte ingå andra avtal som motstrider det man undertecknat tidigare. 

Protokollet kommer tillåta fortsatt användning av de klustervapen som användes t ex i Irak, Afghanistan och Libanon - det krig där omvärlden just fick upp ögonen för de humanitära skador på civila klustervapen orsakar.

Några menar att detta skulle vara ett åtagande om nedrustning. Detta är helt missvisande. Det skulle enligt förslaget vara nedrustning av 30 år gamla klustervapen, som alltså redan tjänat ut sitt syfte och ändå måste skrotas väldigt snart. USA själv har striktare nationella regler.

Så det som skulle hända om protokollet går igenom är att man går med på att förbjuda 30 år gamla klustervapen (som antaligen ändå ska skrotas) och tillåter andra att finnas kvar - vissa under en övergångsperiod som kan bli så lång som 15-20 år. Andra klustervapen tillåts helt och hållet fortsätta finnas kvar. Samtliga dessa, både de som är 30 år gamla och de som skulle tillåtas finnas kvar i övergångsperioder liksom framöver under protokollet i CCW är förbjudna under CCM; klustervapenförbudet Sverige skrev på i Oslo.

Många röster är kritiska och vad jag kan se från rapporterna från diskussionerna i CCW blir de fler. Det är detta protokoll Sverige tycker är bra att driva vidare. 

Här är en reaktion på diskussionerna jag gärna delar med mig:

"The awards for ‘most unfortunate’ statements however would have to go to CCM states Sweden, Italy, Bulgaria, Croatia, and Japan. Sweden gave its full support for the Chair’s text, adding a bit of fluff about its view that the CCW process was not in fact contradictory to the CCM"

Sverige står på helt fel sida i den här frågan. Över 30 stater protesterar mot ett protokoll eftersom det har negativa humanitära konsekvenser. Detta protokoll vill Sverige få stater att enas kring. Det verkar helt enkelt som att man inte förstår vad det är för åtaganden man gjort när man skrev under CCM.

Heja Sverige.

 

 

Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.

, heja Sverige, Genève, CCW, CCM
Publicerad 2011-11-17

Om behovet av att stärka förbudet

Diskussionerna om hur klustervapenförbudet ska stärkas är i full gång här i Beirut. Om det är något som är väldigt tydligt är det uppdelningen mellan de länder som är drabbade av klustervapen, och de länder som är innehavare. 

Drabbade länder som Afghanistan, Laos och Libanon är starka förespråkare för snabbare åtgärder och stöd till röjningsaktiviteter och få fler länder att ansluta sig till förbudet. Länder som innehar och måste skrota sina vapen har inte alltid samma entusiastiska ansats. 

Det är väl ganska självklart, tänker de flesta. Exakt, säger jag. Det är väl inte så konstigt att drabbade länder inte vill något annat än att kunna få bli fria från klusterbomber och andra explosiva lämningar från krig. Igår berättade Vietnam att med nuvarande resurser skulle det ta 400 år till innan landet är helt röjt. 400 år!

Röjning i södra LibanonRöjning i södra Libanon Helt klart måste internationella samfundet öka sina ansträngningar att hjälpa till att röja drabbade områden. Att landområden inte går att bruka eller hindrar nödvändiga transporter försvårar samhällsutvecklingen. Förutom det hemska lidande minor, klusterbomber och andra lämningar från krig orsakar, hindrar de också fattigdomsbekämpningen och den socioekonomiska utvecklingen. Rapporter över det ekonomiska stödet till drabbade länder är inte så roliga att läsa, eftersom finansieringen från givarländer minskat de senare åren. 

Mycket arbete återstår alltså att göra. Men jag vill också lyfta fram positiva nyheter. Tack vare konventionen som förbjudet klustervapen har 64 miljoner (!) explosiva substridsdelar förstörts från innehavarnas vapenlager. Därmed har vi också förhindrat dem från att användas i framtiden. Och då ska man ha i åtanke att förbudet knappt funnits i tre år. 

, Beirut, banclusterbombs, 2MSP
Publicerad 2011-09-15

Afghanistan senast ut med att ratificera förbudet

Det stora glädjebeskedet är i Beirut har hittills varit meddelandet från Afghanistan att de ratificerat förbudet. Detta innebär att alla de som drabbats av klustervapenen blir erkända stöd och hjälp enligt ett internationellt avtal. Detta är otroligt stärkande och nödvändigt! Det är också en upprättelse för alla de som skadats och lemlästats av klustervapen.

Ett stort jubel bröt ut när nyheten kom. Många påminde också om de påtryckningar som både Afghanistan och Irak utsatts för av USA, med syfte att få länderna att inte skriva under förbudet. Det gjorde de ändå. Kanske just därför... 

Strax ska jag gå iväg till första konferensdagen. Missa inte vår debattartikel i Göteborgs Posten!

 

, Afghanistan, ratificering
Publicerad 2011-09-13

12 september är en bra dag

Bilarna tutar på gatan utanför och på rummet fläktar AC:n. Det är fortfarande varmt trots att klockan är strax efter midnatt i Beirut.

Jag inser att 11 september just har passerat. Det finns många 11 september att minnas. Mordet på Anna Lindh 2003, militärkuppen i Chile 1973. Och så 11 september 2001 så klart. 

Det har skrivits så många kloka ord om de senaste 10 årens fasansfulla effekter sedan terrorattackerna i New York och Washington och det efterföljande kriget mot terrorismen. Fredsperspektivet har verkligen hamnat i skymundan hos politiska rådgivare, bland en stor del av massmedia (när kommer fredskorrespondenterna?) och i människors medvetande.

Det är vid stunder som dessa, då de skyhöga militära utgifterna, en ökad svensk vapenexport och inte minst ett mörkt decennium bakom oss ligger tungt i medvetandet, då kommer jag att tänka på var jag befinner mig. Jag befinner mig på en plats som innehåller så mycket hopp och engagemang att jag definitivt vågar tro på framtiden.

Det finns så mycket som bevisar att det visst går att nå resultat. Fredsarbetet har gjort viktiga landvinningar trots ett krig mot terrorismen. Trots vetskapen om krigen och den nationella hänsyn som styr så mycket av säkerhetspolitiken idag finns det människor som oförtrutet kämpar för att göra världen bättre.

Mohammad el AalMohammad el Aal, södra Libanon. Foto: Cluster Muniton Coalition Sommaren 2006 rasade kriget mellan Israel och Libanon. Det var då omvärlden fick upp ögonen för det enorma humanitära problem som klustervapnen utgör. Läs exempelvis den otroligt rörande berättelsen om Mohammad Abd el Aal, en pojke på 12 år som trampade på en klusterbomb för två år sedan när han var ute och vallade familjens får och då miste ett av sina ben. 

Fem år senare har vi ett internationellt förbud mot klustervapen på plats tack vare ett stort engagemang från civila samhället och ett antal välvilligt inställda stater. Tillsammans har vi åsidosatt kortsiktiga militära överväganden till förmån för ett långsiktigt arbete för att skydda civila och för att åter bygga upp freden i drabbade områden.

Hela veckan hålls en internationell konferens i Beirut om klustervapen. Konferensen kommer diskutera strategier och rapporter över hur vi kan stärka förbudet ytterligare. Svenska Freds är med och deltar som observatörer. Det brukar man få göra som NGO:representant och har därmed inte heller någon besluts- eller rösträtt. Även den svenska delegationen deltar som observatörer. På grund av att Sverige ännu inte ratificerat... 

Imorgon åker jag till Nabatiyeh i södra Libanon för att besöka ett center som arbetar med att röja de klusterbomber som Israel släppte över området sommaren 2006. Vi kommer också besöka ett rehabiliteringscenter för de som drabbats. 

Den 12 september kommer bli en bra dag. Jag känner det på mig.

, Sverige, ratificering, Libanon, Beirut, 2MSP
Publicerad 2011-09-11

Konventionen om klustervapen

På UD för att prata klustervapenförbudDags att ratificera klustervapenförbudet Idag var vi tillsammans med andra organisationer som jobbar med fred och nedrustning på UD för att diskutera Sveriges arbete med att förbjuda klustervapen.

Det var ett bra möte i stora drag, vi framförde våra frågetecken kring att det tagit lång tid för Sverige att närma sig en ratificering av förbudet. Det är snart tre år sedan underskriften sattes på förbudet i Oslo och hittills har 61 stater ratificerat, dvs gjort sig juridiskt bundna av förbudet. 

Vi gick också igenom Sveriges deltagande vid statspartsmötet i Beirut nästa vecka. Eftersom Sverige inte har ratificerat än kommer delegationen delta som observatörer. Från civila samhället uppmanade vi UD att trots det gå in i diskussionerna och lämna de upplysningar som finns, t ex hur det går med skrotningen av Bombkapsel 90.

Informationen som staterna lämnar vid varje statspartsmöte är central för övervakningen av hur förbudet efterlevs. Staterna granskar på så sätt varandra, liksom civila samhällets roll i att granska hur staterna genomför sina åtaganden under konventionen. Därför är alla bitar av information som Sverige kan meddela viktiga.

Vi pratade också om den remissomgång som gjordes i våras då en skrivelse om klustervapenförbudet var ute på remiss hos berörda myndigheter och organisationer. Jag blev påmind av att jag själv läst igenom bunten av remissvar och att av de 20 som svarat var samtliga utom en instans positiv till att Sverige förbinder sig av klustervapenförbudet: FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.

, ratificering, klusterbomber, konvention, nedrustning, bombkapsel 90
Publicerad 2011-09-06

Make spoons, not war

Lökodling i klusterbomb © doovie/Marc DiVallLökodling i klusterbomb © doovie/Marc DiVall Vad gör man om i princip hela omgivningen är nerlusad med oexploderade bomber? Jo, förhoppningsvis lär man sig hur man kan oskadliggöra dem, ta tillvara på skrotet och sen låter man fantasin skrida till verket.

En del använder det för odlingsändamål och låter t ex lök eller en fin blomma växa. Jag kommer ihåg min första resa som nyvald ordförande för Svenska Freds. Den gick till Jordanien och statspartsmötet för Ottawakonventionen om personminor.

Där delades det ut askar med färska dadlar som odlats på minröjd mark. Stagnation hade bytts ut mot ekonomisk utveckling. Så ser det som tur är ut på många ställen i världen.

I en by i Laos tillverkar man skedar av metallskrotet som blir över när man desarmerat en oexploderad bomb, granat eller mina. Genialiskt! 150 000 skedar om året präglas ut i de hemmagjorda formerna.

Om jag en dag får råd att köpa ett hus med trädgård vill jag plantera morötter i ett Jas Gripen-plan. Lätt!

, Konflikthantering, Vapenexport, återvinning, finesser
Publicerad 2011-01-08

Klustervapenförbudet växer så det knakar

Snart börjar det första statspartsmötet om klustervapenförbudet. Det är den övervakningsmekanism som staterna upprättar mellan sig själva för att på så sätt tillse att förbudet efterlevs och på vilket sätt. Tro mig, det är väldigt pinsamt för de stater som måste deklarera inför de andra att de inte skött sig.

Rapporter om hur många dollars det ska ges i bistånd till överlevande, hur det går med skrotningen av sina egna klustervapen och kanske till och med berätta att man även ser förbudet som ett förbud mot investeringar i klustervapenföretag.

Det är vad som kommer att ske nästa vecka på den historiska konferensen i Laos. Sverige är där. Som observatörer. Detta eftersom vi inte har ratificerat förbudet. Då kan vi inte heller påverka konferensen i samma utsträckning. Och vi behöver därmed inte heller påbörja skrotningen av Bombkapsel 90. Dumt!

Klustervapen drabbar till 98% civila och ligger ofta kvar oexploderade i åratal efter att de använts. Därmed fortsätter kriget mot civilbefolkningen långt efter att ett krig upphört.

Garachi Belkher by Allison LockeGarachi skadades av en klusterbomb 1983 i Västsahara. Eftersom han inte fick tillgång till medicinsk vård försämrades hans syn och idag är han helt blind.

 

, Laos, åskådarplats, ratificering, statspartsmöte
Publicerad 2010-11-01

Fredspolitisk önskelista

Idag är den en vecka kvar till valdagen. Till det regeringsalternativ som vinner på söndag, lämnar jag följande önskelista (utan inbördes rangordning):

1. Ratificera förbudet mot klustervapen.
Det trädde ikraft 1 augusti i år tack vare att 30 länder fick godkänt av sina parlament att ansluta sig juridiskt till förbudet. Sverige har sagt sedan underskriften i december 2008 att man håller på och arbetar med ratificeringen. Jag hoppas att vi slipper konstatera i december 2010 att vi ännu inte är bundna av förbudet mot klustervapen.

2. Inför tydligare regler för militär test- och övningsverksamhet
Idag saknas det tydliga regler kring vilka länder som får komma hit och öva med sina militära förband. Det räcker inte att bara säga att det ska vara för fredsfrämjande insatser, eller att Försvarsmakten behöver det av ekonomiska skäl. Särskilt uppenbart skulle avsaknaden av regler bli då en statsminister låter en stat öva militärt i Sverige samtidigt som denne fördömer samma stats agerande på den internationella arenan, likt Göran Persson när han kritiserade det folkrättsvidriga anfallet på Irak.

3. Skärp efterlevnaden av regelverket för vapenexport och redovisa besluten tydligare
Istället för att fortsätta utför det sluttande planet, måste våra politiker ta sig i kragen och se till så att regelverket för vapenexport efterlevs bättre. Ett annat välkommet steg skulle vara att införa ett demokratikriterium, så att export till diktaturer upphör. För att främja insyn och öppenhet bör det också redovisas tydligare hur man resonerat när man gör avsteg från regelverket. Detta gäller särskilt hur vapenexporten harmonierar med Politiken för global utveckling.

4. Stäng Försvarsexportmyndigheten
I det remissförfarande som efterföljde Marie Hafströms utredning om stödmyndigheterna, kan vi konstatera att det inte var många förutom ISP som ansåg att inrättande av Försvarsexportmyndigheten var önskvärt. Myndigheten, som ska sälja övertalig materiel och främja industrin, kommer med all sannolikhet medföra att vapenexporten från Sverige kommer att öka ytterligare. Jag förstår inte varför vi som skattebetalare ska vara med och främja vinster till en utlandsägd krigsmaterielindustri verksam i Sverige.

5. Värna vapenvägrarna 2.0
Värnplikten lades vilande från och med juli det här året (hurra!). Hur personalförsörjningssystemet ska se ut i framtiden är långtifrån färdigutrett. Men även i ett nytt system som är baserat på frivillighet måste det finnas utrymme att avbryta sitt kontrakt i det fall man önskar göra det.

Jag kommer säkert att fylla på med fler punkter under den kommande veckan.

Försvars- och säkerhetspolitik, , Vapenexport, , värnpliktsvägrare 2.0, Val 2010, önskelista, klustervapen, ITÖ, försvarsexportmyndigheten
Publicerad 2010-09-12