Arbetar för en fredligare värld

Anna Ek bloggar

demokrati

Nedrustning och mänskliga rättigheter

Jag såg vaktens pekfinger vifta genom fönsterrutan. "No no, madam", kom han ut på gården och sa när jag gick in samtidigt som en lastbil körde ut genom grinden.

Jo, sa jag. Jag har ett möte med Mr Khazaei kl 10. "Aaaah, Khazeei Jan. Ok, here" sa han med ett brett leende och pekade på en dörr till ett mötesrum alldeles vid ingången till ambassaden. 

Som jag skrev i går fick jag för en tid sedan en förfrågan om ett möte med ambassadrådet på iranska ambassaden i Stockholm. De ville prata om mänskliga rättigheter och om nedrustning. Och jag tänkte att det kanske är intressant att skriva ett par rader om mötet här så att fler får ta del av det och får en inblick i hur det kan gå till.

Det visade sig finnas ett erbjudande om att låta oss få möta en iransk NGO som arbetade med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter som, enligt ambassadrådet själv, skulle vara utvald av dem (regimen) och därmed garanterat en erkänd och proffessionell organisation. "Ni måste lyssna på alla sidor", sa han. "Ni måste också ha en direktkontakt och lyssna på det iranska folket, det finns många som kan intyga att de är nöjda". "Vi har en hög andel kvinnor vid universiteten, i parlamentet osv", fortsatte han. "Vi blir orättvist behandlade av massmedia och organisationer som bara fokuserar på oss och inte på situationen för de mänskliga rättigheterna i t ex Bahrain eller Saudiarabien". 

Jag förklarade att det fungerar inte så med oss (Ehrm...). Vi väljer själva vem vi samarbetar med och vilka vi besöker. Jag berättade till exempel hur jag sagt nej till den svenska försvarsmaktens propå om att få åka till Afghanistan med dem på en slags runtvisningsresa. Och med minnet av protesterna och irans gröna rörelse satt jag och undrade för mig själv om han inte trodde att jag var medveten om dessa. 

Dessutom sa jag, om jag åker till Iran och träffar olika organisationer som jag själv vill träffa, så är jag rädd för att de kommer att råka illa ut efteråt när vi åkt hem igen. Stämmer det? Nej, det gjorde det inte, sa han. Jag sa också att jag inte höll med om att det bara var Iran som kritik riktades mot när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och att det finns flera organisationer i Sverige som bevakar och granskar även andra länder.

Jag frågade också honom om vad man menade med vem som var det "iranska folket" och hur exempelvis minoriteter hade det i landet. "Så länge som de inte är politiska har de det bra. Om de vänder sig till det juridiska systemet är det inga problem" var svaret. "Men en del vill bara skapa problem och instabilitet". Jag sa att jag inte helt trodde på det med tanke på de trovärdiga rapporter som motsäger just detta och som går att läsa överallt på nätet, i tidningar osv om till exempel hur minoriteter behandlas dåligt.

Ambassadrådet sa också själv att de jobbade med att förbättra mänskliga rättigheter men att mycket återstår så klart och att det tar tid. Jaha, sa jag. Kan du ge något exempel på något som du tycker kan bli bättre? "Vi ska sluta avrätta barn, alltså personer under 18. Det är ett exempel på något som blivit bättre". Okej.... sa jag. Här i Sverige avrättar vi personer varken under eller över 18 år.

Ambassadrådet pratade också en del om säkerhet och stabilitet kopplat till mänskliga rättigheter. Eller, egentligen hänvisade han hela mänskliga rättigheter-diskussionen till religionen. Men la till att "vi ska så klart försöka utveckla oss och bli bättre på mänskliga rättigheter". Jo men då måste ju människor få lov att kritisera det som är fel. Man måste ju få lov att säga sina åsikter och ha yttrandefrihet, annars utvecklas antagligen inte samhället alls, inflikade jag. 

I diskussionen om nedrustningsfrågor frågade jag honom om han hade någon förståelse för att Israel som land kunde känna sig otryggt. Nja, var svaret. Iran tänker i alla fall inte attackera, det har vi varit tydliga med hela tiden. Men vet du, hela regionen är väldigt känslig och på många ställen understödd av väst. Saudi till exempel får mängder av vapen från USA och västländerna.

"Vi tycker det är bättre att inget land har massförstörelsevapen" sa han. Jo, det höll jag också med om. Men då är det viktigt att man är öppen och tydlig med att visa upp att man inte har några, sa jag. Annars ger man ju andra länder en anledning till att tvivla på intentionerna. Särskilt i en situation av en väldigt hätsk politisk retorik är risken för en eskalering stor. Jag tror det är den största garanten för att förhindra ett krig. Transparens och förhandlingar, sa jag. Och en politisk retorik som inger förtroende snarare än rädsla.

"Ok, jag ska skriva det i min rapport", sa han vänligt.

Jag gick till mötet idag med ett antal saker att säga. Det gjorde jag. Jag har så klart ingen aning om vad ambassadrådet kommer att skriva i sin rapport till Tehran. 

Kärnvapen, Konflikthantering, Iran, mänskliga rättigheter, demokrati, WMD, massförstörelsevapen
Publicerad 2012-06-06

Möte på en ambassad

I morgon ska jag besöka iranska ambassaden i Stockholm. Jag blev kontaktad för några veckor sedan med en förfrågan om ett möte. Det nya ambassadrådet ville träffa svenska organisationer för att prata om mänskliga rättigheter.

Senare ändrades temat till att handla om en kärnvapenfri zon "i regionen i närheten av Iran" (jag hade nämligen bett dem specificera vad de ville prata om för att jag skulle kunna ta ställning till om det var något för mig att gå på eller inte).

Eftersom jag bokade in träffen med mänskliga rättigheter-diskussionen i bakhuvudet föreslog jag därför när ämnet ändrades att vi skulle ägna halva tiden åt vardera ämne. Det var ok. 

Jag lade ut lite trådar bland vänner som jag vet har särskilt intresse i båda frågorna och har nu alltifrån minoriteters rättigheter till tilläggsprotokoll till ickespridningsavtalet NPT med mig i ryggsäcken. 

Det finns säkert många som skulle säga att jag inte borde gå dit. Men jag tänker att bättre att möta även de man antagligen inte delar alla åsikter med än att stänga dörren, förstås fullt medveten om att alla parter vid ett möte antagligen har en agenda - såväl jag som ambassadrådet. Lovar att återge hur mötet gick sen här. 

Konflikthantering, Iran, mänskliga rättigheter, demokrati, ambassadmöte
Publicerad 2012-06-04

Medan ni tänker...

Regeringen kommer inom kort föreslå en parlamentatisk utredning av vapenexporten som ska vara klar i december 2014 enligt TT. Den ska enligt utkastet till utredningsdirektiv bland annat titta på klassificering demokrati-diktatur. 

Jag förstår inte detta långdragna arbete med att först få fram utredningsdirektiven och sen dessutom föreslå en så lång hantering av ärendet.

I frågan om definition av demokrati-diktatur finns redan flertalet register, system och listor att använda sig av. Freedom House är ett exempel som vi använde i vårt kampanjmaterial på demokratikriterium.nu förra året

Varför göra det så svårt för sig?

Medan ni tänker på vad demokrati betyder kommer Sverige hinna beväpna diktaturer för 20 miljarder kronor fram tills er utredning är klar i december 2014 baserat på de senaste årens statistik. Ska det vara så svårt? Dra inte frågan i långbänk. Stoppa vapenexporten till diktaturer nu.

Vapenexport, utredning, långbänk, diktatur, demokrati
Publicerad 2012-05-22

Först försvarsministern och nu näringsministern

En sak är säker. När något viktigt eller uppseendeväckande har hänt går det inte att missa i sociala medier. Jag insåg väldigt snabbt i mitt Twitterflöde att jag måste lyssna på Ekots lördagsintervju så snart jag bara kunde när jag kom hem idag.

Det var en ren förskräckelse. Det är andra ministern den här veckan som inte kan skilja på demokrati och diktatur. Först försvarsministern och nu näringsministern. 

Låt mig börja med att säga att Annie Lööf och Karin Enström är inte på något sätt de första som uttryckt sig på detta sätt, utan svaret kan också höras från socialdemokratiskt håll i vad som framstår som mer och mer arroganta försök att skjuta undan frågan och ducka inför svaret på vad man kommer göra för att stoppa vapenexporten till diktaturer. Som ett sätt att slippa svara "ingenting alls" tror ledande, och i många fall i övrigt kloka, personer att de ska komma undan med svaret "men det är ju så svårt att dra en tydlig gräns för vad som är demokrati".

Om vi börjar med att gå in på www.riksdagen.se och sedan klickar oss vidare till "Så funkar riksdagen". Just alldeles under bilden till höger under "Frågor & svar" kan man klicka på frågan "Vad är demokrati"

Demokrati enligt riksdagens hemsidaDemokrati enligt riksdagens hemsida

Svaret lyder: "Det finna många olika sorters demokrati och olika grupper tycker att ordet står för olika saker. Grundläggande är i demokrati är alla människors lika värde och rättigheter. Exempelvis likhet inför lagen och att varje röst i ett val är lika mycket värd. Mänskliga fri- och rättigheter, till exempel yttrandefrihet är också kännetecknande för en demokrati. Och att det råder fria val."

Är denna korta fortbildningsinsats i demokrati tillräcklig eller behövs ytterligare information i frågan undrar jag?

Åter till lördagsintervjun.

Intervjun börjar med att Annie Lööf går ut starkt med att säga: ”mänskliga fri- och rättigheter är inget som man kan kompromissa om, utan mänskliga fri- och rättigheter är universella värden som ska värnas även när man exporterar krigsmateriel."

Därefter följer ca 8 minuter av kompromissande om vad som är demokrati, diktatur och värnandet av mänskliga fri- och rättigheter vs krigsmaterielsamarbete med diktaturer. Kina verkar vara okej att sälja vapen till. Saudiarabien ska det göras en översyn av. Inte ett endaste tydligt nej under hela intervjun om att diktaturer inte ska kunna beväpnas med svenska vapen. Om varken Saudiarabien eller Kina utesluts som köpare av krigsmateriel, vad finns det då för värnande av mänskliga fri- och rättigheter kvar att göra?

Jag vet inte vad som är mest beklämmande i det hela. Att Anniel Lööf inte känner till vapenembargot med Kina? Är det för att Wen Jiabao träffar näringsministern på måndag? Att hon pratar om bekämpningsmedel, som är en helt annan sak eftersom det rör sig om PDA (produkter med dubbla användningsområden) och därmed ett helt annat regelverk? PDA är förvisso väldigt farliga om de sätts i fel händer och syfte men nu var det ju inte det frågan gällde. Och sen det här med att exportkontrollrådet ska kontrollera så att lagen efterlevs. 

Är det så att Annie Lööf har medarbetare som behöver läsa på bättre? Exportkontrollrådet är ett rådgivande organ som ger sin syn på affärer innan de sker. De går inte in och kontrollerar i efterhand. Det är det riksdag och regering som ska göra. 

De av er som sett att vi i torsdags var på Saabs bolagsstämma vet att vi i Svenska Freds tycker att företagen ska ta större eget ansvar. Men när Annie Lööf säger att näringslivet bör bli bättre på att ta samhällsansvar, varför ska de göra det när deras egen minister inte ens vill skilja på demokrati och diktatur eller konstatera att Saudiarabien kränker mänskliga rättigheter?

Jag ser nu att ett förtydligande gjorts i Expressen:

"- Jag tänker verkligen inte föreslå att Sverige ska exportera vapen till Kina och jag anser inte att Kina är en demokrati. Mitt syfte var att förklara hur systemet som reglerar vapenexport fungerar och vilka myndigheter och system som hanterar bedömningarna av exporttillstånden.

- Min avsikt var att illustrera hur komplicerat det är att konstruera dessa system, och att jag och Centerpartiet ställer krav på skärpningar."

Vilka skärpningar talar vi om då?

Jag är ledsen men Centerpartiet fortsätter med all tydlighet att svaja på målet i frågan om vapenexport till diktaturer. Det bådar riktigt illa inför det kommande arbetet med att se över lagstiftningen och skärpa vapenexporten till ickedemokratier så som regeringen fick i uppdrag att göra av riksdagen.

 

Uppdatering 21/4: På Ekot och DN.se just nu kan jag läsa att näringsministern ångrar sitt uttalande om Kina. Men det finns fortfarande inget om på vilket sätt vapenexporten till ickedemokratier ska skärpas.

I går blev jag intervjuad av Expressen. Kan inte hitta artikeln på nätet men det går att läsa i dagens papperstidning. 

Vapenexport, lördagsintervjun, diktaturer, demokrati, Annie Lööf
Publicerad 2012-04-21

Till dig som kom fram

Det har aldrig hänt mig förut. I dag när jag satt och åt lunch med en vän på stan kom det fram en tjej till mig vid vårt bord.

"Hej. Är det du som är Anna Ek?" frågade hon.

"Ja... det stämmer" sa jag, överraskad av att någon kände igen mig.

"Jag vill bara säga att jag har sett dig på TV i veckan. Och att du har så jävla rätt", sa hon med eftertryck. Med en röst som på en och samma gång var stark, arg och ledsen.

Överrumplad, chockad och med tårar i ögonen fick jag efter ett tag ur mig ett "Tack så jättemycket... tack... så mycket". 

Jag antar att det var en blandning av chocken och en uppdämd ilska som gjorde att jag reagerade så. Men också för att, ni kanske inte tror mig när jag skriver det här, men också för att någon mer, en helt okänd person, bryr sig. Jag fick intrycket av att det var just så hon också kände.

Till dig som kom fram vill jag säga: jag vet inte om du läser det här eller om jag kommer träffa dig någonsin igen. Men jag vill bara säga att det betydde väldigt mycket för mig att du kom fram. Stort tack för att du gjorde det, finaste du. Det här mötet kommer jag hämta styrka och kraft ur väldigt länge.

 

Jag förstår inte vad det är med Sverige. Det finns en syn på andra människor som jag inte för mitt liv kan förstå. Vi bygger upp en utrikespolitik och vårt eget samhälle på basis av att människor i diktaturer ska betala med sina liv och med de rättigheter de har i egenskap av att vara just människor. Allt för att skapa jobb och trygghet här i Sverige. 

Hur kan man ens resonera så?

Den saudiska regimen blev irriterad på Sverige för att den inte fick lov att bygga en vapenfabrik med vår hjälp. Det var detta som fick den svenska regeringen att rycka ut i panik och vilja rädda relationerna till varje pris. Relationerna med en av världens grymmaste regimer. 

"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."

Orden är Fredrik Reinfeldts, i går, som svar på frågan varför vi samarbetar militärt med Saudiarabien. Jag blev helt mållös när jag hörde det. Mina kollegor spärrade upp ögonen och tittade på varandra mellan skrivborden. "Hörde ni? Ofattbart!"

Så cyniskt och känslokallt. Det är i sådana stunder man känner att man är beredd att ge upp. Men jag vet också att för mig finns det inget som rättfärdigar en sådan människosyn och att det finns många som tycker likadant.

Så sitter jag en dag senare, fortfarande arg, och äter lunch på Kulturhuset i Stockholm. Då kommer tjejen fram och säger det där orden. Och ger mig styrka igen. Jag vet så klart att det finns så många goda och drivande människor ute i samhället. Nej, jag kommer självklart aldrig att ge upp. Fan heller! Den här stenålderspolitiken får inte fortsätta!

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, styrka, saudivapen, människosyn, demokrati
Publicerad 2012-03-10

Dimridåer och demokratiskt underskott

I dag avslöjar Ekot att ledamöterna i Exportkontrollrådet 2010 fick information om planerna på att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.

Det framgick tydligt i de efterföljande intervjuerna med fd ledamot Björn Leivik (M) och nuvarande ledamot Thorbjörn Björnlund (V) i P1 morgon att de får inte ta upp ärenden med någon utanför rådet.

Detta är ett stort problem. Det framgår också tydligt i den här intervjun med Lennart Rhodin i DN. 

"– Jag har ingen kommentar eftersom jag tyvärr inte får uttala mig i den typen av frågor, säger Rohdin till DN.se.

Han är mycket missnöjd med munkavlen och anser att det behövs mer insyn i EKR:s arbete.  Det är också en uppfattning som hela Folkpartiet står bakom.

– Exempelvis borde det gå att redovisa vad de olika ledamöterna i EKR gjort för ställningstagande, säger Rohdin.

DN.se: Inspektionen för strategiska produkter (ISP) gav ett bolag grundtillstånd för att förmedla affärer i samband med det samarbete som nu avslöjats. Hamnade den frågan någonsin på EKR:s bord?

– Det är tyvärr en fråga som jag varken kan svara ja eller nej på. Och då förstår du säkert varför jag vill ha mer transparens, säger Rohdin."

Men ISP:s generaldirektör Andreas Ekman Duse ger en helt annan bild på DN debatt för ca 2 veckor sedan:

"Utvecklingen av praxis diskuteras kontinuerligt i Exportkontrollrådet, där samtliga riksdagspartier är representerade. Exportutvecklingen redovisas också till riksdagen i regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll. Detta ger en internationellt sett unik parlamentarisk inblick i den svenska försvarsmaterielexporten. Det ger legitimitet åt den förda politiken." 

Det som är otroligt viktigt nu är att alla förstår att det finns ett stort bärande argument i den svenska vapenexportkontrollen som måste slås hål på nu. Och det är att den skulle vara demokratiskt förankrad. 

Låt mig vara tydlig med att jag inte på något sätt förnekar den insyn ledamöterna i EKR har och detta är givetvis viktigt. Men problemet är när såväl ISP och regering, ständigt förmedlar en bild av att vapenexporten är demokratiskt förankrad.

Detta låter fint, men stämmer inte.

1. Statistiken redovisas varje år i efterhand till riksdagen genom en skrivelse. Det är svårt att reservera sig mot siffror och export som redan skett.

2. Om ledamöterna i EKR inte får lov att föra vidare information de vill protestera mot eller att allmänheten ska få kännedom om, då måste vi konstatera att det finns allvarliga demokratiska brister i exportkontrollen. Ledamöterna i EKR blir gisslan inför sin egen uppgift och utsedda till garanter för demokratin, men de kan ju inte utöva denna funktion.

Detta kan knappast vara något önskvärt. Men när någon nu säger att exportkontrollpolitiken är demokratiskt förankrad så vet ni alltså på vilket ytterst haltande sätt den är det. 

Någon skulle invända att vi inte kan ha mer öppenhet för då skulle sekretessbelagda uppgifter röjas som kan äventyra rikets säkerhet. Då vill jag hävda att den skrivelse som ISP och regeringen själv redovisar till riksdagen (och som används som argument för insynen) är väldigt detaljerad och omfattande. Men vi vet inte vem som röstat för eller emot vilken affär eller ens om de blivit informerade i förhand om dem.

Dagens avslöjande visar med all önskvärd tydlighet att det finns uppenbara brister i vapenexporkontrollen. Och att EKR används som garanter för en demokratisk uppgift de inte har möjlighet att fylla hela vägen ut. Det måste vara mer öppenhet och insyn i vapenexporten. 

 

Dessutom: I går hävdade bland annat Ewa Björling och Sten Tolgfors att detta inte är något nytt. Vapenfabriken framgår i det Memorandum of Understanding som vi har med Saudiarabien, hävdas det. Men detta avtal är så generellt formulerat att jag inte tycker detta argumentet håller. Däremot presenterades det så till media, men det var i pm:et till EKR som fabriken framgick. Och EKR får som bekant inte lyfta information utanför rådet...

Och förresten, vem är det som sagt att det skulle blivit en svensk vapenfabrik, som Sten Tolgfors försöker påskina? Det är ju planerna på att hjälpa Saudiarabien bygga en missilfabrik som vi alla reagerat på.

Vapenexport, öppenhet, insyn, ekr, demokrati
Publicerad 2012-03-08

Istället för JAS

Putin at EU summit Photo by Bohan Shen_沈伯韩 FlickrPutin at EU summit Photo by Bohan Shen_沈伯韩 Flickr Om man nu suckar över att Putin valdes till nästa president i Ryssland kanske man tycker det är en bra idé att öka stödet till demokratiarbetet som idag ligger på löjliga 37 miljoner. Det säger sig självt att det knappast är tillräckligt. 

För jag antar att det är Ryssland ÖB mfl menar att Sverigs flygvapen ska kunna bemöta på sikt. Då förstår jag inte hur prioriteringarna kan vara så skeva. Ska man bara sitta och invänta faktum? Är det inte bättre att försöka engagera sig för att förbättra för och stödja Rysslands demokrater? 

De 30 miljarder+ som en uppgradering av JAS kommer att kosta skulle göra betydligt mer försvars- och säkerhetspolitisk nytta hos demokratifrämjande insatser än i ett stort industriprojekt. 

Läs gärna också den här artikeln vi skrev tillsammans med Östgruppen, SILC och Forum Syd för en tid sedan: "Öka demokratistödet till Ryssland" 

Se även Sydsvenskan, GP

Jag tror för övrigt att det utan problem skulle finnas medel kvar till att även stödja inrikespolitiska åtgärder här i Sverige som är angeläget, som t ex utbyggnad av järnvägen. Jag tycker också det borde avsättas medel för att ge vård och ekonomiskt stöd till asylsökande och papperslösa. 

Försvars- och säkerhetspolitik, Östeuropa, Putin, presidentval, Jas, demokrati
Publicerad 2012-03-05

Egypten vill åtala demokratiaktivister

Egyptens militärråd vill åtala 40 personer aktiva i människorättsorganisationer. Det gäller bland annat att de ska ha deltagit i protesterna mot militärrådet och för "utländsk påverkan" eftersom de ska ha tagit emot finansiering från utlandet. 

Det här är rent absurt, ja jag vet inte annars vad jag ska kalla det. Jag tänker på de samarbeten med organisationer i andra länder som vi i Svenska Freds har. Bara själva tanken på att de skulle åtalas för sitt engagemang känns så främmande, men jag är samtidigt medveten om att det är en realitet som alltid finns där. Och jag önskar så klart att det aldrig inträffar.   

Det är uppenbart att det egyptiska militärrådet försöker klamra sig fast vid makten och att det sken av att vilja flytta fram demokratin blir så uppenbart lätt att genomskåda när sådant här inträffar. Det är som att man inte ens är i närheten av att förstå att det är just sådant som anses legitimt i en demokrati. Man ska få lov att granska makten, det är det hela tanken om ett civilt samhället bygger på.

De löften om förbättringar som utfästs har inte hållits. Det är i många avseenden sämre idag än under Mubaraks tid. 13 personer har dömts till döden och 12 000 personer ställts inför rätta i militära domstolar sedan det militära rådet tog över makten.  

Att engagera sig för demokratiseringen i Egypten innebär att du ställs inför flera hot och repressalier. Detta har inte minst de egyptiska kvinnorna som sida vid sida med männen gått i demonstrationstågen fått erfara. Flertalet berättar om hur militären begått sexuella övergrepp mot dem. Allt i syfte att trycka ner dem och ta ifrån dem deras värdighet som rättmätiga demonstranter som ställer krav på demokratisering.  

 

Konflikthantering, Egypten, demokrati
Publicerad 2012-02-05

Stop backing the regime!

This is about human dignity. Just stop backing the regime, it's the only thing we demand.

Sayed, human rights activist from BahrainSayed, human rights activist from Bahrain Så sa Sayed Mohamed när jag och min kollega Rolf träffade honom för att prata om situationen i Bahrain och demokratirörelsen där.

Sayed hade sett inslaget på Rapport som vi var med i för någon vecka sedan. Där kritiserar vi Sverige för att samarbeta militärt med Saudiarabien och nämner även hur de gick in i Bahrain och slog ner demokratirörelsen i mars det här året. På inbjudan av den sittande regimen i Manama.

Sayed berättar hur glad han var för det och tackade oss för att vi tagit upp Bahrain. "It gives a hope to the people in Bahrain. We are not forgotten".

Han fortsätter sedan med att prata om hur protesterna i landet aldrig innefattat så många olika människor som i våras. Och de fortsätter fortfarande, fast i andra former. Människor har fått bli mer försiktiga eftersom många har arresterats och satts i fängelse.

Ofta går rättegångarna så snabbt som på sju minuter. Det finns exempel på personer som ringt och bett om sjukvård för att de skadats av säkerhetsstyrkornas agerande gentemot befolkningen, men ambulans- och sjukvårdspersonal är rädda för att komma. De riskerar nämligen att bli arresterade själva, liksom den skadade som anklagas för uppvigling och terrorism. 

För en tid sedan rapporterades det i massmedia om hur medicisk personal, som gett vård till skadade under upproren i mars, blivit föremål för åtal. Efter internationella protester lyckades man hindra några av åtalen, eller få mildrade domar. Men många har åtalats och dömts. Sayed berättar också om hur journaler har förstörts av militären, eftersom dokumenteringen av hur människor behandlats är starka bevis för övergreppen. 

Ett sätt som människor protesterar på är att göra det på nätterna i byarna, eller engagera sig i kampanjer som "Dignity bank", som helt enkelt går ut på att man flyttar sina pengar från banker som stödjer regimen.

Bahrain är ett rikt land. Men fattigt på mänskliga rättigheter, särskilt medborgerliga rättigheter och politiska friheter. Kraven på demokratiska reformer kommer ur en långt gången frustration mot både diktaturen i sig, mot korruption och mot förtryck. 

När upproren startade kallade regimen inte bara in hjälp från Saudiarabien och Förenade arabemiraten, utan det finns även ett stort antal personer från Pakistan som arbetar i säkerhetsstyrkorna. De har fått uppehållstillstånd och många privilegier, berättar Sayed. De har inga känslor gentemot befolkningen, så det är enklare för dem att slå ner demokratiaktivisterna och följa orders från regimen. Skulle det bli ett maktskifte kommer de förlora sina förmåner och det vill de helt enkelt inte. De slåss nu för sina personliga privilegier.

Det finns även många pakistanska gästarbetare i landet, som tyvärr fått en försämrad situation eftersom de misstänkliggörs för att stå på säkerhetsstyrkornas sida.

När protesterna bröt ut i mars var det som en krigssituation. Det var de största demonstrationerna i landets historia. Stridsflyg sattes in, vi var helt hjälplösa, berättar Sayed. Saudiska trupper är fortfarande kvar i landet.

Al Jazeera har gjort en dokumentär om vad som hände i Bahrain under upproret i våras. Den är otroligt stark, men viktig att se. Gör gärna det. Den heter "Bahrain Shouting in the Dark".

För de av er som minns Boforsaffären, innefattade den inte bara korruptionsskandalen med Indien, utan även en smuggelaffär där Bofors smugglade Robot 70 via Singapore till just Bahrain (och Dubai) på 80-talet.

Då blev det en stor skandal. Idag är det annorlunda. Nu säljer Sverige krigsmateriel helt öppet till Bahrain, med stöd av både politiker och regelverk. Helt ofattbart!

 

 

Sverige är världens största vapenexportör per person. Tycker du som jag att det är fel? Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Saudiarabien, mänskliga rättigheter, Förenade Arabemiraten, demokrati, Bahrain
Publicerad 2011-11-04

Tack själv för det fina brevet!

Vår namninsamling för att stoppa vapenexporten till diktaturer är inne på slutspurten och vi har mycket goda chanser att nå vårt mål på 10 000 underskrifter.

Om du inte skrivit under än får du gärna göra det! Och så klart uppmuntra andra att också skriva på. På den här sidan samlar vi digitala underskrifter och du kan också skriva ut papperslistor om du vill hjälpa till att samla namn på det sättet. 

Idag damp det ner ett brev som var så tjusigt att jag tycker fler borde få ta del av det. Sånt här blir man så himla glad av!

Tack själv för ditt fina brev!Tack själv för ditt fina brev!

 

och kika på den stiliga listan sen:

Stilig namnlistaStilig namnlista!

Vapenexport, stoppa vapenexporten, kul, diktaturer, demokrati
Publicerad 2011-08-26