Arbetar för en fredligare värld

Anna Ek bloggar

mänskliga rättigheter

Nedrustning och mänskliga rättigheter

Jag såg vaktens pekfinger vifta genom fönsterrutan. "No no, madam", kom han ut på gården och sa när jag gick in samtidigt som en lastbil körde ut genom grinden.

Jo, sa jag. Jag har ett möte med Mr Khazaei kl 10. "Aaaah, Khazeei Jan. Ok, here" sa han med ett brett leende och pekade på en dörr till ett mötesrum alldeles vid ingången till ambassaden. 

Som jag skrev i går fick jag för en tid sedan en förfrågan om ett möte med ambassadrådet på iranska ambassaden i Stockholm. De ville prata om mänskliga rättigheter och om nedrustning. Och jag tänkte att det kanske är intressant att skriva ett par rader om mötet här så att fler får ta del av det och får en inblick i hur det kan gå till.

Det visade sig finnas ett erbjudande om att låta oss få möta en iransk NGO som arbetade med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter som, enligt ambassadrådet själv, skulle vara utvald av dem (regimen) och därmed garanterat en erkänd och proffessionell organisation. "Ni måste lyssna på alla sidor", sa han. "Ni måste också ha en direktkontakt och lyssna på det iranska folket, det finns många som kan intyga att de är nöjda". "Vi har en hög andel kvinnor vid universiteten, i parlamentet osv", fortsatte han. "Vi blir orättvist behandlade av massmedia och organisationer som bara fokuserar på oss och inte på situationen för de mänskliga rättigheterna i t ex Bahrain eller Saudiarabien". 

Jag förklarade att det fungerar inte så med oss (Ehrm...). Vi väljer själva vem vi samarbetar med och vilka vi besöker. Jag berättade till exempel hur jag sagt nej till den svenska försvarsmaktens propå om att få åka till Afghanistan med dem på en slags runtvisningsresa. Och med minnet av protesterna och irans gröna rörelse satt jag och undrade för mig själv om han inte trodde att jag var medveten om dessa. 

Dessutom sa jag, om jag åker till Iran och träffar olika organisationer som jag själv vill träffa, så är jag rädd för att de kommer att råka illa ut efteråt när vi åkt hem igen. Stämmer det? Nej, det gjorde det inte, sa han. Jag sa också att jag inte höll med om att det bara var Iran som kritik riktades mot när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och att det finns flera organisationer i Sverige som bevakar och granskar även andra länder.

Jag frågade också honom om vad man menade med vem som var det "iranska folket" och hur exempelvis minoriteter hade det i landet. "Så länge som de inte är politiska har de det bra. Om de vänder sig till det juridiska systemet är det inga problem" var svaret. "Men en del vill bara skapa problem och instabilitet". Jag sa att jag inte helt trodde på det med tanke på de trovärdiga rapporter som motsäger just detta och som går att läsa överallt på nätet, i tidningar osv om till exempel hur minoriteter behandlas dåligt.

Ambassadrådet sa också själv att de jobbade med att förbättra mänskliga rättigheter men att mycket återstår så klart och att det tar tid. Jaha, sa jag. Kan du ge något exempel på något som du tycker kan bli bättre? "Vi ska sluta avrätta barn, alltså personer under 18. Det är ett exempel på något som blivit bättre". Okej.... sa jag. Här i Sverige avrättar vi personer varken under eller över 18 år.

Ambassadrådet pratade också en del om säkerhet och stabilitet kopplat till mänskliga rättigheter. Eller, egentligen hänvisade han hela mänskliga rättigheter-diskussionen till religionen. Men la till att "vi ska så klart försöka utveckla oss och bli bättre på mänskliga rättigheter". Jo men då måste ju människor få lov att kritisera det som är fel. Man måste ju få lov att säga sina åsikter och ha yttrandefrihet, annars utvecklas antagligen inte samhället alls, inflikade jag. 

I diskussionen om nedrustningsfrågor frågade jag honom om han hade någon förståelse för att Israel som land kunde känna sig otryggt. Nja, var svaret. Iran tänker i alla fall inte attackera, det har vi varit tydliga med hela tiden. Men vet du, hela regionen är väldigt känslig och på många ställen understödd av väst. Saudi till exempel får mängder av vapen från USA och västländerna.

"Vi tycker det är bättre att inget land har massförstörelsevapen" sa han. Jo, det höll jag också med om. Men då är det viktigt att man är öppen och tydlig med att visa upp att man inte har några, sa jag. Annars ger man ju andra länder en anledning till att tvivla på intentionerna. Särskilt i en situation av en väldigt hätsk politisk retorik är risken för en eskalering stor. Jag tror det är den största garanten för att förhindra ett krig. Transparens och förhandlingar, sa jag. Och en politisk retorik som inger förtroende snarare än rädsla.

"Ok, jag ska skriva det i min rapport", sa han vänligt.

Jag gick till mötet idag med ett antal saker att säga. Det gjorde jag. Jag har så klart ingen aning om vad ambassadrådet kommer att skriva i sin rapport till Tehran. 

Kärnvapen, Konflikthantering, Iran, mänskliga rättigheter, demokrati, WMD, massförstörelsevapen
Publicerad 2012-06-05

Möte på en ambassad

I morgon ska jag besöka iranska ambassaden i Stockholm. Jag blev kontaktad för några veckor sedan med en förfrågan om ett möte. Det nya ambassadrådet ville träffa svenska organisationer för att prata om mänskliga rättigheter.

Senare ändrades temat till att handla om en kärnvapenfri zon "i regionen i närheten av Iran" (jag hade nämligen bett dem specificera vad de ville prata om för att jag skulle kunna ta ställning till om det var något för mig att gå på eller inte).

Eftersom jag bokade in träffen med mänskliga rättigheter-diskussionen i bakhuvudet föreslog jag därför när ämnet ändrades att vi skulle ägna halva tiden åt vardera ämne. Det var ok. 

Jag lade ut lite trådar bland vänner som jag vet har särskilt intresse i båda frågorna och har nu alltifrån minoriteters rättigheter till tilläggsprotokoll till ickespridningsavtalet NPT med mig i ryggsäcken. 

Det finns säkert många som skulle säga att jag inte borde gå dit. Men jag tänker att bättre att möta även de man antagligen inte delar alla åsikter med än att stänga dörren, förstås fullt medveten om att alla parter vid ett möte antagligen har en agenda - såväl jag som ambassadrådet. Lovar att återge hur mötet gick sen här. 

Konflikthantering, Iran, mänskliga rättigheter, demokrati, ambassadmöte
Publicerad 2012-06-04

Logiska saltomortaler på Saabs bolagsstämma

Vi är nyss tillbaka efter Saabstämman på Globen och Annexet. Det är jubileum det här året för Saab. 75 år närmare bestämt.

Jag hade redan försökt förbereda mig mentalt på att jippofaktorn antagligen skulle vara hög. Och det var den. Nedtonat men som vilket mingelparty som helst som vill vara classy men inte vräkigt. Här firar vi med stil.

Efter säkerhetskontrollen blev vi erbjudna varsin liten Saab-väska med inne på Saabstämmaninne på Saabstämman stämmohandlingar. Sen gick vi in i första salen. Det var fullt med människor som strosade runt på den röda heltäckningsmattan med en tallrik i ena handen och kaffekoppar i den andra. Några stod runt borden och pratade och åt, andra satt ner på stolar som grupperats i runtom i salen.

Tonerna från pianisten spreds genom rummet och fick mig att tänka på känslan man får när man lyssnar på Frank Sinatra i en hotellobby.

Tårta, röd heltäckningsmatta, klirr från bestick på tallrikar. Små
vapensystem på utställning på olika ställen i lokalen. Banderoller med Saabs logga och "75 years of defence and security". Ett Jas Gripen som fondskylt. Och så Sinatra-känslan ovanpå det. Vi kände oss, som alltid, malplacerade.

Rolf, jag och SayedRolf, jag och Sayed Jag väldigt glad för att vi hade möjligheten att ha Sayed från Bahrain med oss in så att han kunde ställa sina frågor till ledningen.

Vid frågestunden lämnade jag mikrofonen till Sayed och lät honom ställa första frågan.

Han berättade om sig själv, var han kom ifrån och hur han sett de fredliga protesterna slås ner av regimen i Bahrain och Saudiarabien förra våren. Han berättade att tiotusentals människor i Bahrain frågar varför Sverige och Saab beväpnar diktaturerna i regionen när de så uppenbart har för avsikt att med våld krossa demokratirörelsen. Han frågade om Saab tänkte sluta upp med att beväpna regimerna. Ledningen såg uppenbart besvärad ut av hans närvaro och fråga. 

Sedan var det min tur. Jag ställde min fråga utifrån FN:s Global Compact och särskilt princip nummer 2 om att företag ska säkerställa sig om att man inte bidrar till känkningar av mänskliga rättigheter. Jag undrade hur Saab menar att företaget efterlever denna princip med tanke på att de beväpnat flera av regimerna som brutalt har slagit ner demokrati- och MR-aktivister under arabiska våren. Jag såg ett väldigt anstängt uttryck i Markus Wallenbergs ansikte.

Jag ska bara backa bandet lite innan jag återger vad Saabledningen svarade.

Saabs VD Håkan Buhske höll en ganska lång presentation av årsredovisningen som föregick frågestunden. Han berättade om olika nya system och visade videoklipp, pratade om utmaningar, framgångar. Ja, ni vet. Sådant som man gör på en årsstämma. Men han pratade också tydligt om hur viktigt det var för Saab att arbeta med mänskliga rättigheter och att företaget därför anslutit sig till FN:s Global Compact, därför att Saab är ett företag som tar ansvar.

Det kan tyckas vara komiskt, men en av frågeställarna just före oss kritiserade Saab på fullaste allvar för att de valt att väga in etikarbete i verksamheten. "Er uppgift är ju att tjäna pengar!" sa han indignerat. 

Men när min och Sayeds fråga kom om vilken sorts ansvar Saab tar för vapenaffärerna med Bahrain och Saudiarabien och de MR-kränkningar företaget bidragit till under den arabiska våren kom argumentationen från ett helt annat håll. "Vi följer den svenska lagen" svarade Håkan Buhske. "Vi säljer ingen materiel som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter i länderna ni nämner" fortsatte han. Och lade till "Man ska komma ihåg att det var våra Gripenplan som bidrog till att stödja arabiska våren i Libyen".

Argumentationen är en logisk saltomortal.

Saab är ett ansvarstagande företag och beviset för det är att man följer den svenska lagen? Det går alltså inte riktigt att lita på att företaget gör det som grundförutsättning. Men eftersom Saab är ett ansvarstagande företag följs alltså regeringens och ISP:s beslut. Om någon frågar kring FN:s Global Compact har alltså den inget alls att göra med Saabs arbete med mänskliga rättigheter. Nej, faktiskt inget alls visar det sig. Saab jobbar nämligen bara med etikarbete när det passar. Och ja se den där krigsmaterielen den kan minsann inte användas för att kränka några mänskliga rättigheter här inte. Nej, så är det. Faktum är att INGET av Saabs krigsmateriel kan användas i detta syfte. Inget alls. Någonsin.

Det vet ju alla. Fråga bara Sayed.

Vapenexport, Saab, bolagsstämma, mänskliga rättigheter, UN Global Compact
Publicerad 2012-04-19

Alesj Bjaljatski dömd i politisk rättegång

Idag var vi tillsammans med Civil Rights Defenders och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter varit på en manifestation utanför vitryska ambassaden för att protestera mot att ledaren för den vitryska människorättsorganisationen Vjasna, Alesj Bjaljatski, dömts till ett 4,5 år långt fängelsestraff.

Det kändes bra att kunna föra fram vårt stöd idag vid ambassaden eftersom Svenska Freds tidigare har samarbetat med Vjasna under många år.

Här är det jag sa:

"En gammal vän till många av oss som står här idag har blivit dömd till fängelse för att han kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ledsamt att läsa om hur kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i det vitryska samhället steg för steg pressas tillbaka.

En president som inte vågar höra kritik eller acceptera att befolkningen, liksom många andra människor i världen, tror på demokrati och mänskliga rättigheter är inget annat än feg och ohederlig.

Att kasta människor i fängelse på grund av att de engagerar sig för ett bättre samhälle, för att de bryr sig, är oacceptabelt.

Sedan Lukasjenka kom till makten 1994 har han använt sig av olika terrormetoder som brukar vara vanligt förekommande i totalitära stater: trakasserier, censur av det fria ordet, politiska rättegångar, misshandel, tortyr och kidnappningar. 2003 likviderades människorättsorganisationen Vjasna av regimen, men har trots detta fortsatt sin kamp. Och nu är Alesj dömd till fängelse, i en farsartad rättegång.

Den vitryska regimen vet att dess politik inte skulle hålla i ett fritt och demokratiskt val, där människor tilläts komma till tals.

Detta är en regim som inte bara håller sig kvar vid makten med hjälp av terrormetoder. Sverige har under flera år gynnat den vitryska regimen genom att köpa krigsmateriel från den. Det handlar om summor upp emot 100 miljoner kronor under perioden 1994-2003. Det är helt moraliskt förkastligt och det är också att skänska den vitryska regimen ett stöd den inte förtjänar.

Sverige har mycket kvar att förbättra i sitt arbete med stöd till demokrati i andra länder. 

Vi som har träffat vänner i länder som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter vet hur viktigt det är att vi som kan visar vårt stöd. Vi vet hur glada, stärkta och tacksamma de blir. Därför är vi i Svenska Freds jätteglada för att Östgruppen så snabbt tog initiativ till den här manifestationen.

Vi kräver att Alesj och alla andra politiska fångar i Vitryssland friges nu! Tack"

Manifestation för Alesj Bjaljatski 25 novemberManifestation för Alesj Bjaljatski 25 november. Foto: Paulina Kluge

, Vjasna, Vitryssland, mänskliga rättigheter, Lukasjenka
Publicerad 2011-11-25

Stop backing the regime!

This is about human dignity. Just stop backing the regime, it's the only thing we demand.

Sayed, human rights activist from BahrainSayed, human rights activist from Bahrain Så sa Sayed Mohamed när jag och min kollega Rolf träffade honom för att prata om situationen i Bahrain och demokratirörelsen där.

Sayed hade sett inslaget på Rapport som vi var med i för någon vecka sedan. Där kritiserar vi Sverige för att samarbeta militärt med Saudiarabien och nämner även hur de gick in i Bahrain och slog ner demokratirörelsen i mars det här året. På inbjudan av den sittande regimen i Manama.

Sayed berättar hur glad han var för det och tackade oss för att vi tagit upp Bahrain. "It gives a hope to the people in Bahrain. We are not forgotten".

Han fortsätter sedan med att prata om hur protesterna i landet aldrig innefattat så många olika människor som i våras. Och de fortsätter fortfarande, fast i andra former. Människor har fått bli mer försiktiga eftersom många har arresterats och satts i fängelse.

Ofta går rättegångarna så snabbt som på sju minuter. Det finns exempel på personer som ringt och bett om sjukvård för att de skadats av säkerhetsstyrkornas agerande gentemot befolkningen, men ambulans- och sjukvårdspersonal är rädda för att komma. De riskerar nämligen att bli arresterade själva, liksom den skadade som anklagas för uppvigling och terrorism. 

För en tid sedan rapporterades det i massmedia om hur medicisk personal, som gett vård till skadade under upproren i mars, blivit föremål för åtal. Efter internationella protester lyckades man hindra några av åtalen, eller få mildrade domar. Men många har åtalats och dömts. Sayed berättar också om hur journaler har förstörts av militären, eftersom dokumenteringen av hur människor behandlats är starka bevis för övergreppen. 

Ett sätt som människor protesterar på är att göra det på nätterna i byarna, eller engagera sig i kampanjer som "Dignity bank", som helt enkelt går ut på att man flyttar sina pengar från banker som stödjer regimen.

Bahrain är ett rikt land. Men fattigt på mänskliga rättigheter, särskilt medborgerliga rättigheter och politiska friheter. Kraven på demokratiska reformer kommer ur en långt gången frustration mot både diktaturen i sig, mot korruption och mot förtryck. 

När upproren startade kallade regimen inte bara in hjälp från Saudiarabien och Förenade arabemiraten, utan det finns även ett stort antal personer från Pakistan som arbetar i säkerhetsstyrkorna. De har fått uppehållstillstånd och många privilegier, berättar Sayed. De har inga känslor gentemot befolkningen, så det är enklare för dem att slå ner demokratiaktivisterna och följa orders från regimen. Skulle det bli ett maktskifte kommer de förlora sina förmåner och det vill de helt enkelt inte. De slåss nu för sina personliga privilegier.

Det finns även många pakistanska gästarbetare i landet, som tyvärr fått en försämrad situation eftersom de misstänkliggörs för att stå på säkerhetsstyrkornas sida.

När protesterna bröt ut i mars var det som en krigssituation. Det var de största demonstrationerna i landets historia. Stridsflyg sattes in, vi var helt hjälplösa, berättar Sayed. Saudiska trupper är fortfarande kvar i landet.

Al Jazeera har gjort en dokumentär om vad som hände i Bahrain under upproret i våras. Den är otroligt stark, men viktig att se. Gör gärna det. Den heter "Bahrain Shouting in the Dark".

För de av er som minns Boforsaffären, innefattade den inte bara korruptionsskandalen med Indien, utan även en smuggelaffär där Bofors smugglade Robot 70 via Singapore till just Bahrain (och Dubai) på 80-talet.

Då blev det en stor skandal. Idag är det annorlunda. Nu säljer Sverige krigsmateriel helt öppet till Bahrain, med stöd av både politiker och regelverk. Helt ofattbart!

 

 

Sverige är världens största vapenexportör per person. Tycker du som jag att det är fel? Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Saudiarabien, mänskliga rättigheter, Förenade Arabemiraten, demokrati, Bahrain
Publicerad 2011-11-04

Viktig debatt om fredspriset

Stolen står tom när fredspriset delas ut. Ungefär lika tom som bevakningen av MR-läget i Kina brukar vara i vanliga fall, förutom när aktivister får fredspris.

Liu Xiaobo är en av alla de aktivister i Kina som på olika vägar försöker förändra sitt samhälle.

"När en hjälte straffas blir känslan av omänsklig grymhet starkare. Avskyn blir större; elva år i fängelse för yttrandefriheten, föreningsfrihet och andra rättigheter som vi tar för självklara. Samtidigt är det lätt att glömma att även hjältar har fel och brister."

Så skriver Ulrika K Engström i Medievärlden om Liu Xiaobo. Lästips för alla som vill få en inblick i reformdebatten i Kina!

Viktigast av allt är att vårt engagemang för en demokratisering i Kina inte slutar med en tom stol och ett icke utdelat fredspris. Se istället 10 december, dagen för mänskliga rättigheter och nobeldagen, som startskottet för en debatt kring hur vi bäst kan stödja demokratikämpar i Kina, men även andra diktaturer. Burma, Vitryssland, Saudiarabien är också stater med modiga medborgare som ifrågasätter sin regim och behöver omvärldens stöd!

Tomma stolarTomma stolar

, Konflikthantering, Liu Xiaobo, nobels fredspris, förtryck, mänskliga rättigheter
Publicerad 2010-12-10

Inte en gång till?!

Den ansedda militära tidskriften Jane's Defence Weekly skriver att det är Saudiarabien som är mottagaren av den hemliga order på Erieye som Saab offentliggjorde den 4 oktober.

Se vårt pressmeddelande från tidigare idag.

Inte ens en månad har förflutit sedan det avslöjades att Sverige sålt krigsmateriel för strid till Saudiarabien. Detta hade ansvariga politiker konsekvent förnekat. Se inslag i TV4 Nyheterna.

Saab skriver i sitt pressmeddelande att det innebär förbättrade säkerhetslösningar för köparlandet. ISP å andra sidan menar att så länge som situationen i Saudiarabien inte försämras sker inga omprövningar.

Men vad kan bli värre när det gäller MR-situationen i Saudiarabien? Hallå? Eller jaha, civil säkerhet. Det är säkert en gest av rättighetsutveckling vapenexporten till Saudiarabien ska tolkas som.

När ska vi börja sälja till Nordkorea? Kina? Vitryssland?

 

DN

Försvars- och säkerhetspolitik, Vapenexport, Saudiarabien, mänskliga rättigheter, Erieye
Publicerad 2010-10-10