DESTRUKTIVA NORMER STYR SYNEN PÅ SÄKERHET

På söndag intar Sveriges säkerhetspolitiska elit återigen Högfjällshotellet i Sälen. Folk och försvars rikskonferens beskrivs av arrangören som ”Sveriges viktigaste forum för diskussioner om säkerhetspolitik, försvar och samhällets krisberedskap”. Men den självklara utgångspunkten – mänsklig säkerhet – saknas på dagordningen.

Det är inte konstigt att ett så pass viktigt ämne fallit bort. När en grupp människor diskuterar utifrån grundpremissen att militär säkerhet är den enskilt viktigaste komponenten i säkerhetsbegreppet, utgår även alla förslag på lösningar från samma grundpremiss. Att de medverkande på rikskonferensens scen dessutom till 75 procent utgörs av män, med liknande bakgrund och yrke, bidrar till att en nyanserad och inkluderande debatt försvåras ytterligare.

Därför drar Svenska Freds återigen på sig den informella ulltröjan och hoppar på bussen till Sälen. För det är mer än hög tid att lyfta blicken och omdefiniera vad som egentligen ryms i begreppet säkerhet, även i Sälenkonferensens slutna rum. För det spelar ingen roll hur etablerat begreppet mänsklig säkerhet är om det inte är får tillträde till maktens samtalsrum, till Sveriges viktigaste forum för säkerhetspolitik.

Det förändrade säkerhetsläget både i världen och i Östersjöområdet har lett till att en rad politiska beslut fattas oerhört snabbt, medan andra mer eller mindre satts på paus. Under hösten 2017 beslutade regeringen att välja Patriot som nytt luftvärn, trots att det är oklart hur många miljarder det kommer att kosta. Det beslutades att Sverige ska bli del av det europeiska Permanenta Strukturerade Försvarssamarbetet PESCO, efter endast 24 timmars motionstid. I mars återaktiverades värnplikten, helt utan offentlig debatt och utan att väga in de remissvar som inkommit från bland annat Svenska Freds. Ytterligare exempel är höjda försvarsanslag och den största svenskledda militärövningen sedan kalla kriget, Aurora 17. Året innan det klubbades värdlandsstödsavtalet med Nato.

Parallellt med detta har det skärpta regelverk för svensk krigsmaterielexport som beslutades om 2011 fortfarande inte klubbats och för att ens överväga ett förbud mot kärnvapen har det tillsatts en utredning som ska pågå tills efter riksdagsvalet. Trots att dessa beslut är minst lika viktiga och tätt sammanlänkade med de redan fattade. För hur påverkas möjligheten att underteckna ett förbud mot kärnvapen om Sverige köper nytt luftvärn från ett amerikanskt företag som är svartlistat på grund av sin inblandning i kärnvapenproduktion? Hur påverkas Sveriges säkerhet av att svensk vapenexport till diktaturer och länder i väpnad konflikt fortsätter som tidigare?

Vi måste prata om vilka satsningar som görs, vad besluten grundats i, vad dessa satsningar leder till och vilket hot vi rustar oss för att möta. Vems säkerhet handlar det om, egentligen?

I en osäker omvärld där maktlystna män bråkar på Twitter om vems kärnvapen som är störst är det svårt att föreställa sig något större hot mot mänskligheten än det. Det visar det akuta behovet att ifrågasätta de destruktiva normer som styr vår definition av säkerhet och som upprätthåller den felaktiga uppfattningen att avskräckning bidrar till fred. Det borde vara lika självklart att diskutera kärnvapenfrågan på Folk och försvars scen som det är att prata om Sveriges relation till Nato. I synnerhet när 86 procent av tillfrågade svenskar vill att Sverige undertecknar konventionen mot kärnvapen och allt fler svenskar är mot en svensk Nato-anslutning.

Det är dags att börja investera i fred. Det kan vara svårt när en upprustningsboll är satt i rullning och rädslans mekanismer uppmanar till att haka på. Men lika mycket som Sverige kan vara en aktör som bidrar till ytterligare upprustning och krigsförberedelse kan Sverige vara en aktör som bidrar till nedrustning och avspänning.

Beslutet att återaktivera värnplikten 2017 grundades i att för få unga valt att göra frivillig militärtjänst. Istället för att diskutera hur fler unga ska motiveras att ändra uppfattning och ”uppnå försvarsvilja” borde vi fånga upp vad unga personer ser för andra alternativ. Men de som i första hand berörs av värnplikten får inte komma till tals i frågan.

Säkerhet kan inte skapas på någon annans bekostnad och hållbar fred är ett gemensamt projekt som byggs tillsammans med våra meningsmotståndare. Nedrustning och global rättvisa bidrar till säkerhet även för oss här i Sverige. Den som tror att fred kan skapas med avskräckning har ett kortsiktigt perspektiv och gång på gång visar historien att militärt våld inte innebär säkerhet för civila.

Många hävdar att Sverige endast anpassar sig till en utveckling som vi själva inte har någon del i eller kan påverka. Det stämmer inte, tvärtom har Sverige alla möjligheter att ha inflytande över vägen framåt. Men för att se det måste vi höja blicken för att få syn på lösningarna vi ännu inte provat, men som kan vara de som faktiskt fungerar.

AGNES HELLSTRÖM

Ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Publicerad i Mänsklig Säkerhet den 12 januari