Det är dags för den svenska regeringen att sätta situationen i Darfur högst upp på sin utrikespolitiska agenda. Folkmordet måste stoppas nu, skriver Svenska Freds ordförande Frida Blom.
Folkmordet i Darfur är den värsta nu pågående krigsförbrytelsen i världen. Under de fyra år som den våldsamma konflikten har pågått har över 200000 människor dödats, och mer än två miljoner oskyldiga civila har tvingats fly sina hem och lever nu i flyktingläger i Sudan eller i grannlandet Tchad. Mord, våldtäkter, övergrepp och utbredd svält har blivit vardag för civilbefolkningen.
I början av sommaren höll Svenska freds sin 124-årskongress i Malmö. Kongressen dominerades av diskussioner om hur Svenska freds ska ställa sig till militära FN-operationer för att stoppa folkmord och andra grova krigsförbrytelser. Frågan diskuterades generellt i samband med det idéprogram som ska arbetas fram under det kommande året, men ställdes också på sin spets eftersom en motion hade inkommit om att Svenska freds aktivt bör kräva att Sverige ska bidra till en militär FN-operation som kan stoppa folkmordet i Darfur. Glädjande nog beslöt kongressen att idéprogrammet ska innehålla principer för när en militär intervention är legitim, och att Svenska freds ska kräva att Sverige bidrar till en robust FN-styrka i Darfur.
Den afrikanska unionen (AU) har på FN:s uppdrag skickat 7000 soldater för att få ett stopp på dödandet. Styrkan är dock alltför liten. Dessutom består den av dåligt utbildade soldater från fattiga länder och är mycket bristfälligt utrustad.
Den sudanesiska regeringen har hittills gått med på att de 7000 AU-soldaterna ska kompletteras med 3500 soldater från FN, men motsätter sig än så länge FN:s och AU:s krav på att få sätta in en styrka på 20000 soldater.
Efter en förfrågan från FN planerar den svenska regeringen nu att bidra med 170 soldater till den första förstärkningsstyrkan på 3500 soldater. Detta är bra, men det räcker inte. Regeringen bör redan nu förbereda för att skicka ytterligare soldater till den tyngre styrkan på 20000 soldater som förhoppningsvis snart kommer att kunna sättas in. Sverige bör också verka för att den stridsgrupp om 2300 personer som Sverige ställer till EU:s förfogande från den 1 januari 2008 ska kunna sättas in i Darfur. Sverige måste också ta initiativ så att ökad press sätts på Sudans regering att godta en större FN/AU-styrka.
Sverige bör till exempel verka för ett totalt vapenembargo gentemot Sudan och för att riktade sanktioner införs mot sudanesiska regeringsföreträdare. För att sådana tvångsåtgärder ska kunna genomföras måste dock stark internationell press sättas på Kina, som på grund av sina ekonomiska intressen i Sudan hittills har hindrat FN:s säkerhetsråd från att vidta kraftfulla åtgärder.
Den humanitära katastrof som råder i Sudan måste också bemötas med mer hjälp utifrån. FN och humanitära organisationer begärde år 2006 tillsammans drygt 1,5 miljarder dollar i stöd till insatser för civilbefolkningen i Sudan men fick bara 65 procent av det begärda stödet. Sverige bidrog med drygt 200 miljoner svenska kronor och var därmed en av de största givarna. Men att vara en av de största räcker inte när de humanitära behoven är fortsatt stora. Sverige kan och bör göra mer.
Det är dags för den svenska regeringen att sätta situationen i Darfur högst upp på sin utrikespolitiska agenda. Folkmordet måste stoppas nu!
Frida Blom
Ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
