Just nu pågår en ödesmättad översynskonferens av icke-spridningsavtalet om kärnvapen i FN-skrapan i New York. Alla bedömare vet att USAs nuvarande hållning till kärnvapennedrustning riskerar att leda till att konferensen totalhavererar. Konferensen kan t o m sluta med att icke-spridningsfördraget, det viktigaste nedrustningsavtalet som finns, i praktiken upphör att existera. I detta dramatiska läge väljer Sveriges utrikesminister Laila Freivalds att hantera USA med silkesvantar istället för att tala klarspråk.
I sitt tal på konferensen den 3 maj namngav Laila Freivalds med rätta Iran och Nordkorea som två länder vars agerande hotar hela det globala icke-spridningsarbetet. Därefter nämnde hon i allmänna ordalag att inte många framsteg har gjorts vad gäller kärnvapennedrustning.
Freivalds gör rätt som knyter ihop frågan om icke-spridning av kärnvapenteknologi med de löften som de redan etablerade kärnvapenstaterna har avgivit om nedrustning av sina arsenaler. Men symptomatiskt nog låter Freivalds ett land som USA slippa undan med att nämnas i samma anonyma klump som övriga kärnvapenstater.
När Anna Lindh för några år sedan höll ett av sina sista tal i internationella nedrustningssammanhang (vid CD-förhandlingarna i Genève 2002) namngav hon USA vid åtta tillfällen i mycket kritiska ordalag. När Laila Freivalds i förra veckan talade under översynskonferensen i FN nämnde hon USA vid namn i ett enda negativt sammanhang. Ja, de språkliga övningarna i hennes tal visar tydligt att Freivalds medvetet väljer att inte tala klarspråk. Medan Iran och Nordkorea nämns gång på gång så väljer Freivalds omskrivningar som att "en annan (stat) planerar forskning om nya kärnvapenstridsspetsar" när det hade varit så mycket enklare och så mycket tydligare att säga att det är USA hon syftar på.
Även när det gäller de faktiska sakfrågor som diskuteras vid översynskonferensen har regeringen valt en medvetet låg profil i år. När det gäller kärnvapenprov så ansåg Anna Lindh att detta var en företeelse som "hörde hemma på historiens soptipp" i det nämnda talet. Försiktiga Freivalds nöjer sig med att konstatera att majoriteten av världens länder "stödjer ett tidigt ikraftträdande av provstoppsavtalet" och att denna majoritets vilja därför bör framgå av översynskonferensens slutdokument.
En annan sakfråga handlar om att den nedrustning som redan har genomförts sedan kalla krigets slut som regel har varit baserad på ensidiga löften från USA och Ryssland. Det finns därför få hinder för dessa stater att återupprusta sina arsenaler. Mycket av den "nedrustning" som har gjorts förtjänar heller inte namnet eftersom det mer handlat om att skilja laddningarna från robotarna och sedan lagra dessa. Anna Lindh betonade att nedrustningen måste göras oåterkallelig. "Stridsspetsarna från de nedrustade strategiska kärnvapnen måste förstöras, inte bara lagras", var hennes tydliga budskap. Laila Freivalds väljer att i sitt tal på översynskonferensen inte ställa krav på oåterkallelig nedrustning.
Rent generellt tycker vi i Svenska Freds också att det vore på tiden att regeringen vågade anklaga Nato-länderna och USA för att bryta mot icke-spridningsfördraget. USA har kärnvapen utplacerade i sex europeiska Nato-länder och i händelse av krig är planen att kontrollen över dessa kärnvapen ska kunna överlåtas till dessa länder, vilket strider mot icke-spridningsavtalet. Alla NATO-länder, också de som inte själva har kärnvapen, står också under NATOs så kallade kärnvapenparaply, deltar i NATOs planeringsgrupp för kärnvapen och ställer sig bakom NATOs kärnvapendoktrin.
Samtidigt som vi i västvärlden förväntar oss av länder som Iran och Nordkorea att avstå från kärnvapen så ser alltså västalliansen Nato kärnvapen som något nödvändigt för vår egen säkerhet.
Den dubbelmoralen borde Laila Freivalds ta fasta på och rikta skarp kritik mot. Laila Freivalds väljer dock att ligga lågt även på den punkten. Det är svårt att slita sig från tanken att hon kanske ligger lågt för att inte störa de trevliga samtalen med sina Nato-kollegor vid mötet i Åre senare i maj.
Frida Blom
Ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
