Det finns ingen väg till fred – fred är vägen
Pressmeddelande från Svenska Freds, 27 mars 2000

Moderata Ungdomsförbundet och Svenska Freds i gemensam artikel i Aftonbladet, 28 mars 2000: Nej till kvinnlig värnplikt!

I onsdags presenterade den statliga pliktutredningen sitt slutgiltiga förslag. Ett av de mer kontroversiella inslagen är tanken om kvinnlig mönstringsplikt, i praktiken kvinnlig värnplikt. En majoritet med socialdemokraterna i spetsen står bakom förslaget – moderater, kristdemokrater och miljöpartister är emot.

Förslagets kritiker har stöd av svenska folket. I en Temo-undersökning svarar hela 73 procent nej på frågan om Sverige bör införa kvinnlig värnplikt, endast 23 procent svarar ja. Av kvinnor som svarat har hela 78 procent svarat nej, särskilt negativa är de yngre. Att endast några hundra kvinnor årligen skrivit in sig sedan frivillig kvinnlig värnplikt infördes 1995 stärker intrycket att de medborgare som förslaget tar sikte på inte är så intresserade.

Detta går stick i stäv med pliktutredningens huvudargument, flitigt använt av bland andra ordföranden Ulf Lönnqvist, nämligen att kvinnlig värnplikt behövs för att garantera försvarsviljans folkliga förankring i framtiden. Är det ett argument som går att belägga? Mycket lite talar för att den folkliga förankringen ökar när man tvingar medborgarna att göra något de inte vill. Ett försvar baserat på tvång undergräver snarare än stärker den allmänna försvarsviljan i samhället. Man hamnar obönhörligen fel om man i första hand diskuterar värnpliktsfrågan utifrån praktiska eller psykologiska synpunkter av det slaget. I själva verket är värnplikten ett av statens mest långtgående tvångsmedel. Den avgörande frågan är principiell: i vilken utsträckning har staten alls rätt att på detta sätt inskränka enskilda medborgares frihet – manliga såväl som kvinnliga?

Det är beklämmande att pliktutredningens majoritet verkar vara beredd att så lättsinnigt utvidga det tvång som värnplikten innebär. De principiella övervägandena lyser med sin frånvaro. I stället talar man alltså grumligt om "folkets försvarsvilja". Ett annat uttryck för frånvaron av en fast principiell hållning är det förmenta jämlikhetsargument, som inte minst förs fram av vänsterpartiet. Varför skulle tvång bli moraliskt mer uthärdligt bara för att det delas lika av alla?

Förvirringen blir total när Gudrun Schyman (v) kommenterar sitt partis ställningstagande. Den värnplikt, som hon i jämlikhetens namn nu ska pracka på hela befolkningen, säger hon sig själv aldrig kunna tänka sig att fullgöra.

Utöver de principiella skälen pekar dagens verklighet i motsatt riktning än den pliktutredningen anger. I själva verket är Sverige redan på väg bort från det gamla "sega gubbarnas" försvar med en stridsberedd svensk i varje buske redo att försvara landet från en omfattande invasion. Den hotbild som lade grunden för det svenska värnpliktssystemet är borta. I den framtid vi kan överblicka kommer snarare internationell konflikthantering att vara främsta uppgiften. Det svenska bidraget till internationella insatser har hittills skett på frivillig grund. Pliktutredningen naggar även denna princip i kanten, vilket vi anser är oacceptabelt.

Givet att tyngdpunkten i den militära utbildningen bör skjutas över mot sådana insatser blir plikten allt orimligare. Ur individens synvinkel för att hon utbildas för uppgifter hon aldrig kan tvingas genomföra, ur försvarets synvinkel för att plikten riskerar att cementera gammalt tänkande och gamla strukturer.

Vi har olika åsikter om hur omfattande det svenska försvaret bör vara, och delvis också om vilka uppgifter det ska fullgöra. Men vi är båda övertygade att det framtida försvaret måste bygga på frivillighet i kombination med kontraktsanställningar.

Redan värnplikten för män bör ifrågasättas, både principiellt och sett till de i grunden förändrade omvärldsförutsättningarna. Att samtidigt som allt färre svenska män behöver göra sin värnplikt ingripa mot kvinnors frihet strider mot sunt förnuft. En misslyckad pliktutredning behöver inte följas av ett misslyckat beslut i riksdagen. Än finns det tid att tänka om!

Maria Ermanno, ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Gunnar Strömmer, ordförande i Moderata Ungdomsförbundet

För mer information kontakta

Svenska Freds på 08-702 26 50 eller 0709-540 510

Publicerad 2000-03-27