Arbetar för en fredligare värld

Afghaners kamp för fred

Vy över Kabul.Vy över Kabul, staden som omringas av en bergskedja. Foto: CPAU

I år startade Svenska Freds sitt första projekt i Afghanistan. Organisationer som CPAU är avgörande för landets framtid.

 Projektet går ut på att stärka och hjälpa den afghanska fredsorganisationen Cooperation for Peace and Unity (CPAU) i deras arbete. Efter 40 år av konflikter står det afghanska civilsamhället inför en enormt svår uppgift.  

Kabul är en märklig plats att befinna sig på. Bergskedjan ringlar sig som en mur runt staden och ingen vet riktigt hur många som befinner sig inom dessa enorma väggar. Livet fortsätter i huvudstaden, som det har gjort under alla år, under alla krig. Bilar försöker ta sig fram i trafikkaoset, människor sicksackar över vägarna. Ungar spelar fotboll på gatan, deras föräldrar släpar på matvaror. Hade det inte varit för den militära närvaron och taggtråden som glänser längs vägarna genom den inmurade staden så skulle det vara rätt enkelt att glömma bort var man befinner sig.

Nästa år ska de internationella trupperna successivt dra sig tillbaka från Afghanistan. Säkerhetsansvaret för samtliga provinser hamnar då hos den afghanska armén och ingen vet vad som kommer att ske efter 2014. En sak som där­emot är säker är att utvecklingen kommer att påverka hela regionens framtid. 

Samtidigt bör man komma ihåg att Afghanistan haft en rad liknande avgörande årtal förr, som skulle påbörja en ny era, men som i dag har glömts bort. 

Ju närmare tillbakadragandet kommer desto fler blir frågetecknen. Kommer trupperna verkligen att dra sig ur, och i sådana fall i vilken utsträckning? Kan afghanerna på egen hand kontrollera det stora landet? Vilken typ av regim kommer det att bli och vilken roll kommer kvinnor att ha i detta nya samhälle? Dessutom är 2014 ett valår i Afghanistan.

Brist på säkerhet

De senaste decennierna av krig har varit förödande för det afghanska civilsamhället. Organisationer som CPAU står i dag inför en rad svårigheter. Bristen på säkerhet försvårar arbetet samtidigt som det finns ett enormt gap mellan små frivilligorganisationer runt om i landet och eliten i Kabul. Korruption, brist på kunskap och kortsiktigt tänkande är andra delar av problemet. Shamshad Omar som arbetar på CPAU:s kommunikationsavdelning ser många svårigheter.

– Vanliga människor har ingen aning om att det existerar ett afghanskt civilsamhälle. Det finns inga effektiva medel att bilda allmän opinion. Många representanter för det civila samhället stödjer dessutom specifika politiska kandidater eller partier. Detta skadar inte bara bilden av civilsamhället utan hotar även dess existens.

Ändå möts man av optimism när man talar med kabulborna. Få har några större förhoppningar om 2014, men deras framtidsbild målas inte alls lika svart som i väst. Majoriteten tror inte att de utländska trupperna kommer att dra sig ur och ingen vet riktigt hur det kommer att se ut nästa år. 

Tänka nytt

Vissa menar att en ny strategi krävs inför framtiden och på så sätt blir 2014 relevant. Förhoppningen är ett nytt förhållningssätt, att släppa tankarna om krigföring och börja tänka i termer som ”fredsbyggande”. Om detta är ljuset i tunneln eller inte är ytterst oklart. 

Om detta är deras personliga åsikter eller endast vad de tror att en utländsk fredsarbetare vill höra är lika svårt att avgöra.

Kabul är en stad i ständig förändring, en stad där varje vinst har sitt pris. En stad där trasiga murar står intill glänsande skrytbyggen. När jag pratar med en kabulbo som arbetar inom den civila sektorn blir det uppenbart att man inte enbart kan bedöma utvecklingen i positiva eller negativa termer. När han ställs inför frågan hur den amerikanska invasionen har påverkat landet och specifikt huvudstaden så blir gråskalan allt tydligare.

– Generellt sett har situationen försämrats i Kabul. Men den amerikanska invasionen av Afghanistan 2001 har lett till att afghaner både har vunnit och förlorat mycket. Om vi ska tala om framgångar så har det afghanska folket och framför allt kvinnor fått tillgång till utbildning och rättigheter. Landet har även fått en regering som i viss mån accepteras och det har även skett en utveckling av infrastrukturen i landet. En rad fina gator och byggnader har byggts upp. Investering och arbetstillfällen har även skapats framförallt i Kabul.

Men samtidigt har afghanerna förlorat enormt mycket, menar han.

– Väldigt många afghaner har förlorat sina liv. Säkerhetssituationen har förvärrats drastiskt i södra och västra delarna av landet. En stor del av befolkningen, även i Kabul, har inte tillgång till de mänskliga basbehoven som säkerhet, boende, utbildning, sjukvård, rent vatten och rättvisa.

Blodigt år

2013 har hittills varit ett blodigt år i Kabuls historia. Antalet explosioner, självmordsattacker och mord har ökat märkbart jämfört med de senaste åren. Många som tidigare var engagerade i återuppbyggandet av landet har börjat emigrera. Talibanerna har intensifierat striderna mot regeringen och antalet självmordsattacker har ökat med 20 procent jämfört med första halvåret 2012.

– Generellt kan man säga att det kommande valet påverkas direkt av fredsprocessen med talibanerna. Om situationen som råder fortsätter finns ingen mening med ett val. I många provinser har regeringen endast kontroll i de regionala städerna, resten av områdena är under talibanernas kontroll. Om de inte inkluderas i fredsprocessen kommer de inte att låta folk delta i valen som man tidigare gjort, säger kabulbon.

Det är väldigt svårt att förutspå hur valet kommer att gå till. Lika svårt är det att föreställa sig ett Kabul utan den internationella närvaron. Diskussionerna kring Afghanistan kommer att fortsätta under en lång tid framöver och när vännen i Kabul får frågan vad vi i Sverige bör komma ihåg när vi talar om Afghanistan, svarar han:

– Jag tycker att ni ska komma ihåg att afghaner är ett folk som varken vill ha eller gillar krig. Detta krig är påtvingat på afghanerna, och vi afghaner hatar krig oavsett var det sker på jorden. Fred, stabilitet och utveckling är den verkliga drömmen för varje afghan.

SIAVASH GOLZADEH

CPAU lär ut fredliga metoder

Under 2013 startade Svenska Freds sitt första projekt i Afghanistan. Projektet är finansierat av Forum Syd. Tillsammans med sin nya partnerorganisation Cooperation for Peace and Unity (CPAU) ska Svenska Freds arbeta med att stärka civilsamhället i Afghanistan och lära ut fredliga metoder för att hantera konflikter. 

CPAU bildades 1996 och var den första afghanledda organisationen som arbetade med fredsbygge. Över 30 000 studenter har varit med på deras utbildningar tvärs genom landet och CPAU har även arrangerat workshops och seminarier åt den afghanska regeringen. 

CPAU arbetar även med vad som kallas det informella rättsväsendet. I ett land som Afghanistan där lagen inte alltid räcker långt utanför stadsgränserna är dessa traditionella forum för medling ytterst centrala. Fredsråden Peace Shuras, som dom kallas, får utbildning av CPAU inom könsfrågor, fredlig konflikthantering, demokrati, mänskliga rättigheter och liknande. En stor del av samarbetet mellan Svenska Freds och CPAU är just revideringen och uppdateringen av dessa utbildningsmanualer.  

Copy: Pax och artikelförfattaren

 

 

 

 

Upplaga av Pax: 
Pax nr 3 2013