Avgående Bengt Kristiansson ger inga enkla svar om krigshärjat land
Sedan hösten 2002 har Bengt Kristiansson som generalsekreterare varit Svenska Afghanistankommitténs ansikte utåt. Han har berättat om framgångsrika biståndsprojekt som han har besökt under resor i Afghanistan. Men han har också varnat för konsekvenserna av flygbombningar och har sett förhoppningarna om en varaktig fred ersättas av varningarna om talibanernas återkomst.
– Oavsett vem som vinner valet i USA så kommer vi att komma bort från den neokonservativa världsåskådning som har dominerat politiken de senaste åren. Det kan knappast bli sämre. Frågan är om den framtida amerikanska administrationen kan lämna den militära strategi som har dominerat och se vad man politiskt kan göra för återuppbyggnaden av Afghanistan. Varje dag spenderas 100 miljoner dollar på militära insatser och sju miljoner dollar på utveckling. Sådana är proportionerna, konstaterar Bengt Kristiansson.
Den 1 juli lämnade han posten som generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén, SAK, efter sex år. Vi träffas en sensommardag i augusti i kommitténs lokaler vid Liljeholmen i Stockholm. Bengt har hoppat in och vikarierat några veckor för sin efterträdare, Torbjörn Pettersson.
Det har gått sju år sedan den dramatiska hösten 2001. Efter terroristattackerna mot USA proklamerade USA:s president George W Bush kriget mot terrorismen.
För Afghanistan, som inte hade upplevt fred på över 20 år, blev hösten 2001 en vändpunkt. Det talibanstyre som med pakistansk assistans hade etablerats i huvudstaden Kabul hösten 1996 sveptes bort på några veckor när USA, Storbritannien, Ryssland, Iran och Indien samordnade sin politik och med hjälp av den så kallade Norra alliansen "befriade" först Kabul och sedan även Kandahar. Talibanernas ledare mulla Omar tog enligt mytbilden sin motorcykel och försvann ut ur historien medan Usama bin Ladin överlevde alla USA:s försök att ta livet av honom i grottorna i Tora-Bora.
Talibaner åter ett hot
Men freden kom inte till Afghanistan, talibanerna omgrupperade sig i Pakistan och är nu ett allvarligt hot mot regeringen i Kabul.
Runt 70 000 utländska soldater finns i dag i Afghanistan, däribland 53 000 soldater i Isaf-styrkan som leds av Nato men där även Sverige ingår. Under sommaren har fler utländska soldater dött i Afghanistan än i Irak. De bägge kandidaterna i höstens presidentval i USA har båda uttryckt förhoppningar om att fler soldater till Afghanistan kan innebära att talibanerna besegras militärt.
Den 6 september varnade New York Times i en ledare för att de civila offren vid flygbombningarna gör att USA snabbt är på väg att förlora kriget om folkets själ och hjärtan:
– Om inte Pentagon kommer fram med en bättre strategi kan Förenta Staterna och dess allierade mycket väl förlora kriget.
Du tillträdde som generalsekreterare hösten 2002. Då fanns det väl en optimism om Afghanistans framtid?
– Ja, då sjöd det förhoppningsfullt om att bygga upp landet. Men man ska komma ihåg att landet, även innan perioden av krig inleddes, var ett av världens fattigaste länder. Så återuppbyggnad har i många fall handlat om något som aldrig har funnits. Jag tänker inte bara på hälsovård och vägar och annan infrastruktur utan också på västvärldens politiska förhoppning om att ge stöd till en demokratisk politisk utveckling i Afghanistan.
Bengt och hans fru Gunnel, bägge läkare, blev medlemmar i Svenska Afghanistankommittén i slutet av 1980-talet. SAK hade bildats 1980 i protest mot Sovjets inmarsch och redan 1982 tilldelats biståndsmedel av Sida. Ett kontor öppnades i Peshawar i nordvästra Pakistan dit många afghaner kom på flykt undan kriget. 1991 började Gunnel arbeta för SAK och Bengt för FN i Afghanistan. SAK hade även under talibanåren fortsatt sin verksamhet och genom sin förankring hos lokalbefolkningen haft stora framgångar.
– Det var inget enkelt arbete, men kommittén lyckades till och med öka antalet flickskolor, säger Bengt med viss stolthet.
Nu har SAK runt 6 000 anställda i Afghanistan, medlemsantalet i Sverige ökar och är större än någonsin. Kommittén är både en viktig biståndsaktör i Afghanistan och en opinionsbildare med högt anseende i Sverige.
Inga enkla paroller
Bengt är en lågmäld och eftertänksam person som inte gillar enkla paroller för komplexa situationer. Jag försöker pressa honom på frågan om det är rimligt att i dag resa parollen "USA ut ur Afghanistan".
– Jag är inte så förtjust i paroller överhuvudtaget, svarar han. Det finns en enda paroll jag tycker är bra och det är "Ingen fred utan rättvisa", som den oberoende människorättskommissionen har.
Är det i dag korrekt att säga att Afghanistan är ett ockuperat land?
– Kanske inte i internationella rättstermer, svarar han. Men enligt afghanernas sätt att se på saken så uppfattas landet som ockuperat. Det finns få afghaner som ser det på annat sätt. Den militära strategi som USA har drivit sedan 2001 har spelat bort det förtroende och de förhoppningar som fanns efter talibanernas fall.
Och antalet civila dödsoffer för flygbombningar upprör afghanerna.
– Så sent som denna vecka har regeringen, kanske för tjugonde gången, vädjat om att utländsk militär inte ska genomföra flygbombningar och gå in i afghanska byar. Men USA fortsätter på eget bevåg. De bombar om och om igen fel mål vilket drabbar fattiga människor ute i byarna. Alla etniska motsättningar till trots så väcker detta medkänsla och solidaritet med de drabbade över hela landet. Uzbeker, tadzjiker och hazarer tycker synd om pashtunerna som är de som främst drabbas.
USA och Nato brukar förklara civila offer med att talibanerna använder civila som mänskliga sköldar. Finns det något relevans i dessa påståenden?
– Ja, det tror jag. Human Rights Watch har tittat på detta och hävdar med bestämdhet att det är så. Men detta förklarar inte alla bombningar av festsällskap, bröllopsföljen och konvojer med vanliga män som ska uppsöka myndigheterna. Lägg därtill att USA har valt korrupta gamla krigsherrar som samarbetspartners. Det har hänt att USA har lurats att bomba ett mål därför att någon krigsherre eller gangster vill ha bort någon konkurrent.
Svenska soldater i Isaf
Även cirka 375 svenska soldater finns bland de utländska truppstyrkorna i Afghanistan. De verkar kring Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan, som än så länge är förhållandevis lugnt. Föreningen Afghanistan-Solidaritet, som med Stefan Lindgren i spetsen lämnade SAK 2002, har fått ökat stöd av en rad kända personer för sitt krav att Sverige tar hem sina soldater från Afghanistan.
Tycker du fortfarande att Sverige ska vara kvar i Isaf?
– Det är svårt att svara på rakt upp och ner, säger Bengt eftertänksamt. Grundfrågan är om Isaf ska vara där eller inte. Sveriges medverkan är marginell. Jag tror inte att det går att prata sig till fred med talibanerna. Någon form av fredsbevarande eller fredsframtvingade insats på FN-mandat behövs. Men frågan är om Isaf kan fås att göra rätt sak. I södra och östra Afghanistan är de en del av en krigföring som har ökat lokalbefolkningens stöd till talibanerna. Det behövs inte mer av den strategin. Jag tycker att svenska regeringen bör använda allt inflytande den har för att minska det amerikanska inflytandet över Isaf och min förhoppning är att FN tar mer kontroll.
De fortsatta striderna, de civila offren och ett säkerhetsläge som också påverkar de internationella organisationernas arbete dominerar bilden av dagens Afghanistan. Men Bengt påpekar att det också har skett framsteg de senaste åren:
– Aldrig tidigare har så många barn gått i skolan på alla nivåer, barnadödligheten minskar, hälsovården utvecklas och mödradödligheten har minskat med 25 procent. Presidentval och parlamentsval har hållits med ett valdeltagande som ligger nästan dubbelt så högt som i USA.
När jag ber Bengt berätta om sitt bästa minne från SAK:s verksamhet i Afghanistan lyser han av entusiasm:
– Det var en flickskola i Baghlan dit jag kom på egen hand för ett oannonserat besök. Det var stora klasser som trots enkla förhållanden fick en fantastisk undervisning av engagerade hängivna fröknar. Det var ett sådant där ögonblick då det faktiskt kändes att det spelade en roll om vi var där eller inte.
Bricka i många spel
Afghanistan har i långt över 100 år på grund av sitt geografiska läge varit en bricka i ett spel. En gång i tiden handlade det om kampen mellan Ryssland och Storbritannien om inflytandet i Asien. Landets gräns mot Pakistan, som delar pashtunernas område, är fortsatt omstridd.
– Afghanistan är inklämt mellan grannar som lierar sig med afghanska bundsförvanter och beväpnar och betalar legotrupper. Så var det på 1990-talet och så är det nu också. Afghanistan är en bricka inte i ett spel utan i många spel, konstaterar Bengt dystert.
USA:s politik i regionen har paradoxalt nog fört proiranska regeringar till makten i både Irak och Afghanistan. Samtidigt piskar USA upp ett krigshot mot Iran.
– Nu investerar Iran stort i västra Afghanistan och Herat har fått den bästa infrastrukturen i landet. Skulle USA använda baser i Afghanistan för ett anfall mot Iran skulle Teheran omedelbart svara med att destabilisera Afghanistan, påpekar Bengt.
Det brukar sägas att nyckeln till Afghanistan ligger i Pakistan. Hösten 2001 tvingades Pakistans president Pervez Musharraf avbryta stödet till talibanregimen i Kabul och blev en nära allierad till USA. Landets mäktiga underrättelsetjänst ISI anses driva sin egen politik oavsett vem som styr i Islamabad. När 54 personer dödades vid ett attentat mot Indiens ambassad i Kabul den 7 juli anklagade både CIA och Afghanistan ISI för att ha legat bakom attacken.
När detta skrivs den 12 september har förhållandet mellan den nya demokratiskt valda regeringen i Pakistan och USA drastiskt försämrats. USA har anfallit mål inne i Pakistan i attacker riktade mot Jalaluddin Haqqani och Gulbuddin Hekmatyar, bägge favoriter hos CIA och ISI under kriget mot Sovjets ockupation. Haqqani, som var afghansk justitieminister 1992, och Hekmatyar, flera gånger premiärminister på 1990-talet, är i dag allierade med talibanerna.
För Bengts del är arbetet med Afghanistan över. Som pensionär väntar dock nya utmaningar.
– Jag ska läsa arabiska. Det beror på min fru om det blir i Damaskus eller Stockholm. Jag läser och skriver arabiska hyfsat, men jag har alltid drömt om att kunna läsa klassisk arabisk litteratur på originalspråk. Jag har gjort så mycket nyttigt i mitt liv så nu ska jag göra detta för mitt nöjes skull.
ULF B ANDERSSON
Fotnot: Den 8 september publicerade Human Rights Watch rapporten ”Troops in Contact. Airstrikes and Civilian Deaths in Afghanistan,” om civila dödsoffer i kriget. Den finns på www.hrw.org
International Crisis Group publicerade den 24 juli en intressant rapport om talibanernas politiska budskap; ”Taliban Propaganda: Winning the War of Words?”. Den finns på www.crisisgroup.org
Copy: Pax och artikelförfattaren
