Arbetar för en fredligare värld

Mer stöd till Jas än till demokrati i Libyen

Jas Gripen blir kvar i den Nato-ledda insatsen i Libyen. Det betyder att Sverige fortsätter att satsa betydligt mer på militära insatser i Libyen än på humanitära och demokrati­främjande.

En ny blocköverskridande överenskommelse, där alla partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ingår, har beslutat att förlänga den svenska militära insatsen till och med den sista september.
Storleken på insatsen är ungefär densamma även om innehållet ser något annorlunda ut.

Åtta Jas Gripen blir fem, men i gengäld tillkommer en så kallad marin bordningsstyrka som ska kunna gå ombord på fartyg som misstänks bryta embargot mot Libyen och personal för ”informationsoperationer”.

Men samtidigt växer kritiken mot att Sverige och världssamfundet satsar mer på militära insatser än på humanitära och demokratifrämjade. FN:s resolution som ligger bakom den Nato-ledda insatsen talar om att skydda civilbefolkningen, men i och med att Muammar Khadaffis regim har visat sig mer uthållig än vad de flesta bedömare räknade med, har insatsen alltmer utvecklats till ett bombkrig mot regimen.

Kritik mot insats

Det har bland annat fått Afrikanska Unionen att anklaga Nato för att försvåra en förhandlingslösning och även i Sverige växer kritiken mot att vi deltar i den militära insatsen.

– Det är olyckligt att omvärlden går in och blir en part i kriget. Det finns en risk att det blir ett lågintensivt krig som skapar misär under lång tid och det sker utan att man ens har diskuterat möjligheten av förhandlingar, säger Sören Sommelius, författare och medlem i organisationen Transnational Foundation for Peace and Future Research (TFF).

– Sverige stod länge för politiska lösningar som inte baserades på militärt våld. Att då alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna och några få enskilda ledamöter ställer upp för den här insatsen tycker jag är bedrövligt. Men det är tydligen lättare att få pengar för militära insatser än för fredsfrämjande.

Den svenska militära insatsen beräknas kosta 200 miljoner kronor under den första tremånadersperioden. Under samma tid satsade man 82 miljoner i humanitärt stöd. Även om det ingick ett ökat humanitärt stöd i överenskommelsen om en förlängd insats kvarstår den skeva fördelningen. Och den är Sverige inte ensamt om.

310 stridsflygplan

Medan Nato har 310 stridsflygplan till sitt förfogande har FN bara har fått in 60 procent av de resurser organisationen begärt i katastrofbistånd.
Det har bland annat fått bistånds­organisationen Diakonia att rikta skarp kritik mot regeringen. Bo Forsberg, generalsekreterare på Diakonia, har i ett debattinlägg ifrågasatt om det verkligen finns något värde i att sätta in åtta Jas-plan ”med tanke på den enorma militära flygkapacitet som Nato redan har i området?” och har ställt frågan om inte resurserna kan användas bättre: ”Vad hade vi inte kunnat göra om vi i detta läge i stället lagt dessa miljoner på den civila insatsen – till stöd för de människor som FN-resolutionen kom till för att försvara?”

Freds- och konfliktforskaren Peter Wallensteen vid Uppsala universitet stämmer in i kritiken. Han menar att det är viktigt att tänka långsiktigt och effektivt.

– Militära insatser är oerhört dyra. Det finns andra insatser som är minst lika viktiga och som Sverige är bättre på. Det handlar om demokratifrämjade insatser, att dokumentera övergrepp och ge humanitär hjälp.

Peter Wallensteen påpekar att Libyen saknar erfarenhet av demokrati. Därför behövs det mycket stöd och hjälp för att bygga upp en fungerande konstitution, en rättsstat och ett civilt samhälle.

– Det gäller att komma igång med det så snabbt som möjligt. Annars riskerar den struktur som byggs upp i Benghazi att bli lik Khadaffis styrelse. EU ska gå in med demokratifrämjande insatser och har öppnat ett kontor. Det är en insats som kan behöva starkt stöd från Sverige.

CARL-MAGNUS HÖGLUND

Copy: Pax och artikelförfattaren

Upplaga av Pax: 
Pax nr 3 2011