Israeliska HD fredsrörelsens nya arena

På 1980- och 90-talen drog den israeliska fredsrörelsen hundratusentals demonstranter till Rabintorget i Tel Aviv och var en drivande politisk kraft att räkna med. I dag är gatorna tomma på fredsaktivister. Protesterna till minnet av 40-årsdagen för ockupationen samlade inte mer än ett par tusen ihärdiga demonstranter.

Inte heller det saudiskstödda Beirutinitiativet, som erbjuder Israel fred med samtliga arabstater i utbyte mot ett tillbakadragande till 1967 års gränser, lyckades få den israeliska allmänheten ut på gatorna. I stället förs kampen i Israels Högsta Domstol.

– Fredsrörelsens främsta problem är att den israeliska befolkningen helt förlorat hoppet, säger advokaten Zeli Reshef, en av Fred Nu-rörelsens grundare och mångårig fredsaktivist. Majoriteten stöder en fredslösning men anser den vara omöjlig att nå.

En av orsakerna till den utbredda uppgivenheten är att vänsterns valda representanter upprepade gånger misslyckats med att implementera sitt eget politiska program.

Sammanbrottet i Camp David-förhandlingarna i juni år 2000 och den påföljande intifadan innebar en enorm prestigeförlust för den israeliska fredsrörelsen. I stället har Israels Högsta Domstol i Jerusalem blivit den huvudsakliga arenan för freds- och människorättsorganisationernas aktiviteter. Fred Nu kräver att domstolen ska tvinga staten att riva illegala bosättningar, medan berörda palestinier tillsammans med olika israeliska medborgarrättsorganisationer som ACRI (Association for Civil Rights in Israel), Center for the Defense of the Individual och Rabbis for Human Rights har lagt in över 100 petitioner i protest mot olika delar av Israels kontroversiella barriärbygge. Domstolen har i flera fall beslutat att barriären måste rivas och uppföras närmare gröna linjen eftersom övergreppen mot palestiniernas rättigheter bedömdes som "oproportionerliga".

– Vi uppfattar inte vårt arbete som freds-arbete, trots att det i viss mån kan få den konsekvensen, förklarar Yoav Loeff från ACRI. För oss handlar det främst om mänskliga rättigheter. Israeliska HD är den enda instansen i dag där vi verkligen kan åstadkomma en förändring. Inte ens den internationella domstolen i Haag lyckades påverka situationen nämnvärt.

Ändrar planeringen

Några kolossala framgångar anser han dock inte att det handlar om.

– För vissa palestinska familjer innebär domstolsbesluten en seger, för andra blir det en besvikelse, konstaterar han. Men HD:s beslut har också haft stor betydelse för hur försvarsministeriet planerat sträckningen för de ännu obyggda delarna av barriären. I många fall har de självmant ändrat planerna efter att ha insett att de inte kommer att gå igenom. Därigenom har vi också kunnat förhindra nya övergrepp.

Regeringen har hittills rättat sig efter HD:s domstolsbeslut – dock inte utan protester. HD:s inblandning i "försvarsangelägenheter" har kritiserats av både statliga representanter som reservofficer Dani Tirza, ansvarig för planeringen av barriären i försvarsministeriet och tillika bosättare från Kfar Adumim nära Jerusalem, och den nytillsatte justitieministern Daniel Friedman. Denna kritik delas av många israeler, som anser att människorättsorganisationerna prioriterar palestiniernas levnadsstandard framför israelernas säkerhet.

Shmuel, en ultraortodox yeshivastudent från bosättningen Mod’iin Illit, hävdar att det är människorättsorganisationernas petitioner till HD som skapar problem – inte de illegala byggnadsprojekten i bosättningarna.

– Först frös HD byggnadsarbetena i ett år på grund av petitionerna, klagar han. Hela vintern fick vi vada i leran eftersom det inte fanns någon asfalterad väg till husen. I september fick vi klartecken från HD, men då gick byggnadsfirman i konkurs. Nu får jag betala både hyran plus lånen på en lägenhet som ingen vet när och om den blir färdig.

Leder turer till barriären

Reservofficer Shaul Arieli, före detta befäl-havare över norra Gazaremsan och en av initiativtagarna till den informella israelisk-palestinska Geneveöverenskommelsen, är sedan några år tillbaka aktiv i kampen mot den israeliska barriärens förlopp. Som representant för den fredsvänliga ex-militärorganisationen "Council for Peace and Security" har han utarbetat ett alternativt dragningsförslag som flera gånger lagts fram och antagits i israeliska HD. Han har också lett turer för olika israeliska och utländska grupper med sammanlagt tusentals deltagare och diskuterat situationen i otaliga föredrag, artiklar och TV- och radioframträdanden.

– För att verkligen förstå vilka allvarliga konsekvenser barriärens nuvarande dragning får för palestinierna och därigenom för fredsprocessen räcker det inte med att förmedla fakta, insisterar Shaul Arieli. Inget övertygar som att se situationen med egna ögon.

Han lever som han lär. Klockan nio en solig fredagsmorgon står han på en liten höjd strax utanför staden Modi’in i centrala Israel tillsammans med en grupp på över åttio israeler från olika sionistiska organisationer som kommit för att höra honom lägga ut texten om den israeliska barriärens omstridda förlopp i Jerusalemregionen. Vi befinner oss alldeles bredvid den berömda "gröna linjen", 1949 års vapenstilleståndslinje mellan Israel och Jordanien. I dag bor 420 000 israeler på andra sidan gröna linjen.

Den stora ultraortodoxa bosättningen Modi’in Illit (över 30 000 invånare) syns tydligt bakom kullarna trots det disiga morgonljuset. Barriären i området drogs långt utanför bosättningen för att ge plats för nya bostadskvarter – på mark som tillhör de palestinska byarna Na’alin och Bil’in. I flera år demonstrerade byborna tillsammans med israeliska aktivister från organisationerna "Taayush" och "Anarkister mot Muren" mot barriärbygget och lade in petitioner till HD. I september antog domstolen petitionerna, men inte helt: de hus som redan hunnit byggas färdigt kommer inte att rivas, trots att de byggts olagligt även enligt israelisk lag. Petitionen i frågan räcktes nämligen in "för sent".

Turen fortsätter mot Jerusalem längs väg 443 som löper över Västbanken men innanför barriären. Shaul Arieli uppmärksammar gruppen på att alla tillfartsvägar, även de enklaste åsnestigar, är blockerade med stenar, jordhögar, betongblock eller stängsel.

– Sedan israeliska bilar år 2002–2003 blivit beskjutna från passerande fordon så får palestinier inte köra här, förklarar Shaul Arieli. Enda sättet för dem att lämna sina byar är genom tunnlarna under vägen. Reglerna har ingen rättslig förankring utan förmedlas muntligt mellan militärbefälen. Syftet med den här politiken är att få palestinierna i byarna som innesluts av barriären att flytta till den palestinska sidan av muren, under en täckmantel av "säkerhetsföreskrifter".

Mur motverkar säkerhetstänkande

Enligt Shaul Arieli råder det inga tvivel om att Israels legitima säkerhetsintressen fått ge vika för demografiska och geografiska intressen, alltså de judiska bosättningarna. Speciellt tydligt är detta i Jerusalemområdet.

– Det finns inget som helst säkerhetstänkande i hur muren löper i dag, konstaterar han. Jerusalemområdet är en metropol för 800 000 palestinier, från Ramallah i norr till Betlehem i söder. Muren, som löper rakt igenom palestinska bostadsområden och effektivt separerar östra Jerusalem från sin naturliga omgivning, har lett till att levnadskostnaderna i östra Jerusalem har ökat med 50 procent. Eftersom israelisk polis inte åker in i de här områdena utom för att skydda nya judiska bosättningar eller övervaka husrivningar så är narkotikahandel, prostitution och kriminalitet på uppgång. Det palestinska östra Jerusalem är på väg att falla sönder. Detta bidrar inte ett dugg till Israels säkerhet – tvärtom.

"Säkerhet" är nyckelordet som övertygar deltagarna – de flesta patriotiska israeler i 50-60-årsåldern. De lyssnar uppmärksamt till Shaul Arielis argument så länge han betonar vikten av ökad säkerhet för Israel, även om priset är att avstå från områden i och runt Jerusalem. Palestiniernas rättigheter röjer dock inget större intresse, och när Shaul Arieli använder ordet "apartheidväg" för att beskriva en väg som palestinier inte tillåts köra på så hörs ljudliga protester.

– Det handlar inte om rasism, det handlar om politik, hävdar en elegant kvinna och får medhåll från sina bekanta. Så länge palestinierna stöder terror så har vi rätt att försvara oss.

Sharonregeringens ursprungliga plan innebar att 45 procent av Västbanken – inklusive hela Jordandalen, en stor buffertzon runt Jerusalem, alla bosättningar nära gröna linjen och långa "fingrar" runt de stora bosättningarna inne på Västbanken – skulle omfattas av barriären. Men internationella påtryckningar, Internationella domstolen i Haag, israeliska och palestinska proteströrelser och petitionerna till HD har lett till att siffran i dag ligger på runt 8 procent.

– Erkända gränser är det enda som kan garantera Israels säkerhet på lång sikt, insisterar Shaul Arieli. Om Israel når ett fredsavtal med palestinierna och Jerusalem blir Israels internationellt erkända huvudstad så kommer runt 250 ambassader, inklusive diplomater och personal, att flytta till Jerusalem. Vem kan då tillåta sig terror i Jerusalem? Den som försöker störa eller skada denna stabilitet kommer att fördömas i hela världen.

Vill ha internationell inblandning

Han är övertygad om att internationell inblandning, både politisk och ekonomisk, är en förutsättning för en fredlig lösning på konflikten. När vi talar om de möjliga positiva konsekvenserna av ett fredsfördrag blir hans engagemang och framtidstro ännu tydligare.

– Ett av förslagen är att både Israel och Palestina erbjuds medlemskap i EU, säger Shaul Arieli ivrigt. Ett annat att israeler och palestinier år 2020 håller en olympiad – tillsammans. Små stater kan inte organisera ett sådant evenemang på egen hand. Eller att några av FN:s kontor förläggs till Jerusalem – fredens stad, tre världsreligioners vagga. För att inte tala om potentialen för ett turistsamarbete mellan Israel, Jordanien och Palestina. 1967 kom över 600 000 pilgrimer till Jordanfloden, i dag är det nästan tomt. Det finns så mycket att göra...

– I slutändan är det troligt att barriären endast kommer att uppta 4 procent av Västbanken, sammanfattar Shaul Arieli. I så fall borde Israel försöka nå en överenskommelse med palestinierna och diskutera ett eventuellt landutbyte i syfte att nå en permanent fredsuppgörelse. Den vägen är fortfarande öppen, och vi måste snarast ta oss tillbaka till den.

ANNA VEEDER

Fotnot: Geneveinitiativet eller Geneveöverenskommelsen är ett utomparlamentariskt förslag till en fredlig lösning av Israel-Palestina-konflikten. Det utarbetades bland annat av den israeliske politikern Yossi Beilin och den före detta palestinske ministern Yasser Abed Rabbo och lanserades i december 2003.

Copy: Pax och artikelförfattaren

Pax 5-6/07