Brutala minnen från rysk armé

Krigets färger

Ett vittnesmål

Arkadij Babtjenko

Ersatz

De allra flesta människor hyser nog inga illusioner om att krig innebär något annat än blod, smuts, smärta och förnedring, och att det är självklart att syftet med allt du gör är att åsamka fienden så stor skada som möjligt. Men det som Arkadij Babtjenko beskriver i Krigets färger är hur den ryska armén bryter ner sina egna. Alla ovan nämnda ingredienser finns med i den egna armén genom den systematiska psykiska och fysiska förnedringen i de äldre soldaternas misshandel av de nyinryckta, pennalismen.

Arkadij Babtjenko är krigsreporter på den ryska tidningen "Novaja Gazeta", samma tidning som den regimkritiska internationellt kända Anna Politkovskaja arbetade på innan hon mördades. Arkadij Babtjenko debuterar som författare genom att skildra sina erfarenheter som soldat under de bägge Tjetjenienkrigen. Redan innan jag började läsa denna bok visste jag att krig deformerar människor mentalt, och att även efter att fredsfördrag undertecknats fortsätter kriget att skada alla som på något sätt kommit i kontakt med det. Jag är inte mindre övertygad om den saken nu. I "Krigets färger" ges den osminkade bilden av förhållandena för de ryska soldaterna under Tjetjenienkrigen. Språkligt sett är boken lättläst, men innehållsmässigt är den mycket tung.

I Ryssland har armétjänstgöring traditionellt omgärdats av ett skimmer av ära och hjältemod. På senare år, främst tack vare de ryska Soldatmödrarnas arbete, har en annan sida framträtt. I dag är arméns prestige mycket låg. Inofficiella uppgifter från olika människorättsgrupper, inklusive Soldatmödrarna, säger att så många som 3 000 ryska värnpliktiga per år avlider inom den ryska armén i fredstid till följd av pennalism, självmord och felaktig hantering av vapen och annan utrustning.

Ett ord som ständigt återkommer i Arkadij Babtjenkos text är "kanonmat". Känslan av att ha övergivits av staten och av att offras för något som man inte ser meningen med genomsyrar boken. Lidandet hos den tjetjenska civilbefolkningen kommenteras flera gånger med frågan "Vad har de gjort för ont för att förtjäna detta?"

Sorgligt nog har "Krigets färger" bara sålt i ca 7 000 exemplar i Ryssland. Arkadij Babtjenkos vittnesmål skulle kunna användas som underlag för diskussioner i samhället på olika nivåer, och skulle kunna leda till en förändring av förhållandena inom armén och av synen på krig på sikt. Arkadij Babtjenko själv förklarar tystnaden kring boken med att "sanningen om Tjetjenien är tabubelagd".

Denna bok handlar sålunda inte om hur livet gestaltar sig efter ett krig. Men när jag läser om de ohyggligheter som soldaterna är med om, kan jag inte låta bli att tänka ett steg längre. Vad händer när dessa traumatiserade människor ska återgå till det vanliga livet; som fäder, äkta makar och fungerande samhällsmedborgare?

MARI BENKTSON

Copy: Pax och artikelförfattaren

Pax 2/08

Läs också om den amerikanske soldaten som fick nog i Irak