Förändring av Burma måste komma inifrån – men det kommer aldrig att gå utan omvärldens påtryckningar. Zoya Phan, som flydde från Burma som tonåring och nu är internationell koordinator på Burma Campaign UK, dömde redan på förhand ut valet i Burma som en bluff och kräver att omvärlden vidtar flera åtgärder för att sätta press på Burma.
Den 7 november hölls val för första gången i Burma. Resultatet blev det väntade: Juntans parti USDP vann 80 procent av rösterna. Valet har dömts ut som vare sig fritt eller rättvist, men Burmas demokratikämpar är ändå oroliga att omvärlden ska nöja sig med att juntan hållit val och lätta på de sanktioner som finns.
Före valet kom Zoya Phan på besök till Sverige. Hon är 30 år och numer bosatt i Storbritannien. Hon ägnar all sin tid åt kampen för ett fritt och demokratiskt Burma, och hennes öppna kritik av Burmas regim har gjort att hon flera gånger utsatts för mordförsök.
Zoya Phans första år var idylliska. Hon hör till den etniska minioriteten karen och växte upp i en by i Karenstaten i östra Burma, där husen stod på styltor och djungeln och floden var hennes lekplatser. Den burmesiska regimens förföljelse av de etniska minoriteterna märkte hon inte av under sina första barndomsår.
– Livet var vackert och naturligt, berättar hon.
Zoyas föräldrar var båda engagerade i motståndskampen, hennes far var generalsekreterare i Karen National Union och hennes mor hade varit soldat i samma rörelse.
Fann en död kropp
När Zoya var sju förändrades hennes värld första gången. Hon lekte vid floden där hon fann en död kropp, illaluktande och med mystiska märken. Det visade sig att den burmesiska armén hade bränt ner en karensk by längre upp vid floden, kidnappat byinvånarna och tvingat dem att arbeta för armén. Den döda mannen såg ut att ha misshandlats till döds.
Det dröjde ytterligare sju år innan Zoya återigen blev påmind om regimens krig mot karenerna. Hennes by blev då utsatt för ett bomböverfall och hennes familj flydde till Thailand där de så småningom hamnade i ett flyktingläger.
Två år senare flyttade de tillbaka, men samma dag som Zoya skulle ta sin examen blev de ännu en gång utsatta för ett bomböverfall och flydde utan att hinna packa mer än det absolut nödvändigaste. De hamnade återigen i ett thailändskt flyktingläger där Zoya och hennes syskon gjorde allt för att kunna ta sin examen och komma vidare till universitet, den enda möjligheten att få ett annat liv än ett liv som flykting. Hon lyckades få stipendium från Soros-stiftelsen Open Society Institute, vilket hon beskriver som ett mirakel. Hon gick en universitetsutbildning i Bangkok och fick sedan möjligheten att fortsätta studera i Storbritannien.
Det var där hon började engagera sig i Burma Campaign. Hon hörde att det skulle vara en demonstration samma dag som den Nobelprisbelönade demokratiförkämpen Aung San Suu Kyi fyllde år, och hon åkte till London.
– Jag ville verkligen se hur en demonstration gick till. I Burma öppnar militären eld mot demonstranter och dödar tusentals. Vad skulle polisen i Storbritannien göra?
Traditionella kläder
Hon gick dit i traditionella karenkläder och blev direkt uppmärksammad och ombedd att leda demonstrationen. Arrangörerna förmedlade också kontakt med BBC, som intervjuade henne. Och på den vägen är det, sedan dess har hon intervjuats och hållit tal många gånger. På grund av den uppmärksammade och öppna kritiken kunde hon inte återvända öppet till Burma.
2008 träffade hon sin far för första gången på många år, när hon i hemlighet åkte tillbaka till Burma.
– För första gången såg jag min far som en gammal man. Jag hade blivit en kvinna. Vi var så lyckliga.
Hennes far varnade henne för att regimen ville döda dem båda. De blev utsatta för ett mordförsök med en vägbomb, men överlevde. Men fyra dagar efter att hon kommit tillbaka till Storbritannien fick hon ett samtal.
– Min far hade skjutits och var död. Jag var så chockad.
För att kunna delta i begravningen smet hon och hennes syster in i Burma nattetid för att säga farväl en sista gång. Hennes mamma hade dött 2004.
– Båda mina föräldrar var mycket starka. Min mamma var så modig. Jag skulle aldrig kunna vara så modig. Min far var en mycket tänkande person. Båda var starkt engagerade i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. De var underbara föräldrar och de är båda mina hjältar, berättar Zoya.
Trots att hon berättat sin historia så många gånger märks det att hon är starkt berörd genom hela intervjun.
Undersöka krigsbrott
Orsaken till att hon kommit till Sverige är dels att presentera sin självbiografi ”Little daughter”, dels att delta i ett seminarium och träffa representanter för Utrikesdepartementet för att föra fram sitt budskap: Sverige måste stödja kravet på införandet av en FN-ledd kommission för att undersöka om det som sker i Burma är krigsbrott och brott mot mänskligheten. FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Burma, Tomás Quintana, har föreslagit detta, och det har stöd av flera länder inom EU, bland annat Storbritannien, Frankrike, Tjeckien och Ungern.
För hon tror på att förändring är möjlig i Burma.
– Det är en utmaning – men det är möjligt, precis som länderna i Östblocket blev fria. Det är svårt, men för att det ska ske förändring behövs en kombination av vad människor gör inne i Burma och trycket utifrån.
Människor i Burma kommer att fortsätta att kämpa, men de är maktlösa mot regimens starka militärmakt. Det finns en halv miljon soldater i Burma, trots att det inte finns någon extern fiende. Därför krävs ett mycket större engagemang från omvärlden, inte minst genom EU och FN.
– Regimen är inte immun mot internationella påtryckningar, fastslår Zoya, som tycker att omvärden reagerar alldeles för lamt på den burmesiska regimens övergrepp.
Våldtäkter som ett vapen i krig, användandet av barnsoldater, tortyr av politiska fångar, attacker mot civila, inklusive riktade attacker mot etniska minoriteter – hennes lista med regimens brott är lång.
Omvärlden kan reagera med politiska, ekonomiska och legala påtryckningar. Länder inom EU är några av de största investerarna i Burma. Inte minst det franska oljebolaget Total. Trots att Burma är så rikt på naturresurser är folket ett av det fattigaste i världen. Majoriteten av Burmas inkomster går till militären – och in i ledningens fickor.
Ta avstånd från valet
Karin Strandås är ordförande för Svenska Burmakommittén. Hon förklarar att juntan höll valet dels för att få omvärlden att tro att Burma tar steg mot demokrati, dels för att legitimera sitt styre inom landet; att man fått makten efter ett val och inte i en militärkupp. Därför är det viktigt att omvärlden tar tydligt avstånd från valet:
– Man får inte ge det nygamla styret legitimitet. En annan viktig fråga är att juntan måste ställas till svars för alla sina brott mot mänskliga rättigheter. I och med den nygamla konstitutionen har regimen gett sig själv straffrihet.
Hon önskar att Sverige skulle driva en mer kraftfull politik:
– Sverige är absolut inte ett av de sämre länderna, men heller inte ett av de mest aktiva. Ett tecken på det är att regeringen inte gjort något uttalande om valet.
Karin Strandås understryker att Burma innebär ett säkerhetspolitiskt problem, både inom landet och i regionen.
– Det handlar inte bara om misstanken att de vill utveckla kärnvapen, vilket är allvarligt nog. Men kriget mot minoriteterna innebär ett säkerhetspolitiskt hot. Det orsakar stora flyktingströmmar åt olika håll i regionen.
Dessutom mobiliserar nu många väpnade grupper efter valet, och en grupp har redan inlett strider. Den burmesiska regimen har försökt få flera väpnade grupper att ansluta sig till den burmesiska armén. Många har vägrat och väntar sig nu nya attacker efter den vapenvila som man tidigare ingått.
Zoya Phans prioritet nummer ett i livet är ett fritt och demokratiskt Burma.
– Jag har levt fem år i Storbritannien och upplevt frihet. Barnen kan gå till skolan, vuxna kan gå till jobbet, människor lever fria, utan fruktan. När man är sjuk kan man gå till sjukhus, I Burma dör barn av undernäring och sjukdomar, politiska fångar lever i fruktan för att torteras och dödas, deras familjer lever i fruktan. Jag vill att allt detta ska ta slut, jag vill se ett Burma i fred och frihet. Det hoppet är vad som får mig att fortsätta kampen, varje dag.
EVA KELLSTRÖM FROSTE
Copy: Pax och artikelförfattaren
