En värld utan minor: Mission possible!

”Ottawaavtalet har haft enorm betydelse för människors liv i dussintals länder som drabbats av minor, men trots de framgångar som vi uppnått så här långt så påverkas fortfarande alltför många människoliv av minfält som ännu inte röjts, alltför många av minornas offer nekas drägliga livsvillkor, och alltför många minor finns fortfarande kvar i lager”, säger Sylvie Brigot, verkställande direktör för the International Campaign to Ban Landmines (ICBL).

”Vi har hela tiden varit medvetna om att målsättningen om en värld fri från landminor är ett långsiktigt projekt, men det kan uppnås. Världen stater måste på nytt åta sig att sig att göra allt inom sin makt för att få slut på det lidande som de här vapnen orsakar. Det är ’mission possible.’”, fortsätter Sylvie Brigot.

Hittills har 156 stater skrivit under förbudet och, som rapporterats av ICBL:s Landmine Monitor, har stigmatiseringen av landminor inneburit att endast två regeringar – Burma och Ryssland – och en handfull väpnade, icke-statliga aktörer, använt sig av dessa vapen under de senaste åren. 42 miljoner lagrade landminor har sedan 1997 förstörts; endast 13 av de mer än 50 länder som i början av 90-talet tillverkade landminor har kvar sin produktionskapacitet; handeln med landminor har i princip upphört; och stora landområden har röjts och gjorts användbara igen.

Men trots välviljan och det fortsatta partnerskapet mellan regeringar och civilsamhället så fortgår utmaningen med att se till så att fördraget fullt ut efterlevs. Vitryssland, Grekland och Turkiet mötte inte den deadline som gick ut den 1 mars 2008 då deras förråd med minor skulle ha förstörts, även om de sedan har indikerat att de fortfarande ämnar efterleva sina åtagande att avskaffa dessa förråd snarast möjligt. Vissa stater har varit oacceptabelt långsamma med att fullfölja sina åtaganden beträffande minröjning, med den potentiella risk detta utgör för tusentals människoliv. Femton länder, däribland Bosnien Hercegovina, Moçambique, Nicaragua, Storbritannien och Yemen, var förra året tvungna att be om förlängning av sina 10 år långa deadlines för röjning av minerade områden. Program för att möta de livslånga hjälpbehov som minornas offer – uppskattade till nästan en halv miljon människor runt om i världen – har rätt till är fortfarande allvarligt otillräckliga i en klar majoritet av de berörda länderna.

Trettionio länder – av vilka två ursprungligen skrev under fördraget men ännu inte ratificerat det – har ännu inte formellt anslutit sig till fördraget och har alltså ställt sig på kant med det internationellt vitt spridda avståndstagandet av dessa vapen.

”Vi har över det senaste decenniet sett många av de diplomatiska redskapen som användes för att uppnå Ottawafördraget tillämpas för att hantera andra frågor, speciellt klustervapen”, sa Brigot. ”Vi uttrycker vårt starka stöd för det nya förbudet mot klustervapen. Den verkliga betydelsen med detta avtal, precis som med Ottawafördraget, är dock den skillnad det kommer att innebära för de människor vars liv dagligen berörs av dessa vapen, och hur det undviker att ännu fler ska behöva drabbas.”

ICBL – ett världsomspännande nätverk med mer än 1,000 NGO: s som tilldelades Nobels fredspris 1997 – kommer att fira att det är 10 år sedan förbudet mot landminor trädde ikraft med evenemang och aktivteter i mer än 50 länder. Bland annat med plantering av träd i tidigare minfält i Georgien, en kampanj i Spanien där hundbajs kommer att markeras med skyltar med texten ”varning för minor”, en marsch på gatorna i den tidigare mindrabbade Casamance regionen i Senegal, en konstinstallation vid gränsen mellan Grekland och Turkiet, DVD-lansering av dokumentärfilmen Disarm, och dussintals mediehändelser och rundabordskonferenser med beslutsfattare.

Bakgrund & siffror
Förbudet mot landminor antogs 1997 och trädde i kraft den första mars 1999 – snabbare än något annat avtal i sitt slag. Detta var resultatet av ett unikt partnerskap mellan visionärer inom regeringar och från civilsamhället världen över, som arbetade gemensamt för att rädda människoliv. 70 stater och 6 territorier är fortfarande påverkade av landminor i någon form.

80% av världens stater (156 länder) har rättat sig efter Ottawafördraget. Trettionio stater står utanför fördraget, inklusive stormakter som Kina, Ryssland och USA.

2007 donerade 26 länder och den Europeiska kommissionen tillsammans 430 miljoner dollar till minröjning.

Förpliktelser under Ottawafördraget inkluderar bland annat:

• Förbud mot användning, produktion, lagring eller handel med landminor, samt att stödja eller uppmuntra annan part till någon av dessa aktiviteter;
• Krav på att alla lagrade landminor skall förstöras senast fyra år efter att en stat anslutit sig till fördraget;
• Krav på att avlägsna och förstöra alla landminor från alla minerade områden under statens jurisdiktion eller kontroll senast 10 år efter att man anslutit sig till fördraget;
• Tillförsäkrande av vård och rehabilitering, och social och ekonomisk återintegrering, för de som drabbats av minor, samt program för spridning av information om landminor.

Kampanjaktiviteter kommer den 1 mars att ske i:
Afghanistan, Angola, Argentina, Australien, Azerbajdzjan, Belgien, Bosnien Hercegovina, Brasilien, Canada, Colombia, Demokratiska Republiken Kongo, Etiopien, Filippinerna, Frankrike, Georgien, Tyskland, Grekland, Guatemala, Indien, Indonesien, Irak, Italien, Japan, Jemen, Kambodja, Kenya, Kosovo, Libanon, Mongoliet, Nepal, Nicaragua, Nigeria, Pakistan, Polen, Senegal, Sierra Leone, Somalia, Storbritannien, Sydafrika, Spanien, Sudan, Schweiz, Syrien, Tadzjikistan, Thailand, Turkiet, Uganda, Vitryssland, USA, Uruguay, Västsahara, Zambia.

International Campaign to Ban Landmines: www.icbl.org 
Landmine Monitor: www.icbl.org/lm

För mer information, kontakta: Anna Ek, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, 0709-540513