Rekordstödet till vapenindustrin måste minska

Äntligen har en svensk regering satt ner foten och påbörjat arbetet med de neddragningar av materielanslaget som under lång tid försvårat en nödvändig omställning av det svenska försvaret.

Svenska freds välkomnar en omvandling av försvaret, från ett bunkerförsvar som passivt inväntar en invasion som aldrig kommer, till ett aktivt fredsorienterat försvar som bidrar till fred och säkerhet i vår omvärld.

Vi är övertygade om att det är bättre för svensk och internationell säkerhet om vi investerar våra resurser i åtgärder som förebygger krig och bidrar till fredlig konflikthantering i stället för dyrköpt krigsmateriel som FN inte ens efterfrågar i internationella insatser. Detta vore väl använda pengar som skulle ge ökad trygghet och utveckling som återbäring till svenska skattebetalare.

Bekostat nya vapensystem

I debatten hävdas ofta att Sverige har genomfört en kraftig nedrustning. Sedan 1990-talet har flera regementen lagts ner och antalet brigader har minskats. Detta har varit en nödvändig omställning. Men de besparingar som har gjorts på dessa områden har i stället i stor utsträckning bekostat nya vapensystem.

Beställningen den 19 juni 1997 av delserie tre av Jas för 30 miljarder - tio år efter att kalla krigets slut inleddes - samt de efterföljande uppgraderingarna av Jas-systemet är uppenbara exempel på hur försvarsmedel används till statlig sponsring av enskilda företag. Att staten sedan genom att försöka sälja Gripen på den internationella marknaden vill låta länder som Sydafrika, Tjeckien, Ungern, Thailand och Brasilien bekosta våra snedsteg är varken sympatiskt eller klokt.

Det är därför knappast förvånande att regeringen vill minska utgifterna för krigsmateriel. För en regering som värnar om fler arbetstillfällen och fri konkurrenskraft är det logiskt att ifrågasätta att staten ska fortsätta att ge massiva subventioner till vapenindustrin.

Hälften i materielförsörjning

Stödet är omfattande. Bara under 2000-talet har staten pumpat in inte mindre än 135 miljarder kronor på forskning, underhåll och utveckling av avancerad krigsmateriel.

Sverige är, i en internationell jämförelse, i särklass när det gäller andelen resurser ur försvarsbudgeten som spenderas på vapenutveckling. I riksrevisionens rapport, Materiel för miljarder, konstateras att ungefär "hälften av Sveriges försvarsbudgetar" används till materielförsörjning. Man konstaterar vidare att materielanslaget är "statens enskilt största investeringsverksamhet".

Försvarsindustriföreningen anser att andelen materielkostnader av svenska försvarsbudgeten är låg och påstår att den är i samma storlek som andra länder. Detta är fel.

Sverige satsar mest

Svenska freds har gjort en genomgång av uppgifter från FN, Nato och Sipri över hur mycket som läggs på materiel i förhållande till de samlade försvarsutgifterna. Även om Nato i viss mån kategoriserar något annorlunda framträder ändå en tydlig bild av den osedvanligt höga andel Sverige lägger ned på vapensystem i förhållande till andra länder.

Sverige har under femårsperioden 2002 till 2006 avsatt drygt 45 procent av försvarsbudgeten till materielanslaget. USA och Storbritannien har under samma period avsatt 25 respektive 22 procent på materiel. I genomsnitt lägger Nato-länderna ned 16 procent på materiel av sina försvarsbudgetar, det vill säga omkring en tredjedel av vad Sverige lägger ned.

Ryssland placerar sig i snitt med Nato (cirka 14 procent) och siffror från Sipri indikerar att situationen är densamma i stora delar av världen, med enstaka undantag som Indien som lägger ned 32 procent.

Svenska freds genomgång av FN:s statistik mellan ett antal jämförbara länder under åren 2001 till 2005 (Danmark, Finland, Italien, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, Ryssland och USA), visar samma mönster - Sverige avsätter två till tre gånger så mycket på materiel som övriga länder.

Ett viktigt första steg

Vi kan därmed konstatera att även om materialanslaget sänks med 5 miljarder kommer Sverige ändå att spendera en exceptionellt hög andel av försvarsbudgeten på materiel. Högre än EU-länderna, högre än USA och högre än Ryssland.

För Svenska freds är det därför uppenbart att den föreslagna omfördelningen av materielanslaget är ett viktigt första steg, som måste följas av fler framöver. Det är självfallet svårt att vända en koloss som Försvarsmakten. Men nu måste trenden brytas. Vi uppmanar försvarsminister Sten Tolgfors att inte längre låta vapenindustrins behov av stöd styra svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Materielutgifter i förhållande till samlade försvarutgifter

Ladda ner