Äntligen har bomberna tystnat

Att skilja på militära och civila mål är grundläggande i folkrätten. Det stora antalet dödade civila, samt förstörelsen av FN-byggnader, sjukvårdskliniker och ambulanser har föranlett många att begära ett rättsligt efterspel, däribland FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

Som historien gång på gång visat finns det ingen militär lösning på konflikten. Fred och säkerhet måste nås på andra vägar. Sverige ska i alla sina relationer med parterna göra allt för att främja en fredlig lösning. En lösning som bygger på respekt för folkrätten – den humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna – måste sökas.

Som nästa ordförandeland i EU är Sverige för närvarande ett av de tre länder som representerar EU i internationella sammanhang när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det ger Sverige ett särskilt utrymme att agera och påverka. Vi uppmanar regeringen att utnyttja den möjligheten, att visa mod och ledarskap genom att höja rösten för att ingripa mot folkrättsbrotten.

Undertecknande organisationer, med stor erfarenhet från regionen, ger regeringen följande konkreta rekommendationer:

• att Sverige driver frågan om – och avsätter resurser för – att misstänkta krigsförbrytelser utreds och att ansvariga ställs inför rätta. En internationellt oberoende kommission måste tillsättas i FN:s regi. När kommissionen inhämtar information måste den vända sig till både män och kvinnor.

• att Sverige och EU stoppar all vapenhandel och allt militärt samarbete med Israel så länge övergreppen mot folkrätten fortsätter. Sverige har under detta decennium importerat militär utrustning från Israel för mer än 160 miljoner kronor. På så sätt har vi bidragit till att finansiera den israeliska krigsmakten. Israel har till och med kunnat testa förarlösa flygplan i Sverige. Förarlösa flygplan har använts av Israel i kriget i Gaza.

• att Sverige verkar för att FN inför ett bindande vapenembargo mot Hamas, andra palestinska grupper och Israel på grund av de överträdelser mot krigets lagar som har skett och sker i Gaza.

• att EU omedelbart fryser pågående förhandlingar om ett fördjupat samarbete med Israel inom ramen för det associationsavtal som bland annat berör handel. Dessa förhandlingar bör inte återupptas förrän blockaden mot Gaza hävts samt bosättningar och vägspärrar på ockuperat område avvecklats. Ockupationen måste hävas. Det är hög tid att EU använder alla sina verktyg för att sätta press på Israel. EU:s eftergivenhet har hittills inte gett några konstruktiva resultat för en fredlig utveckling.

• När många länder redan har börjat annonsera sina bidrag för återuppbyggnaden av Gaza är det viktigt att ansvarsfrågan inte glöms bort. Det är inte rimligt att EU:s skattebetalare ska betala notan för Israels övervåld. Vi som vill se två livskraftiga stater i fred, sida vid sida, måste reagera på de övergrepp som skett i Gaza och mot den fortsatta ockupationen. Annars undermineras förtroendet för den humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.