Att främja demokrati är en hörnsten i Sveriges utrikespolitik. I regeringsförklaringen från den 6 oktober 2006 fastslås att Sveriges utrikespolitik "ska förena engagemanget för internationellt samarbete med en tydlig röst för demokrati och de mänskliga rättigheterna". Ambitionen skall enligt regeringen vara att Sverige ska "bättre bidra till frihet, säkerhet, demokrati, välstånd och hållbar utveckling i världen".
Dessvärre finns det konkreta exempel på hur svensk politik i praktiken undergräver demokrati. Svensk praxis har nämligen möjliggjort att vapenexport tillåtits till flera diktaturer och auktoritära stater. Under 2006 exporterade Sverige krigsmateriel för mer än 1,2 miljarder kronor till länder som Egypten, Förenade Arabemiraten, Oman, Pakistan, Ryssland, Saudiarabien och Tunisien.
Att bevilja en stat att köpa krigsmateriel är detsamma som att välkomna denne in i de internationella finrummen. Därmed försvinner också det internationella trycket för att landet ska vidta demokratiska reformer och istället ger man regimen legitimitet.
"En av de främsta formerna av erkännande gentemot en stat och dess beteende är genom att sälja vapen till dem", säger Siemon Wezeman, chef för fredsforskningsinsitutet SIPRIs avdelning om vapenhandel, till SVT Uppdrag granskning den 7 november 2006.
Ett land som Sverige skänker denna legitimitet är Saudiarabien. Hösten 2005 tecknade Sverige och Saudiarabien ett långtgående militärt samarbetsavtal. Detta anmäldes till konstitutionsutskottet av borgerliga riksdagsledamöter.
Saudiarabien är en av världens mest brutala diktaturer, där politiska partier är förbjudna, demonstrationer olagliga och där kroppslig bestraffning utdöms i form av piskning och amputering. Utrikesdepartementet riktar i sina egna bedömningar hård kritik för bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i landet.
Det militära samarbetet håller nu på att utökas till att också omfatta export av avancerad krigsmateriel för strid till Saudiarabien. Det svenskbaserade Hägglunds, hårdlanserar i samarbete med ett finländskt företag, den kraftfulla granatkastaren Amos gentemot Saudiarabien. I december 2005 tilläts företagen under flera dagar få provskjuta Amos på plats i den Saudiarabiska öknen med svenska och finska personer på plats. Sverige kan alltså vara på god väg att förse en diktatur med direkt stridsrelaterad krigsmateriel.
Det borde vara en självklarhet att inte tillåta export till länder där medborgarna inte har inflytande över importen eller till och med riskerar att fängslas om de protesterar mot densamma. Vapenexport till diktaturer riskerar istället att undergräva de demokratiska strävanden som Sverige säger sig stödja.
Sverige måste leva upp till sina egna ambitioner, samt till det hopp som många av dem som lever under diktaturer riktar till Sverige, så som en tydlig röst för demokratiska värden. Självklara steg är att omedelbart stoppa svensk vapenexport till diktaturer och att införa ett demokratikriterium i svenska riktlinjer för vapenexport.
Bo Forsberg
generalsekreterare, Diakonia
Ola Mattsson
generalsekreterare, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Anna Åkerlund
generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
