Svensk vapenindustri har också ett ansvar för brotten mot mänskligheten i Irak

När Wikileaks gick ut med att de skulle publicera nya uppgifter kring kriget i Irak reagerade USA:s utrikesminister Hillary Clinton och Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen på samma sätt. Den information ni släpper loss kommer förstätta oss och våra samarbetspartners i fara, var budskapet.

Att ny och viktig information om vad som skett i Irak kommer fram är helt nödvändigt. Det kan inte vara upp till de krigförande parterna att ha monopol på historieskrivningen. Vi får inte glömma att anfallet på Irak från första början byggde på lögner. När vi nu har fått reda på att det är dubbelt så många som dött jämfört med koalitionstruppernas egna rapporter och omfattande övergrepp och tortyr förekommer, visar det hur viktigt det är att sanningen kommer fram. Det var väl förvisso inte oväntat, men nu finns det klart och tydligt dokumenterat. Och risken är att det antagligen endast rör sig om toppen på ett isberg.

Den information som Clinton och Fogh Rasmussen inte ville skulle komma till omvärldens kännedom visar tydligt på hur stora skillnaderna är i människoliv. Att de irakiska civila som redan dött på grund av kriget inte räknas som lika mycket värda är inget annat än förkastligt.

Det är såklart lätt att skylla på att alla andra gör fel. Men även Sverige har ett stort ansvar för vad som skett i Irak. Även Sverige resonerar på samma sätt som Clinton och Fogh Rasmussen. Vi och vår säkerhet är mer värda än andras.

Bilderna talar sitt tydliga språk. Krigsmateriel för miljardbelopp används i Irak. Krigsmateriel som kommer från Sverige. Det rör sig om allt ifrån kikarsikten, pansarskott, bandvagnar, ammunition, kamouflagesystem, granatgevär, radarsystem, med mera. Våra farhågor om att svenska vapen skulle användas i krigets Irak har ytterligare bekräftats.

Redan innan invasionen av Irak ägde rum krävde vi i Svenska Freds att vapenexporten till USA och Storbritannien skulle stoppas. Och vi var långt ifrån ensamma i våra krav. Men då, precis som nu, var svaret från våra politiker: vi behöver vapenexporten för att värna vår egen säkerhet.

Låt mig lyfta fram två exempel:

I en riksdagsdebatt från 2004 om just vapenexporten och Irak, sade dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (S) ”I balansen mellan olika riktlinjer för krigsmaterielexporten har nationens eget intresse förtur. Ytterst måste det handla om att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet. En leveranssäkerhet byggd på långsiktighet är av vitalt säkerhetspolitiskt intresse för Sverige”. Trots att Sverige självt fördömde kriget i Irak som illegalt, drog dåvarande regering slutsatsen att vapenexporten till ett folkrättsvidrigt anfall var godtagbart eftersom det gynnade vår egen försvars- och säkerhetspolitik.

Och argumenten fortsätter att upprepas även idag.

Under den senaste riksdagsdebatten om Sveriges vapenexport förklarar nuvarande handelsminister Ewa Björling (M) att ”Sverige valt att tillåta export av försvarsmateriel mot bakgrund av att det stärker Sveriges långsiktiga utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen, att vi gjort det därför att det gör Sverige mer intressant och kapabelt att delta i internationella samarbeten samtidigt som det bidrar till att vi kan upprätthålla en tekniknivå som är internationellt konkurrenskraftig”.

Dessutom brukar det läggas till att försvarsindustrin även ger arbetstillfällen. Exporten av krigsmateriel till de brittiska och amerikanska anfallstrupperna motiveras alltså med att den skapar säkerhet för oss och för att den håller folk i arbete. Men vad man sällan säger är att priset för detta resonemang är högt. Och det är inte du och jag som i slutändan betalar för det. Det är alla de människor som får sätta livet till i de krig som beväpnats med svenska vapen.

Vapenindustrin är så klart överlycklig och gnuggar händerna inför det ekonomiska uppsving som kriget i Irak medfört. Saab Bofors Dynamics i Karlskoga  är ett av alla de företag som är tjänar storkovan. ”Det viktiga är att den amerikanska armén är vår kund och att de använt våra vapensystem i Irak. Det är en kvalitetsgaranti i sig att världens största och mest välutrustade armé köper vår utrustning”, säger informationschefen till Sydsvenskan.

För oss i Svenska Freds är en sak uppenbar. Uppgifterna om svenska vapen i krigets Irak visar återigen hur illa ställt det är med efterlevnaden av vårt eget regelverk. Det måste vara en självklarhet att vi inte ska sälja vapen till krigförande stater. Det måste också vara en självklarhet att  civilbefolkningar i världens konflikthärdar inte ska behöva vara de som betalar för vår säkerhet, våra arbetstillfällen eller vara ”kvalitetsgarantier” för svensk vapenindustri. Vi måste överge denna förlegade och egoistiska syn på säkerhet.

Att vi ännu en gång ser hur amerikanska och brittiska styrkor använder svenska vapen som skördar civila i Irak måste bli en väckarklocka!