Underkänt för regeringens exportpolitik

Vi inom folkrörelserna har satt betyg på regeringens insats och konstaterat att den har mycket att göra innan den får godkänt. För att få godkänt måste regeringen genomföra PGU:s utvecklingsambitioner även inom områden där det finns svenska egenintressen – som vapenexport och handelspolitik.

Sveriges riksdag beslutade 2003 att all svensk politik – inte bara biståndet – ska bidra till att gynna en hållbar och rättvis utveckling för världen. All svensk politik ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och ta hänsyn till fattiga människors behov. Sverige fick mycket beröm internationellt för sin ansats.

Enligt svensk lag är det i grunden förbjudet att exportera krigsmateriel. I de fall krigsmaterielexport tillåts bör det inte ske till länder som är i väpnad konflikt, har inre väpnade oroligheter eller grovt bryter mot mänskliga rättigheter. Trots detta fick Saab tillstånd att sälja en militär radar till Pakistan, ett land i konflikt med Indien och som omfattande och systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter. Statliga Exportkreditnämnden har "försäkrat" affären med exportkreditgarantier på hela beloppet. Affären kostar därmed Pakistans skattebetalare 16 miljarder inklusive räntor och amorteringar. Enligt UNDP spenderar landet 47 gånger mer på militären än på vatten och sanitet. Samtidigt dör 118 000 människor, varav många barn, av diarrésjukdomar varje år.

Tidigare har liknande garantier getts svenska företag som gjort affärer med odemokratiska regimer och garantierna har omvandlats till skulder som befolkningen tvingas betala. Regeringen har i flera fall fattat beslut om att skriva av sådana skulder - men biståndet får betala för avskrivningarna. Sverige erkänner inte heller sitt medansvar för att skulderna uppkommit.

Ett annat exempel är att Sverige i de regionala förhandlingarna mellan EU och Afrika driver linjen att de afrikanska länderna på kort tid måste öppna upp sina marknader för europeiska företag, vilket både forskare, civilsamhälle och afrikanska parlament menar kan få negativa följder för utvecklingen i Afrika. Rättighetsperspektivet saknas till exempel när det gäller många av de barn som saknar papper i Sverige och därför inte får tillgång till sjukvård och utbildning. Eller när Sverige undviker att agera när Världsbanken kör över demokratiska beslutsprocesser i utvecklingsländer.

Det finns behov av en utomstående utvärdering. OECD, som har granskat den svenska PGU-processen, har konstaterat att en oberoende systematisk granskning av den genomförda politiken behövs. På samma sätt som till exempel det svenska biståndet idag granskas noga och av flera nivåer.

Därför uppmanar vi regeringen att:
- Utveckla regelverk som ger myndigheter de instruktioner som är nödvändiga för att fullt ut genomföra PGU:s ambitioner även inom områden där det finns svenska egenintressen.

- Tillsätta en oberoende utvärderingsenhet som granskar om svensk politik lever upp till målet om samstämmighet, som ett komplement till regeringens egen granskning. Först då kan alla beslut bidra till en global utveckling där fattiga människorna sätts i centrum.

- Utveckla och driva principer för ansvarsfull långivning i internationella sammanhang. Både långivaren och låntagaren har ett ansvar för att respekt för mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och fattiga människors perspektiv tillgodoses.