I januari 2002 släppte USA sin s k "Nuclear Posture Review" (NPR), vilket är den första översynen av USA:s kärnvapenpolicy sedan 1994. Översynen gör klart att de av USA utlovade minskningarna av kärnvapenarsenalen bara är en chimär och indikerar att USA vill återuppta kärnvapenprovsprängningar och ha möjlighet att utveckla minikärnvapen. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen anser att översynen ger en skrämmande bild av vart USA:s kärnvapenpolitik är på väg.
Under kalla kriget och fram till nu har USA:s kärnvapenpolitik vilat på en triad med följande tre komponenter: 1) interkontinentala ballistiska missiler, 2) ballistiska missiler som avfyras från ubåtar, och 3) flygplan bestyckade med kärnvapenbomber. Översynen gör klart att USA:s kärnvapenpolicy i framtiden kommer att vila på en ny sorts "triad".
Den första komponenten i den nya triaden är de offensiva systemen som består både av de olika nukleära förmågor som utgjorde den gamla triaden och av konventionella vapen. Den andra komponenten i den nya triaden är defensiva system. Den tredje komponenten i den nya triaden är en flexiblare infrastruktur som gör att det ska gå snabbare att utveckla och placera ut nya vapensystem samt kärnvapen i lager.
Svenska Freds är mycket kritisk till flera delar av översynens resultat. Det är för det första mycket oroande att översynen gör klart att USA ska placera "nedrustade" kärnvapen i lager. I enlighet med President Bushs löfte från november 2001 slår översynen fast att USA ska nedrusta sin strategiska kärnvapenarsenal från de 6 000 stridsspetsar som man har idag till en nivå på mellan 1 700 och 2 200 stridsspetsar år 2012. Men översynen gör också klart att av de ca 4 000 stridsspetsar som "nedrustas" så kommer bara en del att förstöras, medan övriga kommer att placeras i "the responsive force", d v s i en reserv. Anledningen till att dessa kärnvapen inte ska förstöras är att de lätt ska kunna tas i bruk igen om den säkerhetspolitiska situationen så skulle kräva. För att hålla vapnen redo att placeras ut i de operationella styrkorna kommer de viktiga delarna, t ex plutoniumet, att vara kvar i stridsspetsarna.
Att placera kärnvapnen i en reserv kan knappast kallas för "nedrustning". Detta ger USA en lika stor kärnvapenkapacitet som tidigare, med den enda skillnaden att vapnen flyttas från den första delen av den nya triaden till den tredje. Endast om reduceringen inkluderar nedmontering och förstörelse av både kärnvapenstridsspetsar och de missiler som bär dem kan minskningarna kallas för verklig nedrustning.
Den andra negativa aspekten av översynen är att den förstärker bilden av ett USA som förkastar internationella nedrustningsavtal. Enligt översynen ska planerade minskningar i kärnvapenarsenalen "upprätthålla flexibilitet" för den amerikanska regeringen när den utvärderar olika möjligheter att bemöta potentiella fiender och nya hot, vilket tyder på en rekommendation om att reduceringar av USA:s kärnvapenstyrka inte får göras irreversibla genom kodifiering i traditionella nedrustningsavtal.
Enligt Svenska Freds innebär de unilaterala "nedrustningar" som nu förespråkas av USA en grogrund för misstänksamhet hos andra kärnvapenmakter eftersom möjligheter till insyn och verifikation försvåras. Utan bindande avtal har USA också total frihet att när som helst öka antalet kärnvapen igen.
Den tredje oroande aspekten av översynen är att den lämnar dörren öppen för utveckling av nya "användbara" minikärnvapen vars främsta syfte sägs vara att förstöra underjordiska anläggningar som t ex bunkrar för förvaring av kemiska eller biologiska vapen. Översynen ger inget klart besked om huruvida USA bör utveckla minikärnvapen eller inte, men på presskonferensen om översynen klargjordes att det pågår utredningar om hur USA med olika vapen skulle kunna slå ut underjordiska mål.
Även om minikärnvapen inte är lika kraftfulla som dagens kärnvapen så kan även en liten laddning på 5 kiloton få ödesdigra konsekvenser för civilbefolkningen. Dessutom innebär de att tröskeln för kärnvapenanvändning sänks.
En fjärde skrämmande del av översynen är att den rekommenderar att tiden som behövs för att förbereda en kärnvapenprovsprängning ska förkortas från nuvarande två-tre år (vilket anses vara alldeles för lång tid) till 6-12 månader. Översynen rekommenderar också att USA inte ska ratificera provstoppsavtalet, men att USA:s moratorium om provsprängningar ska behållas. USA får på så sätt frihet att själv bestämma om provsprängningar ska återupptas.
Att USA vill förkorta förberedelsetiden för provsprängningar är ett hån mot den internationella normen mot provsprängningar. Det kan också tyda på att USA funderar på att bryta sitt moratorium och att utveckla och provspränga nya typer av minikärnvapen.
En femte oroande aspekt av översynen är att den föreslår utveckling av defensiva system, och här är det redan så kritiserade missilförsvaret en given komponent. Svenska Freds befarar att missilförsvaret kommer att leda till upprustning runtom i världen samt försvåra framtida nedrustningsinitiativ.
Svenska Freds anser att USA:s nya kärnvapenpolicy riskerar att försvaga och urholka den internationella nedrustningsregimen. Istället för att hantera det hot som spridningen av massförstörelsevapen innebär med diplomatiska verktyg och internationella avtal gör nu USA kärnvapen till en grundkomponent i sin säkerhetspolitik för lång tid framöver. Att bygga upp en mur av offensiva och defensiva system kommer att leda till ökade globala spänningar och kommer inte på något sätt att hjälpa till att hantera de globala hoten mot fred och säkerhet.
Frida Blom
politisk sekreterare, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
