Vapenexportuppropet

Vapenexportuppropet är nu avslutat. Klicka på bilden för att se vilka som skrev under via webben.

Vapenexportuppropet skrevs först under av:

Svenska Freds vill tacka alla organisationer och personer som medverkat i namninsamlingen. Den 22 april, i samband med ett seminarium i Rosenbad om regelverket för vapenexport, överlämnades namnlistor med 5082 namn till den ansvariga ministern Ulrica Messing. 

Samtidigt överlämnades också brev från flera utländska organisationer med krav på en restriktiv vapenexportpolicy. Under seminariet överlämnade dessutom Svenska Freds sin "skuggrapport" om vapenexporten. Rapporten Rusta för Fred - Morgondagens riktlinjer för vapenexport är skriven av Rolf Lindahl och innehåller 30 förslag för morgondagens regelverk.

Läs rapporten och om överlämnandet av uppropet i Svenska Freds pressmeddelande!

Nedanstående artikel utgjorde startskottet för kampanjen för mer restriktivt regelverk.

Utvecklingspolitiken haltar

Debattartikel i Göteborgsposten 16 december 2003

Från och med i dag ska Sveriges politik för global utveckling genomsyra alla politikområden. Men regeringens politik haltar betänkligt. Man blundar för den uppenbara konflikten mellan vapenhandel och utveckling, skriver företrädare för Svenska freds, Diakonia, Amnesty och Demokratiinstitutet.

I dag fattar riksdagen ett historiskt beslut. Med bred enighet kommer Sveriges politik för global utveckling att antas. Målet för den nya politiken, som ska gälla inom samtliga politikområden, är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Detta välkomnar vi varmt. 

I regeringens proposition som ligger till grund för dagens riksdagsbeslut poängteras samstämmighet. Det Sverige säger och gör i ett sammanhang "måste stämma med svenskt agerande i ett annat". 

Men regeringens politik för global utveckling haltar betänkligt. Man blundar för den uppenbara konflikten mellan vapenhandel och utveckling. En trovärdig politik förutsätter att vapenexport sker i överensstämmelse med utvecklingspolitiken. 

Därför är det ett framsteg att utrikesutskottet går längre än regeringen och rekommenderar att vapenexporten förändras i enlighet med den nya politiken. Men utskottet når inte ända fram. Nationens eget intresse måste ha "förtur" skriver utskottet och syftar på svensk vapenexport. Utskottets föreslagna förändringar riskerar därmed att bli en chimär utan faktisk betydelse.

En sammanhållen utvecklingspolitik kan inte handla om att gynna svenska egenintressen. En ny och modern vapenexportpolitik måste anpassas till utvecklingspolitiken. Detta innebär att den måste vara mer restriktiv än i dag med en strikt tillämpning av reglerna grundad på fyra centrala värden: fred, demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling. 

Vi fyra organisationer, som var och en representerar ett av dessa värden, kräver nu en sådan sammanhållen vapenexportpolitik. Det är en logisk följd av riksdagsbeslutet i dag.

Fred

Att Sverige genom vapenexport inte skall bidra till krig är en av grundpelarna i det svenska regelverket för krigsmaterielexport. Denna politik riskeras nu att överges. 

Den omfattande kritiken av svensk vapenexport till USA och Storbritannien under Irakkriget har fått oväntade konsekvenser. Tvärtemot vad många tror är risken stor att vapenexporten liberaliseras snarare än skärps. 

Regeringen vill rasera svensk traditionell vapenexportpolicy där alla länder bedöms lika utifrån samma kriterier. Reglerna om att inte tillåta export till krigförande länder måste enligt regeringen balanseras mot Sveriges egna behov av materielförsörjning.

I klartext skulle detta innebära att vissa strategiska samarbetspartners, som USA och Storbritannien, placeras i en egen gräddfil och garanteras ett fritt flöde av vapen även om de startar folkrättsvidriga krig.

En sådan politik är oacceptabel. Krig och fattigdom när varandra, och en sammanhållen politik för global utveckling kräver därför att vapenexport inte får godkännas till något land som är i eller riskerar att hamna i mellanstatligt krig eller inbördeskrig.

Demokrati

I regeringens proposition poängteras vikten av ett demokratiskt styrelseskick. Detta måste nu få radikala konsekvenser för den svenska vapenexportpolitiken.

Demokrati är ett område som hittills förbisetts vid beslut om vapenexport. Faktum är att svensk praxis har möjliggjort vapenexport till flera diktaturer. Förra året konstaterades att den svenska krigsmaterielexporten till diktaturer ökade för tredje året i rad. Under 2001 levererades krigsmateriel till Tunisien, Saudiarabien, Pakistan, Oman, Förenade Arabemiraten och Bahrain för sammanlagt 50 miljoner kronor. Motsvarande siffror är 22 miljoner år 2000, 19 miljoner 1999 och 10 miljoner 1998.

Vapenexport som urholkar demokratin måste stoppas. Det måste vara en grundförutsättning att medborgare i de länder som mottar svensk krigsmateriel ska ha politiskt inflytande och laglig rätt att protestera mot vapenimporten utan att riskera fängelse och tortyr. 

Mänskliga rättigheter

I det svenska regelverket för vapenexport slås fast att respekt för mänskliga rättigheter är "ett centralt villkor" för att tillstånd skall beviljas.

Trots detta sålde Sverige mellan 1998 och 2000 krigsmateriel till tio länder där grova och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer, däribland Mexiko, Tunisien och Malaysia.

Detta möjliggörs genom att svenska politiker och myndigheter väljer att tolka regelverket på ett häpnadsväckande generöst sätt. Men det finns även påfallande brister i regelverket som sådant. 

Vapenexport tillåts i dag till länder som inte skrivit under centrala konventioner för mänskliga rättigheter. Därmed försvåras utvecklingen inom detta område. Exempelvis beviljas i dag vapenexport till flera länder som ännu inte ratificerat konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling, däribland Indien och Thailand.

En trovärdig och sammanhållen utrikespolitik förutsätter att vapenexport inte godkänns till länder där allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer eller till länder som inte ratificerat grundläggande människorättskonventioner. 

Utveckling

Regeringens hållning är att vapenexporten inte ska vara underställd fattigdomsbekämpningen. "Vi kan inte sätta oss till doms över hur suveräna stater vill disponera sina resurser", sade biträdande finansminister Gunnar Lund i tidningen Nya Dagen den 20 november.

Men nu får regeringen tänka om. Utvecklingen har sprungit ifrån Sverige i vapenexportpolitiken. Med Storbritannien i täten tar numera flera stora vapenexportörer inom EU utvecklingshänsyn innan man godkänner vapenexport.

I Sverige får regeringen bakläxa av utrikesutskottet. I sitt betänkande slår utskottet fast att det är "angeläget att svensk vapenexport inte motverkar arbetet för att nå målet om en rättvis och hållbar global utveckling".

Det finns uppenbara risker att vapenexport till utvecklingsländer kan få negativa konsekvenser för landets möjligheter att bekämpa fattigdom. I de fall målkonflikter finns mellan vapenexport och utveckling måste fattigdomsbekämpningen ges ett generellt företräde.

Från och med i dag ska Sveriges politik för global utveckling genomsyra alla politikområden. Vi fyra organisationer är övertygade om att en förutsättning för att denna samstämmighet ska kunna uppnås är att krigsmaterielpolitiken inte kompromissar med grundläggande värden som fred, demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling.

Frida Blom, ordf Svenska freds- och skiljedomsföreningen
Bo Forsberg, direktor Diakonia
Dan Grundin, tf generalsekreterare Amnesty
Lars Nord, vd Demokratiinstitutet