Sveriges militära upprustning är del av en global upprustningsspiral. Många länder lägger allt mer resurser på det militära och krigsförberedelser. En upprustningsspiral innebär förenklat att land A investerar mer i sin militärmakt, rustar upp, för att avskräcka land B från att attackera. Land B känner sig då i underläge och investerar i sin militärmakt, vilket får land A att känna sig hotat och i behov av ännu mer upprustning. Det är alltså en eskalering av upprustning som leder till spänningar och misstro, och som ökar risken för att väpnad konflikt bryter ut.

Ökad militär upprustning ökar risken för väpnat våld, något det finns flera historiska exempel på. Ett tydligt exempel är kapprustningen mellan länder innan första världskriget. Under slutet av 1800-talet började länder ingå i militära allianser för att förbereda sig för krig, vilket gjorde att en från början mindre konflikt snabbt skulle dra in många fler länder. Den 28 juni 1914 sköts den österrikisk-ungerske tronföljaren Franz Ferdinand i Sarajevo, som då var en österrikisk provins, av serbiska nationalistiska organisationen ”Svarta handen” som ville förena Bosnien-Hercegovina med Serbien. Med facit i hand vet vi att “skotten i Sarajevo” utlöste första världskriget. Denna händelse skedde i ett sammanhang av global kapprustningen och den ökade spänningen mellan länder gjorde att den utlöste ett flera år långt krig med många inblandade länder och mycket mänskligt lidande