Sverige har sedan 1994 haft ett samarbete med Nato inom det som kallas ”Partnerskap för fred”. 2014 skrev regeringen under att avtal om värdlandsstöd som röstades igenom i riksdagen 2016. Värdlandsavtalet innebär att Sverige ska kunna stå värd för Nato-övningar i fredstid såväl som att ge och ta emot militär hjälp i händelse av krig. Sverige deltar även i militära Nato-ledda insatser internationellt. Sverige brukar ibland beskrivas som bäst i klassen bland Natos partnerländer på grund av det nära samarbetet. Sedan värdlandsavtalet har fler och allt större övningar skett i Sverige tillsammans med Nato. 

Närmandet till Nato och värdlandsavtalet har påverkat Sveriges möjligheter att driva en självständig försvars- och utrikespolitik. Ett tydligt exempel är att Sverige, efter påtryckningar från USA och Nato, inte anslutit sig till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Det innebär att Sverige för första gången någonsin står utanför ett multilateralt nedrustningsavtal. Närmandet till Nato har försvårat Sveriges möjligheter att vara en röst för nedrustning, avspänning och multilateralism, något som med ökande spänningar kan vara viktigare än någonsin. Vi vet också att relationen till Nato var en drivkraft till de svenska deltagandet i Afghanistan, vilket i augusti 2021 resulterade i att Sverige tillsammans med utländska trupper lämnade Afghanistan under kaotiska former efter att varken ha uppnått hållbar säkerhet eller fred för det afghanska folket – vilket var en av målsättningarna för insatsen.