Det är lätt att måla upp en romantiserad bild av militära lösningar  i en förenklad medielogik och i en försvarspolitisk debatt som ofta landar i att Sverige behöver ”visa musklerna” och signalera till Ryssland ”att det ska kosta dem att anfalla Sverige.” Att använda militära medel kan i ett första skede uppfattas som handlingskraftigt och aktivt, men är en väldigt riskabel och kortsiktig ”lösning” som ofta ger långa och många ytterligare problem. Att påbörja eller gå in i en väpnad konflikt är betydligt lättare än att avsluta den och kommer att medföra förödande konsekvenser. Att förebygga väpnade konflikter måste vara både vårt mål och vår strategi, även fast krigen som aldrig bröt ut sällan nämns i historieböckerna. Det är först när det förebyggande arbetet ges tillräckliga resurser som vi på riktigt kan hävda att vi gjort allt i vår makt för att undvika väpnad konflikt. Idag är dock skillnaderna enorma på de “investeringar” som görs i den hållbara freden och de som görs för att förbereda sig på den väpnade konflikt som vi kanske misslyckas med att förebygga. Krig är alltid ett misslyckande med ofattbara konsekvenser för människor och samhällen. Vi måste ta till alla verktyg och metoder som finns för att förhindra ett upptrappning av väpnade konflikter och krig. 

Vill vi ha hållbar fred bör vi istället för att förbereda oss på krig främja normer om att våld är uteslutet som konfliktlösningsmetod.

Långsiktigt hållbar fred kan inte skapas med militära medel. Även om väpnat våld i vissa fall kan användas för att kortsiktigt uppnå ett vapenstillestånd kan det inte bygga fred som håller i längden. För det första finns katastrofala risker med att använda väpnat våld för att avsluta vapenvåld, eftersom det inte löser de underliggande orsaker som gjort att konflikten blivit väpnad. För det andra kan inte sådana militära insatser bygga ett samhälle som är fredligt och demokratiskt på sikt, för detta krävs många fler – och andra sorters – insatser.