PAX #3 25: Ny rapport – kärnvapen och Norden

Intervju i fredstidningen PAX #3 2025.

Kärnvapenfrågan är idag mer aktuell än någonsin, både globalt och här i Sverige. Risken för en kärnvapenattack bedöms vara större nu än på mycket länge och skulle få katastrofala humanitära konsekvenser. I och med att samtliga nordiska länder nu är medlemmar i Nato aktualiseras frågan om hur de gemensamt kan verka för kärnvapennedrustning. Svenska Freds och Svenska Läkare mot Kärnvapen släpper därför tillsammans rapporten “Kärnvapen och Norden – Dåtidens lärdomar och framtidens beslut”.  

Den nya rapporten innehåller en rad rekommendationer till beslutsfattare på både nationell och internationell nivå. Bland annat uppmanas övriga nordiska länderna att följa Finlands exempel och lagstiftning om ett juridiskt bindande förbud mot införsel, placering och transitering av kärnvapen på sina territorier. De nordiska länderna bör också driva frågan om en nordisk kärnvapenfri zon. Rapporten rekommenderar även att Sverige, i likhet med våra nordiska grannar, på ett kommande Natotoppmöte officiellt deklarerar en policy om att inga kärnvapen får placeras på svenskt territorium.

I arbetet har projektgruppen konsulterat 26 nordiska experter och kartlagt både historiska erfarenheter och aktuella politiska ställningstaganden för att identifiera möjliga gemensamma initiativ för nedrustning. PAX har träffat rapportens författare, Gabriella Irsten, för ett samtal om slutsatserna och vägen framåt.

Gabriella Irsten. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Vad är det viktigaste du tar med dig från arbetet med rapporten?

– Sedan Sverige gick med i Nato har den svenska nedrustningpolitiken på kort tid gått från att driva på kärnvapennedrustning till att istället legitimera kärnvapnens fortsatta existens. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att bli en del av problemet. Norges nedrustningspolitik historiskt visar att det går att vara Natomedlem och driva på för kärnvapennedrustning. Det handlar om politisk vilja: Sveriges regering kan om de vill och vågar! 

Vad ska rapporten leda till?

– Vi hoppas att den kan leda till ett fördjupat nordiskt samarbete, på olika nivåer i samhället, där länderna tillsammans tar ett större ansvar för att driva på arbetet med kärnvapennedrustning. Samtidigt vill vi utmana den myt som just nu sprids – att det inte skulle vara möjligt att arbeta för kärnvapennedrustning i dagens världsläge eller som Natomedlem. Historien visar att de nordiska länderna tidigare, även under osäkra och spända tider, har varit pådrivande i frågor om nedrustning och avspänning. Det har tydligt bidragit till ökad säkerhet på både kort och lång sikt.

I rapporten formuleras en rad rekommendationer till beslutsfattare på nationell nivå, men även inom FN och kärnvapenalliansen Nato. Vad kan en enskild individ göra för att påverka? 

– Många av de experter vi intervjuat betonar civilsamhällets avgörande roll. Ett tydligt exempel är från 1963, när amerikanska mödrar samlade in sina barns mjölktänder för att visa på oroande höga halter av radioaktivitet från kärnvapenprovsprängningar. Deras protester tvingade fram ett stopp för kärnvapenprovsprängningar. I slutet av 60-talet lades Sveriges nationella kärnvapenprogram ner, efter ett långt och outtröttligt motstånd från civilsamhället. Och FN:s kärnvapenförbud blev verklighet tack vare att organisationer världen över gick samman och skapade den internationella kampanjen ICAN, som sedan drev frågan om ett internationellt förbud. Dessa exempel visar tydligt att förändring sällan kommer uppifrån – den kommer underifrån. Därför är det så viktigt att människor fortsätter engagera sig, organisera sig och sätta press på sina beslutsfattare.

Läs rapporten här!

Skribent: Linnéa Petersson