KRÖNIKA: ÖB har rätt – militären kan inte vinna freden
Stridsflygen tystar alla samtal om fred och demokrati.
Överbefälhavare Michael Claesson fick i Almedalen i förra veckan i uppgift att framtidsspana. Frågan han fick var: År 2035, vad hoppas du då att Sverige gjort för att bidra till fred och säkerhet i världen?
Svaret blev tunt. Sverige ska bidra till avskräckning inom Nato, den militärallians vi är en del av, löd budskapet.
”Det står svart på vitt att avskräckning inte löser konflikter.
Men hur väl svarar det egentligen på frågan, när världen står i brand i Ukraina, Sudan och i Mellanöstern? Nu när krig rasar och stormakter gång på gång bryter mot folkrätten, vad kan Försvarsmakten göra för att förbättra situationen inför framtiden?
Särskilt när samma allians som han hänvisar till också rymmer medlemsländer som själva bryter mot folkrätten?
Det står svart på vitt att avskräckning inte löser konflikter.
Samtidigt konstaterade ÖB i samma seminarium anordnat av Folke Bernadotteakademin om hur det militära försvaret och långsiktigt fredsbyggande kan komplettera varandra, att militären kan vinna ett krig – men inte freden.
Han efterlyste mindre polarisering mellan dessa olika metoder. Det är på sätt och vis ett välkommet resonemang.
Tack för det, Claesson.
Problemet är att vi i verkligheten just nu bara satsar på avskräckning och krig, inte freden. Det visar sig smärtsamt tydligt i skyhöga förslagsanslag och täta band mellan politik och näringsliv, men uteblivna satsningar på allt som rör diplomati, medling och bistånd.
”För varje överflygning tystnade hundratals, kanske tusentals, samtal på marken.
Under årets Almedalsvecka var det också svårt att inte lägga märke till Jas-planen som dånade över himlen. De blev en effektiv PR-kampanj för Saab, ingen kunde undgå dem.
Men de blev också en symbol som var svår att inte notera. För varje överflygning tystnade hundratals, kanske tusentals, samtal på marken. Samtal om klimatet, demokratin, fattigdomen och freden fick bokstavligen vänta tills dånet från stridsflygen hade passerat.
Upprustningen tar allt större resurser och allt större plats medan redskapen och diskussionen om hur fred faktiskt byggs, trängs undan.
Men tack och lov finns det alltid människor som håller dessa perspektiv vid liv. Som Svenska Freds aktiva medlemmar på Gotland, som anordnade 14 panelsamtal i Grafikgruppens oas med samtal om alltifrån journalistikens villkor i Ukraina till folkrätten, personminor och kärnvapen.
Utanför Almedalens scener och seminarier fortsätter världen att sätta nya alarmerande rekord i antal väpnade konflikter.
”2025 var det blodigaste året på 30 år
Enligt Uppsala konfliktdatabas pågår fler väpnade konflikter än på mycket länge, och 2025 var det blodigaste året på 30 år. Samtidigt gjorde Saab rekordvinst förra året, med en tillväxt på 36 procent och över hundratusen nya aktieägare.
På kajen i Visby hade företaget också ställt upp ett Jas-plan för allmänheten att beskåda. Kön ringlade lång av människor som ville provsitta cockpit.
En liten pojke i treårsåldern, uppmuntrad av sina entusiastiska föräldrar, såg mest förvirrad och tvekande ut över att krypa in där.
Det första som slog mig när jag såg detta skådespel var en utställning från den antimilitaristiska organisationen New Profile i Israel. Utställningen består av fotografier av lekplatser med stridsvagnar för barn att leka på.
Genom bilderna vill de visa hur militärens närvaro blivit en del av vardagen, få människor att reagera på något som i deras kultur har normaliserats.
Svenska Freds, liksom FN, kräver resurser till diplomati, konfliktförebyggande arbete, konfliktlösning och internationella nedrustningsinitiativ. Vi fortsätter alla att arbeta i motvind.
Kanske är det just därför ÖB:s ord fastnar hos mig. Militären kan vinna ett krig, men inte freden.
Själv inte bara hoppas jag, utan arbetar aktivt för att Sverige år 2035 talar lika självklart om fredspolitik som om försvarspolitik. Att Sverige visar att säkerhet inte skapas främst genom militära muskler, utan genom diplomati, konfliktförebyggande arbete och internationellt samarbete.
Att år 2035 är Sverige ett land som konsekvent värnar folkrätten i ord och handling. Sverige använder sin internationella roll till att bygga fred.
Bara så kan vinna freden.
Kerstin Bergeå, ordförande för Svenska Freds
