KARIN HAR ORDET: Låt mors dag återigen bli en dag för motstånd

Jag har alltid älskat att se mitt barn sova. Vilken förälder gör inte det? Tryggheten. Lugnet. Tacksamheten som infinner sig av att se den lilla barnkroppen ligga nerbäddad i mjuka lakan. 

Men de senaste 19 månaderna har förändrat mig. Förra sommaren kunde jag plötsligt knappt titta på mitt sovande barn insvept i det vita svala lakanet. Hjärtat brast och årarna brände. Barnkroppar insvepta i vita tygstycken hade fått en ny betydelse. Bilderna från Gaza etsats sig fast. Svepta barnkroppar, burna av förtvivlade händer. 

Sedan oktober 2023 har världen bevittnat det ofattbara och fasansfulla. Barn som dödas, svälts ihjäl, slits sönder av bomber, traumatiseras för livet. Barn som förlorar en mamma, en pappa, syskon, trygghet – sitt allt. Barn, precis som mitt. Som ditt. Som våra vänners. Mammor, pappor, anhöriga som vakar, skyddar, kämpar, håller sina barn när världen faller samman för att den politiska viljan från omvärlden att stoppa Israels övergrepp och krigsbrott saknas.

Vi får inte vänja oss. Vi får inte tystna.

På söndag är det mors dag. En dag som en gång i tiden inte handlade om firande utan om motstånd. Dagen växte fram ur sorg, vrede och kamp. En dag för mödrar att samlas i motstånd och handling mot krig och för barns säkerhet och trygghet. Antikrigsaktivisten Julia Ward Howe, förespråkare för kvinnlig rösträtt och avskaffande av slaveriet, uppmanade till en Mothers’ Peace Day. 1870 skrev hon sin Mothers’ Day Proclamation, ett upprop till kvinnor världen över att ta ställning och kräva fred, nedrustning och att deras barn inte skulle drabbas av eller tvingas ut i krig.

Så låt Mors dag återigen bli en dag av motstånd. Låt oss använda denna dag till att uppmärksamma dess historia och till att protestera mot det fasansfulla urskillningslösa våld som pågår idag.

Oavsett om vi själva har egna barn eller inte, oavsett hur våra familjekonstellationer ser ut, kan vi denna dag samlas för att kräva fred och alla barns rätt till liv, lek, sömn och trygghet. För att låna ord från Julia Ward Howes proklamation är vi alla, mänskligheten, en enda stor familj. Världens barn är allas våra barn. 

Vi hör ekot från Julia Ward Hows proklamation för mors dag 1870. Och skriver vår proklamation 2025 för Gaza. 

Ta ställning denna mors dag.
Ta ställning alla ni med hjärta och medmänsklighet.

Säg tydligt och med kraft:
Vi tänker inte låta vår tids stora frågor avgöras av dem som saknar vilja till hållbar fred och mänsklig säkerhet. Våldet måste få ett omedelbart slut! Den internationella rätten skyddas och upprätthållas.

Vi reser oss och tar ställning denna mors dag – inte för att fira med tystnad, utan för att minnas varför denna dag en gång föddes. Som ett rop mot krig och för nedrustning. Som en vägran att se fler barn förlorade i meningslösa krig.

Våra barn ska inte tas ifrån oss för att lära sig våld.
Vi säger detsamma idag – från Gaza till Göteborg, från Khartoum till Kiruna.
Vi bär sorgen från alla som gräver gravar istället för sandkakor. Vi bär vredens glöd från dem som skriker mot raketattacker, och rädslan hos dem som varje natt lyssnar efter drönare istället för barnskrik.

Vi vägrar ett samhälle där trygghet mäts i militärbudget. Vi vägrar ett språk där säkerhet betyder våld. Vi vägrar att se fler barn dödas, lemlästas eller traumatiseras, fler föräldrar tvingas bära sina döda barns kroppar i sina armar. 

Vi vet: fred börjar med rättvisa, och rättvisa föds inte ur bomber.

Låt oss samlas, mödrar, fäder, syskon, vänner. Alla som ser världens barn som allas våra barn, för att i mänsklighetens namn kräva:

ett slut på krigets logik,
ett slut på vapenexport till förtryckare,
en värld där ingen behöver se sitt barn dödas av urskiljningslösa bombningar eller svätas till döds.

För varje barn som dött – sörjer vi.
För varje barn som lever – hoppas vi.
För idag och framtiden – kräver vi fred.