KRÖNIKA: En proklamation för Gaza på Mors dag
Dagen handlar om mer än att ringa mamma eller fixa kaffe på sängen.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten 25 maj 2025.
Ringa mamma? Fixa kaffe på sängen?
Eller vet du, just i år tänker jag att det är nog så viktigt att stanna upp och påminna om att Mors dag faktiskt växt fram ur sorg, vrede och kamp.
Som en dag för och av mödrar som samlas i motstånd och handling för fred och nedrustning.
Idag är det alltså inte vilken dag som helst, det är Mother’s Day for Peace och i dagens konfliktfyllda värld är dagen åter högaktuell.
Det finns fortfarande allt för många föräldrar som sörjer sina döda barn. Inte minst i Gaza. Nattsvarta rubriker i dagstidningarna talar om tusentals spädbarn som kan dö inom ett par dygn. 14 000 på 48 timmar varnar FN.
Redan på 1870-talet lanserades en Mors dag av antikrigsaktivister.
Julia Ward Howe var en av dem som kämpade outtröttligt för kvinnlig rösträtt och avskaffandet av slaveriet och som förespråkade en Mothers’ Peace Day. Hon skrev en “Proklamation för Mors dag”.
Det var en uppmaning till kvinnor över hela världen att kräva nedrustning. Att samlas och ta ställning för att inte acceptera att avgörande frågor som rör liv och död beslutas av institutioner eller makthavare som inte ser människors verkliga behov.
Proklamationen uppmanande till att inte acceptera att söner från vårt land tränas för att skada och döda andras länders söner.
Hon argumenterar att krigets grymheter förändrar unga män “våra söner ska inte tillåtas förlora allt som vi har kunnat lära dem om kärlek, barmhärtighet och tålamod”.
Att vara förälder tänker jag definieras av den kärlek Ward Howe uttrycker. Det handlar om att vara i en relation och ta ansvar för att barn på bästa sätt ska kunna växa upp i trygghet och utvecklas till hela och omtänksamma människor.
Att förlora ett barn är att förlora en av de allra viktigaste relationerna och det är en tragedi.
Att barn dör i krig är ingen naturlag, det är politik. Jag önskar så att Julia Ward Howes rader skulle inspirera till handling. Hon skriver:
Från den förkrossade jordens bröst hörs en röst som blir ett med vår. Den säger: Nedrusta! Nedrusta! Rättvisa skipas inte på det mördande svärdets egg.
(På originalspråket: From the bosom of the devastated earth a voice goes up with our own. It says: Disarm, Disarm! The sword of murder is not the balance of justice.)
Rättvisa och hållbar fred kan inte skapas genom våld, krig och förtryck.
Jag är tacksam för den kraft som antikrigsaktivister och Julia Ward Howe förvandlade till handling, och att själv få gå på den vägen.
Jag tror kraften hon förkroppsligar fötts både ur djup oro, frustration men också ur omsorg för kommande generationer. En omsorg som sträckte sig längre än till det egna barnet, eller ens barnet från samma land.
En omsorg bortom fiendebilder. En omsorg för alla barn. Den stora mänskliga familjen som omnämns i proklamationen.
Så låt Mors dag åter bli en dag av motstånd mot krigen. En dag då vi kan hylla inte bara våra egna mammor utan alla de kvinnor, de antikrigsaktivister som före oss protesterat mot det urskillningslösa våldet.
En dag då vi kan sörja att det idag finns ett större behov än på mycket länge för en fredsdag, inte bara för världens mammor utan för hela den stora familj som är mänskligheten.
Låt oss rikta blickarna mot Gaza. Vi måste protestera mot det fasansfulla våld som Israels makthavare, med omvärldens passivitet tillåts utsätter barn och föräldrar för i Gaza.
Det är outhärdligt att bevittna. Och ändå tvingas tusentals barn uthärda just detta.
Vi hör ekot från Julia Ward Howes proklamation för Mors dag 1870. Och skriver vår proklamation 2025 för Gaza.
Ta ställning denna Mors dag.
Ta ställning alla ni med hjärta och medmänsklighet.
Säg tydligt och med kraft:
Vi tänker inte låta vår tids stora frågor avgöras av dem som saknar vilja till hållbar fred och mänsklig säkerhet. Våldet måste få ett omedelbart slut! Den internationella rätten skyddas och upprätthållas.
Vi reser oss och tar ställning denna Mors dag – inte för att fira med tystnad, utan för att minnas varför denna dag en gång föddes. Som ett rop mot krig och för nedrustning. Som en vägran att se fler barn förlorade i meningslösa krig.
Våra barn ska inte tas ifrån oss för att lära sig våld.
Vi säger detsamma idag – från Gaza till Göteborg, från Khartoum till Kiruna.
Vi bär sorgen från alla som gräver gravar istället för sandkakor. Vi bär vredens glöd från dem som skriker mot raketattacker, och rädslan hos dem som varje natt lyssnar efter drönare istället för barnskrik.
Vi vägrar ett samhälle där trygghet mäts i militärbudget. Vi vägrar ett språk där säkerhet betyder våld. Vi vägrar att se fler barn dödas, lemlästas eller traumatiseras, fler föräldrar tvingas bära sina döda barns kroppar i sina armar.
Vi vet: fred börjar med rättvisa, och rättvisa föds inte ur bomber.
Låt oss samlas, mödrar, fäder, syskon, vänner. Alla som ser världens barn som allas våra barn, för att i mänsklighetens namn kräva:
ett slut på krigets logik,
ett slut på vapenexport till förtryckare,
en värld där ingen behöver se sitt barn dödas av urskiljningslösa bombningar eller svätas till döds.
För varje barn som dött – sörjer vi.
För varje barn som lever – hoppas vi.
För idag och framtiden – kräver vi fred.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
