PAX #1 25: INGEN FRED UTAN RÄTTVISA

Text i Fredstidningen PAX #1 2025

I en tid när många väpnade konflikter pågår i världen inför USA:s president Donald Trump sanktioner mot ett av de viktigaste verktygen för att utkräva rättvisa: folkrättens juridiska väktare – den Internationella brottmålsdomstolen (ICC). I december var Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå på plats i Haag vid ICCs årliga möte och reflekterar i PAX om betydelsen av domstolen.

Ukrainska, spanska, franska, farsi, arabiska, engelska. Språken, liksom delegaterna, från hela världen myllrade runt mig. I december befann jag mig på World Forum i Haag, där världens flaggor ramade in scenen i en gigantisk sal. I bänkraderna framför mig stod 125 skyltar med namnen på alla Internationella brottmålsdomstolens medlemsländer. Sverige, Armenien, Palestina med flera var placerade på främsta raden. De som inte skrivit under domstolens grunddokument Romstadgan, bland annat USA, Kina och Ryssland, hade observatörsplatser längre bak. Det kändes mäktigt att på Svenska Freds uppdrag få vara på plats på domstolens 23:e statspartsmöte. 

ICC är världens första internationella permanenta brottmålsdomstol. Den är en sista instans, en så kallad ”Court of last resort” för de allra allvarligaste brotten: folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Syftet med ICC och en permanent domstol är att sätta stopp för straffriheten, garantera oberoende och likhet inför lagen och att bidra till att liknande brott aldrig upprepas. 

– Kanske är detta domstolens sista möte? suckade en diplomat jag mötte på en kafferast. Jag frös till när jag hörde kommentaren, ICC bara måste kunna fortsätta med sitt viktiga arbete. 

För krigets offer är rättvisa centralt för upprättelse och försoning. Det kräver oberoende utredningar, fungerande rättsprocesser, uthållighet och långsiktighet. Bara med ett grundligt  “reparationsarbete”som inkluderar rehabilitering, psykologiskt stöd, kompensation och upprättelse, kan samhället byggas stabilt igen och en hållbar fred uppnås där risken för att våld bryter ut på nytt minimeras.  

Ett exempel är fallet norra Uganda där ICC dömde krigsförbrytaren Dominic Ongwen från milisen Lord’s Resistance Army, LRA skyldig till 61 brott begångna mellan år 2002 och 2005. Att Ongwen nu avtjänar sitt 25 år långa straff är en del av en större process som tjänar Ugandas stabilitet och fred på lång sikt. Den norra del av landet där Ongwens rebellgrupp härjade har länge upplevt sig missgynnade av maktens elit i söder. För att bygga bort sådana spänningar och förebygga att de sker igen krävs en rad insatser från myndigheter och civilsamhället. Här har även ICC en viktig roll att spela. Nu söker ICCs fond för skadestånd med ljus och lykta efter pengar till de 50 000 offer som lidit av Dominic Ongwens krigsbrott. Så nog behövs det resurser.

Behovet av skadestånd, som del i försoningsprocessen, är dessvärre bara ett av väldigt många öppna sår efter krig och väpnad konflikt. Den ukrainska generalåklagaren Iryna Venediktova berättade för BBC redan 2022 att hon fick rapporter om mellan 200 och 300 krigsförbrytelser om dagen. Att ställa alla krigsförbrytare inför rätta och ge alla offer upprättelse i Ukraina kommer vara ett enormt och tidskrävande arbete på många nivåer. 

Att krigsförbrytare inte ska gå ostraffade handlar också om att bygga bort straffrihet för världens grövsta brott. Att förhindra andra ledare att i framtiden begå nya krigsbrott. Men det kräver ett fungerande och trovärdigt rättssystem. Världens länder måste samarbeta och utlämna krigsförbrytare till ICC, oavsett vem det är som domstolen efterlyst. Utlämnas inte Netanyahu, vad sänder det då för signal till Putin? 

Just nu diskuteras inom ICC brottet aggression, det vill säga förbudet för stater att inleda anfallskrig mot en annan stat. Kan ledare avskräckas att begå aggressionsbrott har vi kommit långt. I sommar planerar ICC en konferens för att se över lagstiftningen om aggressionsbrottet. Det blir en viktig process att följa för alla som arbetar för att världsledare inte ostraffat ska kunna invadera andra länderoch starta krig. Det finns också en växande rörelse för att erkänna ekocid, det vill säga medveten storskalig miljöförstörelse som ett femte brott i Romstadgan. Begreppet är inte nytt, i slutet av 1960-talet började det användas för att beskriva miljöförstörelse som skedde i samband med krig. Idag används begreppet i både krig och fredstid men har aktualiserats med Rysslands krig i Ukraina. I slutet av mars ska frågan om Sverige ska ställa sig bakom att inkludera ekocid i Romstadgan debatteras i riksdagen.

Det är av högsta vikt att länder som värderar folkrätten högt faktiskt försvarar den när den utmanas. Att företrädare för dessa länder fördömer de amerikanska sanktionerna som riskerar att bli domstolens fall, och att på riktigt investera i domstolen. Investeringar i domstolens arbete kan förebygga att nya krig bryter ut. Så vad ligger då Sveriges bidrag till ICC på? Medlemsavgiften är en tiondel av Natos. Sveriges avgift till Nato är på en halv miljard, medan avgiften till ICC är under 40 miljoner kronor.

Skribent: Kerstin Bergeå