DEBATTARTIKEL: Sverige bör stå fast vid minförbudet
Flera partier vill nu att Sverige ska överge avtalet om förbud mot personminor. Men att överge ett regelverk som ska skydda civila under krig sänder djupt oroande signaler, skriver Svenska Freds i SvD.
Debattartikel i Svenska Dagbladet 29 november 2025.
Det så kallade Ottawaavtalet från 1997 förbjuder personminor och utvecklades för att skydda civila. Nu befinner sig avtalet i ett allvarligt läge. När dess framtid diskuteras på ett FN-möte i Genève den 1–5 december står det klart att det internationella förbudet är satt under stark press.
Samtidigt som stora delar av världen fortsätter stå bakom avtalet och flera nya länder ansluter sig så har några länder i vårt närområde – Finland, Polen, Estland, Lettland och Litauen – istället valt att lämna avtalet. Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill att Sverige gör detsamma. Utrikesdepartementet utreder frågan och analyserar potentiella konsekvenser, med fokus på Sveriges Natosamarbete och militära samverkansförmåga.
Men den verkligt avgörande frågan riskerar därvid att hamna i skymundan: Ett svenskt utträde ur Ottawaavtalet skulle innebära allvarliga och långvariga risker för civila i Sverige, eftersom personminor oftast drabbar den egna civilbefolkningen.
I dagens diskussion kring minor råder viss begreppsförvirring. Personminor benämns emellanåt som ”truppminor” – ett ord som antyder att endast militärer riskerar att skadas. Men det är vilseledande. År 2024 var exempelvis upp till 90 procent av dem som drabbades av sådana minor civila, och 46 procent av dem barn. Samtidigt blandas personminor ofta samman med fordonsminor, en annan slags mina som utlöses av fordon, och som inte omfattas av Ottawaavtalets förbud.
Personminor – också kallade antipersonella minor – är konstruerade för att detonera när en människa kommer nära. De skadar vuxna svårt men är i hög grad dödliga för barn, vars vitala organ ligger närmare minornas detonationspunkt. Erfarenheter från otaliga konflikter på 1990-talet visade att minfält sällan stoppade en angripare, men däremot orsakade enormt lidande bland civila. Det var därför de förbjöds.
De personminor som nu övervägs i Finland, Polen och Baltikum kommer att läggas ut på det egna territoriet. Det innebär att det är finska, polska, litauiska, lettiska och estniska barn som leker, bönder som arbetar eller människor som flyr som i första hand riskerar att skadas eller dödas. Minor skyddar alltså inte ”de egna” – de lemlästar dem. Det är också därför som både lettiska och estniska militära befälhavare så sent som 2024 varnade för att lämna avtalet.
Förespråkare för att åter ta personminor i bruk hävdar att tekniken utvecklats och att minorna därigenom blivit ”säkrare” och mindre farliga för civila. Det påståendet saknar dock grund. Ottawaavtalet förbjuder inte bara användning utan även utveckling och produktion – vilket innebär att länder som varit parter inte lagligt kunnat utveckla dessa vapen. Eftersom en stor del av världens länder är med i avtalet så har detta lett till att de minor som finns idag i princip är de samma som på 90-talet. Om ett land som tidigare varit avtalspart nu påstår sig ha ”säkrare” eller ”smartare” minor bör man kräva full öppenhet kring hur dessa system utvecklats och testats. Bevisbördan ligger på de stater som vill börja använda personminor – de måste visa att vapen som de tidigare bedömt som oacceptabelt farliga plötsligt skulle kunna användas utan omfattande civila skador.
UD:s pågående interna analys av Sveriges deltagande i Ottawaavtalet fokuserar alltså på militär samverkansförmåga inom Nato. Viktigt att notera i detta sammanhang är att de flesta Natoländerna fortsatt är parter till avtalet – och avser att så förbli. Länder som Norge, Kanada och Belgien arbetar till exempel aktivt för att stärka avtalet. Om Sverige eller Finland placerar ut personminor innebär det således att en majoritet av Natoländerna inte kan delta i försvar i de områden där minorna finns. Dessa vapen är därför svåra att förena med god Natosamverkan.
Ottawaavtalet har i dag 166 statsparter, många med bitter erfarenhet av krig. Deras slutsats är tydlig: Personminor skapar fler problem än de löser.
Sverige bör lyssna på dessa erfarenheter – inte bli nästa land att svika det skydd som räddar liv såväl under krig som efter att krigen tagit slut.
Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande
Gabriella Irsten, sakkunnig Svenska Freds, närvarar vid FN-mötet
