FN kritiserar Sverige för det indragna stödet till fredsorganisationer

Vi är många som känner oro för utvecklingen i världen. Konflikter som aldrig tycks ta slut, allt fler klimatrelaterade katastrofer, ökad nationalism, rasism och polarisering. Därtill en global militär upprustning som skjutit i höjden till aldrig tidigare skådade nivåer. Andra avgörande resurser för hållbar utveckling trängs undan: fattigdomsbekämpning, bistånd och fredstödet. Så oron är inte obefogad. Men vi får inte glömma att det börjar på hemmaplan. Det börjar med oss.

Det blev tydligt i mitt möte med Mary Lawlor, FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare. Jag fick inte bara tala om arbetet för fred och nedrustning, utan också lyssna till andra svenska organisationer, forskare, studenter och enskilda engagerade medborgare, alla försvarare av mänskliga rättigheter, klimat och miljö, fred och demokrati. De vittnade alla om samma sak, ett krympande utrymme för oberoende och kritiska röster, även här i Sverige.

Svenska Freds generalsekreterare Karin Wall Härdfeldt och Mary Lawlor, FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare.

I en artikel i Aftonbladet konstaterar Mary Lawlor efter sitt besök i Sverige att hon är chockad över inskränkningarna i yttrande- och föreningsfriheten och hur aktörer ur civilsamhället misstänkliggörs och i vissa fall möts av repressiva åtgärder. 

Det indragna fredsstödet

Jag berättade för henne om hur regeringen för två år sedan, med bara dagars varsel, avvecklade det statliga stödet till Sveriges fredsorganisationer. Detta beslut föregicks av månader av osäkerhet och besvarade frågor från vår sida till regeringen. Samtidigt gjordes andra abrupta nedskärningar i finansieringen av civilsamhället, såsom avvecklingen av Sidas informationsanslag. 

I decennier har svenska fredsorganisationer haft ett blygsamt men avgörande stöd från Folke Bernadotteakademin. Stödet har rötter ända tillbaka till 1920-talet och som formaliserades efter FN-rekommendationer på 1980-talet. Stödet har genom åren utretts och utvärderats av regeringar av olika politisk färg, alla med samma slutsats: civilsamhällets granskning och engagemang stärker demokratin. Det har möjliggjort folkbildning, analys, deltagande i internationella processer för nedrustning och oberoende kritisk granskning av svensk säkerhets- och vapenexportpolitik. Ett arbete som redan är kraftigt underfinansierat jämfört med de aktörer vi granskar.  

Besluten om avvecklade stöd till organisationer och föreningar är inte isolerade händelser. Tillsammans utgör de ett tydligt och oroande mönster.

Regeringens retorik

För samtidigt ser vi en tydlig förändring i den politiska retoriken gentemot organisationer, föreningar och demonstranter – engagerade medborgare. Hårdare ton, förlöjliganden och misstänkliggöranden skickar signalen att kritiska röster, också vi experter inom våra områden, inte är av värde för den offentliga debatten. Freds‑ och människorättsorganisationer misstänkliggörs, vårt arbete ifrågasätts och våra perspektiv avfärdas som naiva, ‘gå fiendens ärenden’ eller utgöra ett hot mot demokratin. Men utan oberoende granskning, utan sakkunskap och utan organiserat engagemang tystnar något grundläggande i demokratin.

Plötsliga neddragningar av stöd, tillsammans med en hårdare retorik mot civilsamhället, riskerar inte bara organisatorisk instabilitet utan även självcensur och demokratisk tystnad. Behovet av oberoende granskning växer snarare än minskar, särskilt i en tid av ökad militarisering, Sveriges medlemskap i Nato och ny lagstiftning som ytterligare kan begränsa journalisters, forskares och civilsamhällets möjlighet att granska militära samarbeten och vapenhandeln.

Skenande upprustning

Samtidigt som stödet till fredsorganisationer monterats ned har något annat vuxit snabbt. Militära anslag har skenat, försvarsbudgetar slagit rekord och vapenindustrin skenar. FN har varnat för just detta: den globala militära upprustningen tränger undan resurser för fredsbyggande, internationellt bistånd, diplomati och konfliktförebyggande arbete. Sverige är inget undantag. Här sker samma förskjutning bort från det som förebygger krig, mot det som förbereder för dem.

Det handlar inte bara om att stödet till civilsamhället har dragits in. Det handlar också om att internationellt bistånd minskas och omprioriteras, trots att det är just långsiktigt bistånd som kan minska risken för nya konflikter, bygga hållbar fred och stärka människors säkerhet långt innan våld bryter ut. När dessa resurser försvinner både hemma och globalt  lämnas ett tomrum efter sig.

I det tomrummet står vi. Och ni.

Medlemskapet spelar roll

För i dag är det våra medlemmar som möjliggör Svenska Freds arbete. Det är medlemsavgifter och gåvor som gör att vi kan granska svensk vapenexport, följa konsekvenserna av Natomedlemskapet, delta i internationella processer för nedrustning och fortsätta vara en av mycket få oberoende röster som konsekvent talar om fredliga lösningar och att väpnade konflikter kan förebyggas och förhindras, när krig allt oftare framställs som oundvikligt.

Det är därför medlemskapet spelar roll. Inte som en symbol, utan som en konkret förutsättning för att fredsarbetet ska fortsätta. 

Tack till alla er som redan är medlemmar. Och till dig som funderar: bli medlem i Svenska Freds, eller betala din medlemsavgift för 2026 idag. Det är så vi tillsammans ser till att fredsarbetet inte tystnar, även när regeringen har valt att backa.

Bli medlem idag!