FÖLJDFRÅGORNA VI SAKNAR OM ISRAEL OCH PALESTINA

Det internationella samfundet, och Sverige, har ett ansvar att stoppa Israels våld i Gaza, och i hela Palestina, omedelbart. Trots det har Sverige inte använt de verktyg som finns till deras förfogande för att påverka situationen. Till exempel fortsätter Sverige vapen­handeln med Israel och Sverige sticker ut som enda land i EU som helt stoppat stödet till FN:s hjälporgan för palestinska flyktingar UNRWA. När regeringen får frågor om detta ges missvisande svar.

Vad gäller egentligen kring Sveriges vapenexport och vem fattar beslut om varifrån Sverige ska köpa vapen? Vad för missvisande information ger ministrar? Och vilka är de avgörande följdfrågorna vi behöver ställa?

Här samlar vi underlag och information om vad som gäller och hur ministrars missvisande påståenden kan bemötas med fakta och följdfrågor.

Varför stoppar inte Sverige vapenexporten till Israel när det är fullt möjligt?

I debatten om Sveriges krigsmaterielexport till Israel framställs det ofta som att exporten är betydelselös då den handlar om komponenter och att den inte går att påverka då exporten avser följdleveranser på tidigare affärer. Detta är missvisande. All krigsmaterielexport till Israel stärker landets militära kapacitet. Det är också fullt möjligt att dra tillbaka redan givna tillstånd och stoppa exporten. Det är ett politiskt val att inte göra det.

Sverige har, trots att det går, inte stoppat vapenhandeln med Israel – tvärtom har den ökat. 2022 tilläts export av krigsmateriel till Israel för 4,7 miljoner kronor. Året därpå ökade siffran till 17,6 miljoner. Och 2024 – samma år som Internationella domstolen (ICJ) slog fast att Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra folkmord – ökade exporten ytterligare till 21,4 miljoner kronor. Det är slående att exporten sker, men också ökar i värde, just under de åren som den israeliska krigföringen varit som mest brutal. 

Exporten handlar om följdleverenser, och enligt myndigheten som fattar beslut om svensk vapenexport, Inspektionen för strategiska produkter (ISP), har inga nya utförseltillstånd till Israel givits sedan 10 oktober 2023. Men faktum kvarstår att exporten fortsätter trots att Sverige har möjlighet att stoppa den genom att dra tillbaka tillstånden. Det är regeringen som har det yttersta ansvaret över vapenexporten. 

ISP har tidigare dragit tillbaka redan givna tillstånd, till exempel stoppades all export av krigsmateriel till Turkiet 2019 mot bakgrund av att Turkiet agerat i strid med folkrätten genom sin militära offensiv mot norra Syrien. Enligt ISP har myndigheten inte fått tillräckligt tydliga signaler från regeringen vad gäller kritik mot Israels krigföring mot Gaza för att de ska dra tillbaka tillstånden till Israel. Att Israel står anklagat för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott borde vara långt mer än tillräckliga motiv för att genast stoppa all krigsmaterielexport till Israel. 

Varför fortsätter Sverige göda Israels krigskassa genom att köpa israeliska vapen?

De senaste åren har Sverige importerat krigsmateriel för hundratals miljoner från Israel.  Vapenimport från Israel stärker Israels vapenindustri, militära kapacitet och ockupation av Palestina. När regeringen fått frågor om detta har de påstått att det är ett beslut på EU-nivå. Detta stämmer inte. Att som företrädare för Sveriges regering hävda att det är en fråga som de inte kan påverka är att frånsäga sig sitt ansvar för sin politik. Beslutet om Sverige ska köpa vapen från Israel är Sveriges, inte EU:s. 

Bland de vapensystem Sverige köpt från Israel finns målsökningssystem till Jas Gripen värt 390 miljoner kronor. Systemet, som är från det israeliska statliga vapenföretaget Rafael, användes våren 2024 i flygangrepp mot civila i Palestina och har marknadsförts som testat i strid. 

I början av september 2025 rapporterade Dagens Nyheter att det svenska försvaret köper in fler israeliska vapen, denna gång avancerade sjömålsrobotar. Beslutet motiveras av både Pål Jonson och Försvarets materielverks (FMV) generaldirektör Mikael Granholm med att Sverige ska ha så bra materiel som möjligt. Israels vapenindustri är starkt sammankopplad med såväl landets försvarsmakt som ockupationen av Västbanken, östra Jerusalem och Gaza. Israels vapenindustri kan marknadsföra sina vapen som kvalificerade just på grund av att de testats och använts på den palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken. Genom att köpa dessa vapen bidrar Sverige i förlängningen till att stärka Israels militära kapacitet och ockupation av Palestina, och uppmuntrar i praktiken Israels agerande i strid med folkrätten. 

Varför återupptar Sverige inte det livsviktiga stödet till UNRWA?

Sverige har som enda land i EU helt stoppat stödet till UNRWA, FN:s hjälporgan för palestinska flyktingar. I debatten påstår ministrar att det finns andra EU-länder som stoppat sitt stöd. Det stämmer inte. Beslutet att stoppa stödet motiveras med att pengarna ska dit hjälpen når fram som bäst och att UNRWA inte kan verka i Gaza. Också detta är missvisande uttalanden. Det finns inga andra länder i EU som stoppat sitt programstöd på det sätt Sverige har, och UNRWA är fortsatt livsviktigt för att genomföra humanitära uppdrag i Gaza. 

Flera av de EU-länder som ministrar hävdar har avbrutit stödet, bland annat Bulgarien, Slovakien och Ungern, har inte haft något stöd till UNRWA och därmed inte avbrutit detta. Inget av de länder som pekas ut har haft programstöd på det sätt som Sverige har, utan kan ha gett mindre bidrag vid tillfälliga akutinsamlingar. Det kan inte jämföras med det omfattande stöd Sverige haft. 

UNRWA spelar en avgörande roll i Gaza för att hantera den humanitära katastrofen. UNRWA:s Gazachef berättar i en intervju med DN, maj 2025, att UNRWA har 12 000 anställda i Gaza, medan övriga hjälporganisationer som mest har omkring 300 anställda. I stort sett all humanitär respons i Gaza är därför beroende av UNRWA. Andra hjälporganisationer i Gaza behöver UNRWAs hjälp för att distribuera den humanitära hjälpen. 

Ett fungerande UNRWA är livsviktigt av flera skäl, så även för att undvika allvarliga politiska konsekvenser. UNRWA har, utöver i Gaza, verksamhet på Västbanken, i östra Jerusalem samt i Libanon, Jordanien och Syrien, och spelar en viktig roll för miljontals palestiner. 

Vad gör Sverige för att Israels ockupation ska upphöra i enlighet med den Internationella Domstolen ICJ:s rådgivande yttrande?

I ett rådgivande yttrande i juli 2024 fastställde den Internationella Domstolen ICJ att Israels ockupation av Gaza och Västbanken, inklusive östra Jerusalem, är olaglig och upprätthålls i strid med internationell rätt. Stater är därför skyldiga att säkerställa att de inte bidrar till Israels olagliga närvaro i området. Det är dock otydligt vad Sverige konkret gör för att säkerställa att Sverige inte bidrar till ockupationens fortsättning. Ett exempel som pekar på motsatsen är att vapenhandeln med israeliska företag fortsätter. 

Ockupation i sig är en form av krigshandling, som regleras genom internationell rätt och internationella konventioner. Den israeliska ockupationen av Palestina har i decennier – sedan 1967 –  inneburit ett systematiskt våld och förtryck mot palestinier. Israels vapenindustri har pekats ut som bidragande till ockupationens upprätthållande. Trots det köper Sverige vapen från Israel, och nyligen kom nyheten om att ett svenskt företag exporterat pansarstål till Israels största vapenföretag Elbit. 

I en rapport i juni 2025 av Francesca P. Albanese – FN:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska territorierna  – undersöks företags roll i att upprätthålla Israels illegala ockupation och pågående våld och folkrättsbrott i Gaza. Den israeliska vapenindustrin, och i synnerhet Elbit, pekas ut som bidragande till detta. 

Varför fördömer inte Sveriges regering Israels folkrättsbrott?

Regeringen har framhållit att bedömningen av folkrättsbrott bör göras av internationella domstolar och inte den svenska regeringen. Med denna hållning framställs det som att Sverige måste invänta rättsprocesserna för att påtala Israels folkrättsbrott och agera därefter. Men Sverige har juridiska och moraliska skyldighet att agera så fort det finns misstankar om pågående folkrättsbrott. Det går att jämföra med brott som en misshandel; Det går att identifiera att det handlar om en misshandel utan att invänta utredning, och i första hand krävs ingripanden för att stoppa det pågående våldet. Därefter kan fallet utredas av oberoende rättsinstanser och juridiskt ansvarsutkrävande tillämpas.

Israel står anklagat för folkmord, omfattande krigsbrott, brott mot mänskligheten, människorättskränkningar, etnisk rensning och Apartheid. Listan över Israels krigsbrott i Gaza är lång och väldokumenterad. Det finns därtill internationella rättsprocesser att luta sig mot. Den Internationella domstolen (ICJ) utreder Israel för folkmord, och den internationella brottmålsdomstolen (ICC) har utfärdat en arresteringsorder mot israeliska ledare för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Med samma tydlighet som Sveriges regering med rätta fördömt Rysslands krig i Ukraina och Hamas attack den 7 oktober, måste den också fördöma Israels agerande i Gaza. Det räcker inte att, som statsminister Kristersson, enbart konstatera att det sker avskyvärda saker i Gaza och att uttrycka att Sverige har höga krav på Israels agerande. Folkrätten måste försvaras lika i alla lägen, oavsett förövare eller offer. 

Offentliga fördömanden är ett viktigt politiskt verktyg. När en stat fördömer en annan stats folkrätts­överträdelser markerar det att beteendet är oacceptabelt, och försvarar den internationella rätten. I detta fall är det dessutom avgörande för att stoppa krigsmateriel­exporten till Israel, eftersom det krävs att Sveriges regering är tydlig med sin kritik för att myndigheten ISP som hanterar tillstånden ska kunna dra tillbaka dessa. 

Läs mer om Sveriges vapenhandel med Israel