KRÖNIKA: Därför släcktes facklorna för Nobelpristagaren Machado
Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå kritiserar årets Nobelpris i fred och menar det borde ha gått till FN.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 9 december 2025.
Varje år den 10 december delas Nobels fredspris ut i Oslo under pompa och ståt. En mer folklig tradition samma dag är att Norges samlade fredsorganisationer anordnar ett fackeltåg till pristagarens ära.
I år har fackeltåget ställts in.
María Corina Machado
För den som missat debatten om årets fredspristagare kan jag berätta att Nobelkommitténs val, som tack och lov inte föll på president Trump, väckte frågetecken och starka känslor då det gick till en av Trumps “allierade” i Venezuela.
Enligt Nobels testamente ska priset premiera fredskongresser, nedrustningsinitiativ och “folkens förbrödring”.
Därför borde FN fått priset
Jag tyckte att fredspriset kunde ha gått till FN, som i en tid av historiskt stora ökningar av militärutgifter varnar för att detta snarare bidrar till att den globala säkerheten försämras. Och det samtidigt som arbetet mot de globala mål för hållbar utveckling som formulerats i Agenda 2030, världens färdplan för en mer rättvis framtid, halkar efter och är kraftigt underfinansierad.
FN:s generalsekreterare António Guterres har bland annat initierat en stor fredskongress och presenterat en ny rapport, Den säkerhet vi behöver: Omfördelning av militära utgifter för en hållbar och fredlig framtid.
Detta är värt att belöna med fredspriset och ligger fullt ut i linje med den anda som Nobels testamente lyfter fram som: att verka för ”avskaffande eller minskning af stående arméer”.
FN fyllde dessutom 80 år i år. Dess stadga värnar om konflikthantering utan våld och skulle kunna garantera oss världsfred.
Ett pris till FN hade varit en tydlig markering mot de auktoritära stormakter som tycker att just de får strunta i internationell rätt och ta sig friheten att angripa andra staters territorium. Så som Ryssland i Ukraina, Israel i Palestina och USA i Venezuela.
Men fredspriset gick inte till någon främjare av fredskongresser som FN, och inte heller till någon förtroendeskapande aktör som vill minska spänningar, det som Nobel kallade “folkens förbrödring”.
Det gick istället till en erfaren oppositionsledare i diktaturens Venezuela.
När fredspriset blir ett dagspolitiskt utspel
När priset går till politiker, statsmän eller aktiva deltagare i pågående konflikter riskerar det bli ett hett dagspolitiskt utspel snarare än ett erkännande av “fredsarbete i Nobels anda”.
Det är helt enkelt problematiskt att ge fredspriset till enskilda makthavare, såsom i fallet med de tidigare pristagarna Henry Kissinger och Barack Obama.
Priset riskerar också att användas som ett politiskt verktyg av fredspristagare. Nobelglorian har i vissa fall hamnat kraftigt på sned när pristagare slutat att agera i prisets anda. Aung San Suu Kyi och Abiy Ahmed Ali är två exempel.
När Nobelkommittén i år utsåg María Corina Machado till mottagare av fredspriset hyllades hon som en orädd förkämpe för demokrati i Venezuela.
För många har hon blivit en viktig symbol för motstånd mot diktaturen som samlat oppositionen, kampanjat hårt och på grund av detta lever gömd. Hon belönades med Europaparlamentets Václav Havel Human Rights Prize så sent som förra året. Och sambandet mellan demokrati och fred är utan tvekan viktigt att uppmärksamma.
Machados stöd till Trump och Netanyahu
Men det går samtidigt inte att blunda för att Machado är en politisk aktör som ger sitt stöd till Trump och Netanyahu, inklusive deras allt annat än fredliga agendor.
Inte minst väcker hennes ställningstaganden för USA:s folkrättsvidriga attacker mot fartyg i Karibien och för en militär intervention i Venezuela en mängd frågor om hur Nobelkommittén gjort sitt val.
Och det är därför inte konstigt att de norska fredsorganisationerna beslutat sig för att ställa in det traditionsenliga fackeltåget.
Ett annat fackeltåg
Det fackeltåg som jag ska gå i den här veckan är ett annat. Det äger rum i Stockholm och hedrar förra årets vinnare av Nobels fredspris, den japanska Hibakusha-rörelsen, som allt sedan 1945 drivit på för total kärnvapennedrustning.
Jag lovade Hiroshima-överlevaren Megumi Shinoda i somras när jag var där att hennes kamp, deras kamp, inte ska dö med dem.
Att gå i ett fackeltåg för ett förbud mot kärnvapen i Sverige blir mitt sätt att hedra både Hibakushas och Nobels testamente.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
