PAX #1 25: 8000 till som fredsbyggare?

Text i Fredstidningen PAX #4 2024

Varje år gör ca 8000 ungdomar värnplikt för att efter lumpen ingå i Sveriges försvar ifall Sverige skulle gå i krig. Vad skulle hända om ytterligare 8000 ungdomar skulle tas in för att förbereda Sverige för fred? Om dessa ungdomar skulle få utbildning om hur samhället funkar, om mänskliga rättigheter, konflikthantering och hur man motverkar polarisering.
Dessa ungdomar hade sedan kunnat ingå i Sveriges fredsbyggande team, där de kan hjälpa till att komma på lösningar på en del av Sveriges problem och hur man ska kunna hålla det fredligt både innanför landsgränserna och utanför. Man kanske till och med kan vara med och lösa konflikter mellan andra länder. 

Isabel Zúñiga Hinn. Foto: Christoffer Rikardsson.

I dagens Sverige ska alla unga året de fyller 18 fylla i Plikt- och prövningsverkets mönstringsunderlag. Uppgifterna samlar de in för att kunna bedöma om ungdomarna ska mönstra och eventuellt skrivas in till grundutbildning med värnplikt och tjänstgöring. Efter utbildningen är man automatiskt med i militären och förväntas rycka in vid behov, samma princip hade kunnat gälla alla som går fredsutbildningen och precis som det finns personer som engagerar sig dagligen i militären, så hade en del av de som går utbildningen kunnat engagera sig dagligen i det fredsbyggande arbetet. 

Enligt en undersökning av Sveriges Radio så vill nästan en fjärdedel av Sveriges ungdomar inte göra värnplikten, dessa ungdomar hade istället kunnat bidra genom att vara i de fredsbyggande styrkorna.

På senare tid har det pratats en massa om att Sverige behöver förbereda sig för krig. Varför ska vi förbereda oss för något som inte borde hända? Vi borde förbereda oss för fred, och om det finns en risk att det blir krig i Sverige så borde vi förebygga och hindra att det händer, inte bara förbereda alla på vad man ska göra när det värsta väl har hänt. Utöver att skicka ut broschyrer där det står vad man ska göra när krisen kommer, så borde man också skicka ut broschyrer om hur varje individ kan hjälpa till, oavsett om den hjälpen är stor eller liten. Vi borde inte bara ha krigsberedskap utan även fredsberedskap. En sak jag vet är att ALLA håller med om är att INGEN VILL HA KRIG. 

Johan Galtung var en norsk professor i sociologi, freds- och konfliktforskning. Galtung menade att fred var när ett land inte hade någon form av våld, varken direkt eller strukturellt. Strukturellt våld i Sverige kan till exempel vara när en person med ett utländskt namn känner sig tvingad att byta namn till ett mer traditionellt svenskt eller när en ensamstående person med heltidsjobb ändå inte kan få ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna betala sin hyra. Direkt våld är något som jag är ganska säker på att alla kan relatera till på något sätt, det kan handla om fysiskt våld, som till exempel ett slagsmål i skolan eller på stan. Direkt våld kan också vara psykiskt, till exempel mobbning, förtryck både hemifrån och från någon annan i sin omgivning, eller på internet.

Många skulle nog säga att Johan Galtungs sätt att se på fred och hans påstående, om att inget land i världen har fred, kan vara väldigt omfattande. Men hur kan man säga att ens land har riktigt fred när det finns människor som blir mobbade dagligen, trakasserade, illa och orättvist behandlade, utfrysta och när det finns personer som inte ens har råd att betala för sitt eget boende. Jag har hört att ett land aldrig är starkare än hur man tar hand om sina svagaste och jag håller med. 

Att ha ett fredsförebyggande team kan vara ett viktigt steg, speciellt för ungdomar. Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor så vill de flesta ungdomar engagera sig i samhället men få vet hur, det här kanske kan vara en lösning. Ett tydligt sätt på hur man kan bli engagerad i samhället och känna att man har makt att kunna påverka och förändra till det bättre. 

Ingen människa vill ha krig i sin närhet. Alla vill ha fred. 

Skribent: Isabel Zúñiga Hinn