PAX #1 25: ”Vare sig du vill det eller ej min sköna”

Text i Fredstidningen PAX #1 2025

I samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i strid med folkrätten 2022 sker en ordväxling mellan Rysslands president Vladimir Putin och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj om hur de ser på Ukraina. Putin liknar landet vid Törnrosa som sovandes väntar på sin prins och säger ”vare sig du vill det eller ej, min sköna, så måste du stå ut med allt jag gör med dig”. Zelenskyj svarar ”Ukraina är visserligen en skönhet men hon är inte din”. Militärt våld framställs här som en kamp mellan män och det är kvinnan som ska skyddas eller erövras.

Efter den fullskaliga invasionen fylls sociala medier med memes, humoristiska inlägg om de två presidenterna och deras maskulinitet. Putin framställs som en aggressiv och hotfull man, samtidigt som han beskrivs som en svag och impotent ledare i behov av Viagra. När det gäller Zelenskyj är han den superpotenta ideala mannen med en perfekt fru. Hans pungkulor är så stora att de syns från yttre rymden.

I mars 2022 skriver en svensk krönikör att ”Zelenskyj är en man som kvinnor längtar efter”. Det tidigare neutrala och jämställda Sverige ses nu som svagt och fredsskadat och skulle må bra av lite traditionell maskulinitet och en ledare som Zelenskyj.

– Det har skett en väldigt snabb militarisering och maskulinisering av samhällsdiskursen, konstaterar Cecilia Åse när vi ses för en intervju på Stockholms universitet.

Cecilia och hennes kollega Maria Wendt forskar kring hur kulturarv och historieskrivningen (bland annat på museer) används i beredskapspolitik som ett sätt att förbereda människor för krig och kris. Sedan Rysslands krig i Ukraina har den ökade upprustningen och militariseringen i Sverige förändrat hur vi ser på vår historia. Enligt Cecilia och Maria är förändringen kopplad till vår förståelse av nationell identitet och könsideal. 

Ett exempel som är med i deras forskning är utställningen Tänk om, ett samarbete mellan Statens försvarshistoriska museer, Försvarsmakten och vapenindustrins lobbyorganisation Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF). I en del av utställningen får besökarna uppleva ett folkhemshus där fyra personer pratar med varandra om krisberedskap. Det är en äldre kvinna, en yngre kvinna, en äldre man och en yngre man. Alla är vita och har typiska svenska namn. Den äldre mannen får berätta om hur han gjorde lumpen och hur han kände sig trygg när han visste att Sverige var starkt militärt.

– Man använder kalla kriget som en modell för hur vi ska förstå vår samtid. Indirekt säger man att situationen nu är som då och lösningen densamma, att vi måste rusta upp väldigt mycket. Vi kan se i dessa utställningar hur män formas till de självklara beskyddarna. Kvinnorna vet inte hur de ska skydda sig själva utan får i utställningen berätta att de frågar sina manliga släktingar, förklarar Maria innan Cecilia flikar in.

– Tydliga och hierarkiska genusideal kopplas till säkerhetspolitisk trygghet och stabilitet.

Den svenska neutralitetspolitiken var under kalla kriget en väpnad neutralitet. Sverige hade ett upprustat försvar, en egen vapenindustri och så gott som alla män gjorde värnplikt. Utrikespolitiskt hade Sverige däremot en tradition av lojalitet med FN-systemet och nedrustningsengagemang. I modern tid har vi haft en feministisk utrikespolitik och ett nedrustat försvar med vilande värnplikt 2010-2017, men idag är inte jämställdhet och solidaritet prioriterade ideal, berättar Maria.

– De värden som tidigare varit framträdande i svensk säkerhetspolitik är väldigt frånvarande nu. Nu handlar det istället om hur vi ska bidra till Nato, och det är inte med den feministiska utrikespolitiken.

Mellan Rysslands invasion och Sveriges Natoansökan påbörjas en omtolkning av Sveriges säkerhetspolitiska historia. Neutralitetspolitiken feminiseras, ges stereotypa kvinnliga karaktärsdrag som uppfattas som negativa. Den ses som svag, nyckfull och ryggradslös. Det blir lättare att sälja in ett Natomedlemskap om vår historia av neutralitetspolitik förstås som något svagt.

 – Samtidigt som det blir en maskulinisering att gå med i Nato, är det också ett beroende. Sverige blir beskyddat av Nato vilket är en feminiserad position. Det som har hänt då är att det ständigt framhävs att Sverige är bidragande i Nato. Det gäller att inte ses som beroende och svag, förklarar Maria.

Sverige lägger mer och mer på det militära försvaret, mycket mer än det tvåprocentsmål som Nato i dagsläget har för medlemsländerna. Det talas om Sveriges unika förmågor när det gäller strid i vinterförhållanden. Svensk vapenindustri sägs göra Nato starkare. Samtidigt står Sverige utanför FN:s kärnvapenförbud och drar in stödet till FN:s hjälporganisation UNRWA under ofattbar humanitär kris till följd av folkmordsanklagade Israels brutala krigföring i Gaza. Militarismen är i ropet men humanismen lyser med sin frånvaro. Trots det ser Cecilia möjligheter till förändring.    

 – Mer våld och upprustning tenderar att följas av starkare hierarkier. Om vi ska arbeta mot militarisering måste vi också utmana könsnormer. Det är något som alla kan försöka göra. 

Skribent: Per Lindman