KRÖNIKA: Mitt bland glädjetårarna ropade de ”Aldrig mer!”
80 år sedan krigsslutet är freden fortfarande vårt ansvar.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten 6 maj 2025.
Den 8 maj är det 80 år sedan freden utropades i Europa.
En dag av glädjetårar, jubel och lättnad när det ofattbara lidande andra världskriget orsakat var över på vår kontinent. “Aldrig mer” utropades det.
Min pappa föddes under detta brinnande krig och kom att växa upp i efterkrigstidens Belgien. Farmor beskrev det sönderbombade Europa familjen mötte när de flyttade från Dalarna till Geerardsbergen år 1946 som att det var klätt i grått sot.
Min mamma, född i september 1945, kallades för “glädjens och fredens barn”.
Jublet över det efterlängtade krigsslutet för 80 år sedan fyllde det tärda Europa med framtidstro och en förhoppning om att världen aldrig mer skulle behöva uppleva något liknande.
Aldrig mer ett världskrig! Aldrig mer folkmord! Aldrig mer det hat, den fattigdom, den polarisering, de fiendebilder och den avhumanisering som gjorde det möjligt.
Ur sotet och askan måste en ny värld och en ny världsordning byggas.
Men åttio år senare måste vi fråga oss om våra ledare verkligen har levt upp till sitt ansvar och löftet att göra allt för att förhindra att detta någonsin händer igen.
Har de vidtagit alla åtgärder för att förhindra nya krig och säkerställa att kommande generationer kan leva i hållbar fred och säkerhet?
Freden som byggdes efter andra världskriget krävde medvetna prioriteringar och en politisk vilja att konstruera något nytt. Resurser satsades på återuppbyggnad och utveckling av normer, regelverk och institutioner för att förebygga och förhindra krig och hantera konflikter utan våld.
Under åren efter krigsslutet började europeiska politiker bygga det som idag är Europeiska Unionen (EU), med grundtanken att ekonomiskt samarbete skulle förhindra framtida krig.
En föregångare till dagens internationella krigsförbrytartribunal i Haag upprättades genom Nürnbergrättegångarna, historiens första krigsbrottsutredning där ansvariga för de grövsta brotten ställdes inför rätta.
FN grundades och i FN-stadgan formuleras ett löfte om att rädda kommande generationer från krigets gissel “som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden”. Den slår fast att “Alla medlemmar skola lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara”.
Länder skulle samarbeta och rusta ned. Den allra första resolutionen från FN:s generalförsamling 1946 uppmanade till avskaffande av kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen.
Idag diskuteras kärnvapen allt oftare som ett skydd, snarare än att deras existens utgör ett hot mot hela världens säkerhet.
1948 antogs FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Deklarationen framhäver att det är just erkännandet av människors universella och odelbara rättigheter som ligger till grund för rättvisa, frihet och fred i världen.
Idag ser vi hur de normer, regelverk och institutioner som byggdes upp som ett svar på viljan efter andra världskriget att skapa överenskommelser för att bevara freden och förhindra framtida övergrepp, nu urholkas, ignoreras och överges. Inte bara av Ryssland — utan även av de som påstår sig försvara dem.
Svensk vapenhandel pågår exempelvis med både odemokratiska regimer och folkmordsanklagade Israel. Civila bombas i realtid, och krigsbrott begås inför öppen ridå i Gaza.
Vi kan inte säga att vi inte visste. På samma sätt som Sveriges regering, med rätta, fördömt Rysslands invasion av Ukraina och Hamas attack den 7 oktober, måste den nu fördöma Israels agerande i Gaza.
Folkrätten måste gälla lika för alla, oavsett vem som är förövare och vem som är offer.
Världen befinner sig i en upprustningsspiral. De militära utgifter uppgick 2024 till 2718 miljarder dollar, en ökning utan motstycke.
Att regeringar alltmer prioriterar militär säkerhet, ofta på andra budgetområdens bekostnad, kan få betydande samhällspåverkan i många år framöver, menar Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI).
Vi borde ha lärt oss bättre. Retoriken hårdnar, toleransen minskar och krigsförberedelser normaliseras, som om freden vore något som kan byggas med fler och farligare vapen.
Men hållbar fred handlar om att skapa samhällen där människor kan leva fria från förtryck, och utan rädsla för våld eller social, politisk eller ekonomisk utsatthet.
Freden måste försvaras men inte främst med militära medel, utan genom att åtgärda grundorsakerna till konflikter och genom att skydda och stärka den regelbaserade världsordning som bygger på folkrätten.
När vi nu blickar tillbaka på maj 1945 borde vi göra det med mer än bara högtidliga ceremonier. Det har känts omöjligt förr, men krig tar slut och går att utrota.
“Aldrig mer” var inte tänkt som ord bara för historieböckerna. Det var ett löfte. Och det är fortfarande upp till oss, särskilt våra beslutsfattare, att omsätta dessa ord i konkret handling och aktivt fredsarbete.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
