Krönika: Putin inför rätta? Aliona väntar på rättvisa – medan världen tvekar
Ny tribunal mot Ryssland kan bli vägen att ställa Putin till svars för krigsbrott. Men i grunden behövs en starkare internationell brottsmålsdomstol.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 8 maj 2026.
”Jag bryr mig inte om hur de ryska krigsförbrytarna döms, det viktiga är att de döms.”
När jag härom året talade med advokaten och människorättsförsvararen Aliona Kazanska från Kiev var hennes svar lika enkelt som obevekligt.
Nu är frågan högaktuell. Genom två propositioner från Sveriges regering föreslås att Sverige ska ansluta sig till en särskild tribunal för Rysslands aggressionsbrott och tillträda en konvention om en internationell skadeståndskommission.
Bakgrunden är tydlig: den internationella rättsordningen räcker inte hela vägen. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag är tänkt att vara den permanenta instans som lagför de allvarligaste brotten.
Det var därför civilsamhällesorganisationer över hela världen, däribland Svenska Freds gick samman i en koalition mot krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord och för en permanent internationell brottmålsdomstol. Helt enkelt för att det skulle gå snabbare att lagföra och visa att den som begått folkrättsbrott kommer att ställas till svars. Resultatet blev ICC.
Men när det gäller aggressionsbrottet finns fortfarande begränsningar, och processen för att stärka domstolen går långsamt. Och den undermineras av sanktioner från USA och när ledare med arresteringsorder över sig kan resa mellan länder utan att gripas.
Då handlar problemet inte om den internationella rätten, utan om länders brist på vilja att tillämpa den.
Samtidigt är behovet akut. För att internationell rätt ska fungera avskräckande måste den tillämpas. Om ledare som misstänks för krigsbrott konsekvent utlämnades till Haag och enkelt ställdes till svars för aggressionsbrott är det rimligt att anta att fler skulle tveka.
Men hindren är betydande. Ett grundproblem är att stora och inflytelserika länder, som USA, Kina, Ryssland, Israel och Indien, valt att stå utanför ICC och inte har ratificerat dess stadga. Då blir det med andra ord svårare att ställa dem till svars.
Än mer försvåras arbetet av USA:s sanktioner mot själva domstolen. Organisationen Coalition for the International Criminal Court (CICC) släppte i förra veckan en rapport som fastställer att sanktionerna är en attack mot hela det oberoende internationella rättssystemet.
När jag kontaktar Aliona Kazanska igen beskriver hon en verklighet som är svår att greppa, även för henne själv. Hennes make har varit vid fronten i snart fyra år: ”Jag kan aldrig förstå hur det är för min man, hur han kunnat behålla förståndet. Han kan i sin tur inte förstå tyngden för mig i att vänta.”
Medan hon väntar arbetar hon för rättvisa.
Hon ser positivt på initiativet med en särskild tribunal, men betonar att även med den kommer det ta för lång tid att utmana straffriheten.
Jag invänder att hela idénmed ICC är att undvika speciallösningar varje gång ett sådant allvarligt brott begås. Hon håller med om riktningen, men är pragmatisk: ”ICC och specialtribunalen måste komplettera varandra. Det behöver inte bli en konkurrens.”
Det är också så som Sveriges initiativ bör förstås, inte som en vilja att urvattna ICC, utan som ett försök att hantera ett tomrum här och nu.
Men långsiktigt måste målet vara tydligt: ett starkt, legitimt och handlingskraftigt ICC som kan förebygga och lagföra alla världens aggressionsbrott utan att världen behöver uppfinna nya domstolar varje gång.
Sverige behöver konsekvent stå upp för för den internationella rätten, följa CICC:s råd om att protestera mot USA:s sanktioner, öka sitt stöd till ICC ytterligare och fortsätta driva på för ökad efterlevnad och att ICC ska lyckas döma krigsförbrytare.
Just att säkerställa att ICC kan utkräva ansvar för aggressionsbrottet är att ta ett steg närmare att göra det otänkbart för världens ledare att ens överväga att starta krig och invadera andra länder. Oavsett om det handlar om mindre territoriella konflikter som Thailand mot Kambodja eller aggressioner begångna av stormakter som Ryssland och USA.
Alternativet är annars en laglös värld där den starkes rätt får råda.
Behovet av ett starkt ICC är med andra ord enormt.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
