Home / Upptäck / Internationellt arbete / PAX NR 2 2021: DEN GLOBALA FREDSRÖRELSEN VISAR MOTSTÅNDSKRAFT

PAX NR 2 2021: DEN GLOBALA FREDSRÖRELSEN VISAR MOTSTÅNDSKRAFT

2021-07-01

Pandemin har skakat om världen. För fredsarbetet har det inneburit att demonstrationer och internationella konferenser ställts in och en rädsla att restriktioner skall användas som förevändning för att kränka de mänskliga rättigheterna.

Foto: Kristna Freds

Pandemin har skakat om världen. För fredsarbetet har det inneburit att demonstrationer och internationella konferenser ställts in och en rädsla att restriktioner skall användas som förevändning för att kränka de mänskliga rättigheterna. Civilsamhällets förutsättningar för organisering påverkas av att samhället stänger ned, men fredsrörelsens arbete fortsätter med hjälp av nya, kreativa initiativ. 

Jag träffar dem i ett Zoom-rum, Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer Paloma Blanco och Sara Åkerlund, i Mexiko respektive Colombia, samt Josefin Lind, generalsekreterare för Svenska Läkare mot Kärnvapen (SLMK). Vi pratar om vilka hinder och möjligheter fredsarbetet mött under pandemiåret. Paloma Blancos och Sara Åkerlunds arbete med att fysiskt medfölja människorättsförsvarare för att öka deras handlingsutrymme vändes upp och ner när pandemin tog fart. De båda lyfter att ett hinder för fredsarbetet under karantäntiden var att information kan ha fallit bort. 

Rädslan över att uttrycka sig över telefon gör att det blir svårt att prata om brott mot mänskliga rättigheter då det finns risk att bli avlyssnad och råka illa ut för det. De båda lyfter också att bristande tillgång till digitalisering och internet överlag är ett hinder för fredsarbetet. Att exempelvis hålla workshops när ljud och bild konstant bryts är inte ett lätt arbete.

 – Det är svårt att läsa av ansiktsuttryck på människorättsförsvarare över ett samtal med svajigt internet. Hur mår de och vad kan jag säga över denna kanal? Det är inte lätt att dela med sig av åsikter och upplevelser när samtalet påverkar deras och deras familjs säkerhet, säger Paloma. 

Med datorn på soffbordet berättar Josefin om SLMKs utmaningar på andra sidan jordklotet. Två av rörelsens viktigaste samlingspunkter, översynskonferensen för icke-spridningsavtalet i New York och läkarrörelsens internationella kongress mot kärnvapen i Kenya, ställdes in. Hon förklarar att stater ofta tar nya initiativ i samband med översynskonferensen och att det varit svårt att följa upp regeringens arbete och det så kallade Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning. Istället har regeringen fått tid att omformulera sig kring Fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW) och göra sin ställning där ännu mer otydlig. 

Rätten att få demonstrera och uttrycka sina åsikter är avgörande för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Josefin berättar att de fått ställa in planerna på en demonstration mot kärnvapen i Stockholm och i Latinamerika bromsades en stor protestvåg av pandemin. Sedan en tid har demonstrationerna återupptagits i Colombia.

– Vikten av att demonstrera, visa sitt missnöje och sina åsikter är kanske större än pandemin i nuläget. Det har dock mötts av ett extremt stort våld från polisen, berättar Sara.

I november 2020 deltog Paloma i en demonstration som internationell observatör igen. Demonstranter med munskydd mätte upp avstånd mellan varandra med pinnar och sopkvastar, bara en av de kreativa lösningar som växt fram ur isoleringen. Men fredsarbetet mötte svårigheter överallt, speciellt i början av pandemin. Josefin påpekar att många av SLMKs aktiva är äldre eller yrkesverksamma läkare som slet hårt, vilket gick ut över det ideella engagemanget i början. Men digitala möten och webinars gav också fördelar och gjorde arbetet smidigare. När deltagare kan befinna sig var som helst blir en större publik möjlig. Dock påpekar Josefin precis som Paloma att digitala möten har inneburit vissa begränsningar. Som exempel lyfter hon lyfter hon den spontana brainstormingen som kan komma av småprat, kaffepauser och fysiska möten går förlorad. 

Sara fick ställa om arbetet helt i Colombia då hon evakuerades från regnskogens byar till kontoret i Bogotá. Där använde hon tiden till att utveckla arbetet från grunden med fokus på information, påverkan och sociala medier. På liknande sätt berättar Paloma om att de ställde om och producerade infografik om digital säkerhet och säker dokumentförvaring samt workshopmaterial åt organisationsledare i de byar där restriktionerna inte var lika påtagliga.

– Nyhetsbrev om gruppers utsatthet och människorättsförsvarares berättelser skickades till myndigheter, aktivisterna bytte paneler mot poddar och återupplivade gamla papperstidningar och radiokanaler. Mycket av det där traditionella kommunikationsarbetet kom tillbaka, säger Paloma. Den påtvingade tekniken har trots allt fört något gott med sig i fredsarbetet. Paloma, Sara, och Josefin är alla tre överens om att det blivit enkelt att nå ut till fler personer oberoende av var de befinner sig och samtidigt spara både tid och resurser.

– Våga ställa om. Våga kontakta dina myndigheter, ta möte i telefon eller zoom, fixa demo med sopkvastar, sätt budskap på munskydden eller manifestera digitalt. Lärdomarna tar jag med mig. När inte organisationer du jobbar med lägger sig ner och dör, gör man det inte heller själv, understryker Paloma. Pandemin har visat att det går att organisera sig och påverka trots isolering. Kraften, kämparglöden och tron på att förändring är möjlig är nyckeln till varför fredsrörelsen fortfarande står stark världen över.

JILL KARLSTRÖM THUNBERG, skribent Fredsakademin