KRÖNIKA: Förbjud kärnvapen på svenskt territorium!

Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten 13 juni 2025.

Ett hundratal av världens länder la mer pengar på vapen förra året än året innan. De följer alla upprustningsspiralens destruktiva logik: Rustar du mer, så måste jag rusta mer. Denna tävling ökade världens samlade militärutgifter till nya rekordnivåer. Enligt institutet Sipri ökade utgifterna med nästan 10 procent. Det vill säga med över 2000 miljarder kronor.  Denna ökning är den största som någonsin registrerats och innebär att militära utgifter har ökat varje år under ett helt decennium. Man kan undra var detta ska sluta.

Det här får mig att tänka på uttalandet “internationell fred måste vila på ett åtagande om gemensam överlevnad snarare än ett hot om ömsesidig förstörelse” från statsminister Olof Palme i början av 1980-talet. Han var alltså inne på att bygga ett nytt system bortom upprustningspiralens logik. Han ville ersätta en dålig, primitiv, kostsam idé med en bättre. Palme ledde den oberoende Nedrustningskommissionen om säkerhetsfrågor som utvecklade begreppet gemensam säkerhet.

I kontrast till evig militär eskalering och avskräckning finns det socialdemokrater som verkar för gemensam säkerhet även 45 år senare. Jag talade med några av dem på S-kongressen. För dem är det uppenbart att vi inte kan skapa säkerhet utan kärnvapennedrustning, starka begränsningar på konventionella vapen och reducerade militära utgifter.

Samarbete, multilateralism och rättsstatsprincipen är grundläggande för att tackla många av världens utmaningar. Dialog, konfliktförebyggande och förtroendebyggande insatser måste ersätta aggression och militära krafter som medel för att lösa konflikter.  Många är socialdemokraterna utöver Palme som verkat i denna anda;  Alva Myrdal, Östen Undén, Inga Thorsson, Maj Britt Theorin, Margot Wallström och Pierre Schori för att nämna några.

Rädslan för Ryssland fick Socialdemokraterna att svänga. Natoansökan och okritiskt stöd till en stenhård militär upprustning. Allt detta precis när världen skriker efter fred.

Det var med denna omsvängning som fond trots allt glädjande att se att några beslut från S-kongressen fattades utifrån linjen att det  behövs andra verktyg än militära för att nå fred. Man beslutade  att Sverige ska bidra till fredsbevarande insatser och spela en aktiv roll som medlare, att det behövs förbud mot användningen av “truppminor” [rätt benämning är personminor] och att  EU ska ta fram etiska principer för hur vi hanterar artificiell intelligens inom vapenteknologi.

Det togs även beslut att Sverige ska fortsätta att bidra i arbetet för en ömsesidig nedrustning mellan kärnvapenmakterna, här behövs nu både vilja, strategi och resurser. Beslutet är glädjande speciellt eftersom Sveriges röst för nedrustning dessvärre har försvagats kraftigt sedan Natointrädet.

Cirka 50 motioner kom in till S-kongressen som krävde en särskild lagstiftning om förbud mot placering av kärnvapen i Sverige. I partistyrelsens svar  hävdade de att det inte behövs en lag eftersom Sverige även som Natomedlem råder helt och fullt över sitt territorium. Det svaret borde inte göra någon trygg. För tittar vi på historien kan vi se hur det gick till när USA placerade ut kärnvapen i fem Natoländer; Tyskland, Nederländerna, Belgien, Italien och Turkiet. Det skrevs bilaterala avtal som hemligstämplades. Varken ländernas medborgare eller deras parlament var med och beslutade eller informerades. Nederländerna, Belgien, Tyskland och Italiens regeringar vägrar än idag att bekräfta att kärnvapen finns på deras mark och de svarar inte på frågor om det, även när nationella parlamentariker frågar.

Med det sagt så finns det alltså inget krav från Nato att länder måste vara redo att placera kärnvapen på sina territorium. Detta är upp till Sveriges regering att bestämma. Min oro handlar därför om att framtida regeringar kan ändra sig och därför behövs en nationell lagstiftning. 

Partistyrelsen menade även att icke-spridningsavtalet (NPT)  – ett juridiskt bindande multilateralt avtal som förbjuder Sverige att ta emot kärnvapen, liksom det förbjuder kärnvapenmakterna att överlåta kärnvapen till icke-kärnvapenstater – räcker för att garantera att inga kärnvapen placeras i Sverige. Här finns det dock uppenbarligen olika tolkningar. Icke-spridningsavtalet har till exempel inte hindrat USA från att ha amerikanska kärnvapen utplacerade i Europa. USA hävdar bland annat att vapnen är under amerikansk kontroll, att man därmed inte har “överlåtit” dem till dessa länder och alltså inte bryter mot avtalet. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina meddelade Ryssland å sin sida att de tänkte placera ryska kärnvapen i Belarus.

Det är därmed tydligt att NPT inte räcker för att förhindra utplacering av kärnvapen i icke-kärnvapenländer. Därför måste Sverige göra som andra Natoländer och utarbeta en nationell lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium såväl i fredstid som i krigstid.  Nu behövs ett starkt tryck för det!  Ett steg kan vara att skriva på Svenska Freds namninsamling.

En nationell lagstiftning  vore ett viktigt steg mot en säkrare värld bortom upprustningsspiralens logik. Ett sätt att ersätta en dålig, primitiv, kostsam idé  – med en bättre.

Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se