KRÖNIKA: Saab stoltserar med att de tjänar miljarder på krig
Vapenindustrin göder gång på gång till och med båda sidor i krig, och möjliggör i praktiken slakt av människor.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten 19 maj 2025.
”Det är tragiskt att det är ett krig som har triggat det här, men det är också ett väldigt sunt uppvaknande” sa Saabs VD Micael Johansson i Ekots lördagsintervju när han fick kommentera hur bra det går för företaget sedan Rysslands invasion av Ukraina.
Ett av många uttalanden att häpnas över, men som också visar på den hårt militariserade tid vi lever i där vapenindustrin alltmer framställs enbart som något ‘positivt’ och ‘nödvändigt’.
I programmet beskriver Johansson Rysslands folkrättsvidriga invasion som “en innovativ konflikt”.
Jag förstår vad han syftar på i att nya vapen prövas i realtid och att Saab säkert kan göra lärdomar. Men det går inte att komma ifrån att det låter som nästan vilka tekniskt smarta produkter som helst.
Konsekvenser av dem, splitterskadorna, de döda kropparna, tragedierna bakom att varje människa som dör har en familj, att självaste människovärdet sätts ur spel och det oerhört primitiva i krig som konflikthanteringsmetod görs osynligt.
När jag lyssnar på Johansson slås jag av hur många olika sätt det finns att prata om vapen och krig utan att använda just de orden, utan istället ”produkter”, “förmågor”, “försvarsmateriel”.
Enligt lagar och regelverk för svensk vapenexport är den korrekta termen krigsmateriel och det är just vad det handlar om: produkter avsedda att användas i krig.
Och Saabs vapen har använts i krig över hela världen. Inte minst av odemokratiska regimer.
En stor del av Saabs försäljning beväpnar i praktiken regimer som systematiskt underminerar demokratins grundprinciper.
Hade Saab genuint satt demokratiska värderingar före vinst, så hade de förra året förlorat hela 6,15 miljarder kronor bara i affären med diktaturen Förenade arabemiraten.
Vapenindustrin göder gång på gång till och med båda sidor i krig, och möjliggör i praktiken slakt av människor.
Svenska vapenföretag har i femtio år till exempel beväpnat båda sidor i den spända konflikten mellan Indien och Pakistan. I femtio år har Sverige snarare varit med och bidragit till att spä på än att främja en fredlig lösning på konflikten.
Både politiska beslutsfattare och vapenföretagen bär ett ansvar som inte kan ignoreras. Saab gör dock tvärtom och stoltserar med att bygga en ny vapenfabrik i just Indien, medan exporten till både Indien och Pakistan fortgår.
Både politiken och vapenindustrin lyckas ständigt ducka sitt ansvar.
I Lördagsintervjun hör vi både om projekt som blivit ofantligt mycket dyrare än planerat – de ger alltså mer pengar till Saab och mindre till skattebetalarna. Saab borde som vilket företag som helst som hävdar hållbarhet och etik ställas till svars.
Också politiken borde hållas ansvariga för att det inte är i Sveriges intresse säkerhetspolitiskt att exportera vapen till diktaturer som kan använda dem i förtryck mot sin egen befolkning. Som det är nu tvingas ingen ta sitt ansvar, utan alla bollar över det på någon annan.
Vapenföretagen argumenterar ofta för att de följer de lagar och regelverk som finns, men att något är juridiskt tillåtet innebär dock inte att det är vare sig etiskt, säkerhetspolitiskt hållbart eller “ett sunt uppvaknade”.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
