Arbetar för en fredligare värld

Frågor och svar om vapenexport

Egentligen är krigsmateriel den korrekta termen för det som vi i vardagligt tal brukar kalla vapenexport. Med krigsmateriel menas inte bara vapen som till exempel granater och gevär utan även annan militär materiel som till exempel bandvagnar och radarutrustning. Krigsmateriel kan också innebära tjänster, metoder, mjukvara och komponenter för licenstillverkning. När vi talar om vapenexport och krigsmaterielexport menar vi alla de produkter och tjänster som behöver tillstånd från Inspektionen för strategiska produkter för att kunna exporteras. Listor på vad som omfattas av begreppet krigsmateriel bestäms gemensamt inom EU.

Uppdaterad 2013-04-02

Det varierar. Sverige exporterade 2016 krigsmateriel till 56 länder. 2013 var antalet 66, vilket är ett rekord i svensk vapenexport. Mellan 1995 och 2004 exporterade Sverige krigsmateriel till i snitt 51 länder varje år. Den motsvarande siffran för perioden 2005 till 2014 var 60, vilket är en ökning på 17%. Så trenden är tydlig: Sverige säljer vapen till allt fler länder. 

Källa: Svenska Freds sammanställningar av regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll och ISP:s redogörelser av den svenska krigsmaterielexporten. 

Uppdaterad 2017-03-22

 

De tio största exportörerna av större vapensystem 2012-2016 var:

1. USA (33.2%)
2. Ryssland (23.3%)
3. Kina (6.2%)
4. Frankrike (6.0%)
5. Tyskland (5.6%)
6. Storbritannien (4.6%)
7. Spanien (2.8%)
8. Italien (2.7%)
9. Ukraina (2.6%)
10. Israel (2.3%)

Notera att fem av de sex största vapenexportörerna också är permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd. Under samma period var Sverige den 12:e största exportören av större vapensystem och stod för 1.2% av den globala handeln av sådana system. Men Sverige exporterar också små och lätta vapen, till exempel granatgeväret Carl Gustaf, pansarskottet AT4 och luftvärnsroboten Robot 70. Den exporten är inte inräknad i statistiken ovan. 

Källa: SIPRI Arms Transfers Database

Uppdaterad: 2017-03-27

Saab AB som helhet är Sveriges största producent och exportör av krigsmateriel. Saab-koncernen stod ensam för lite mindre än hälften av den svenska krigsmaterielexporten år 2015. Andra stora företag som exporterar krigsmaterial är BAE System Hägglunds, BAE System Bofors, Nammo, Kockums, GKN Aerospace Sweden AB och Norma Precision AB.

(Källa: Regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll).

Uppdaterad 2016-03-02

Under 1990-talet har spridningen av lätta vapen, det vill säga handburna vapen, uppmärksammats av allt fler. Det uppskattas att det finns omkring 875 miljoner lätta vapen i världen och att omkring 33 miljoner nya kulor/granater produceras varje dag.

Man brukar dela in dessa vapen i ”små” och ”lätta” vapen (engelska ”small arms” resp. ”light weapons”) där de senare utgörs av granatgevär, robotar och liknande aningen större vapensystem.

Sverige är en stor producent och exportör av denna den senare kategorin – light weapons. Främst Saab är involverad i detta och produkter som man säljer är exempelvis granatgeväret Carl Gustaf, pansarskottet AT4 och luftvärnsroboten Robot 70.

Det internationella nätverket International Action Network on Small Arms (IANSA) är ett exempel på initiativ som tagits för att arbeta med frågan om lätta vapen och öka kunskaperna kring det.

Uppdaterad 2013-04-02

De tio största importörerna av krigsmateriel 2012-2016 var:

  1. Indien (12.8%)
  2. Saudiarabien (8.2%)
  3. Förenade arabemiraten (4.6%)
  4. Kina (4.5%)
  5. Algeriet (3.7%)
  6. Turkiet (3.3%)
  7. Australien (3.3%)
  8. Irak (3.2%)
  9. Pakistan (3.2%)
  10. Vietnam (3.0%)

Notera att de tio största vapenimportörerna tillsammans står för knappt 50 procent av den globala vapenimporten. Flera av dem är diktaturer och/eller länder där det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter (Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Kina, Algeriet, Pakistan, Vietnam, Irak). Den största vapenimportören är Indien, trots den utbredda fattigdomen i det landet.

Källa: SIPRI Arms Transfers Database

Uppdaterad: 2017-03-27

Ja. Den svenska vapenexporten ökar drastiskt. 2000 exporterade Sverige krigsmateriel för 4,4 miljarder kronor. Den motsvarande siffran för 2016 var 11 miljarder – vilket är mer än dubbelt så mycket. Om man analyserar exporten under de senaste fyra decennierna ser man också en ökning. Mellan 1985 och 1994 var exporten i snitt 3,7 miljarder kronor per år. För perioden 1995-2004 var genomsnittet 4,1 miljarder kronor. Mellan 2005 och 2014 var samma siffra 11,2 miljarder – vilket är en ökning på mer än 100% jämfört med föregående tioårsperiod. Den utvecklingen fortsätter. Det är sant att vapenexporten minskade svagt mellan 2011 och 2015. Men 2016 sköt exporten i höjden igen och enligt myndigheten ISP, som ansvarar för exportkontrollen, kommer den med stor sannolikhet fortsätta att öka under de kommande åren. Källa: Regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll och ISP:s redogörelser av den svenska krigsmaterielexporten.

Uppdaterad 2017-03-22

Lagen (1992:1300) och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel reglerar vad som avses med begreppet krigsmateriel. Produkterna ska vara "särskilt modifierade för militärt bruk" för att betecknas som krigsmateriel Det vill säga, en för civila ändamål utvecklad produkt klassas inte som krigsmateriel även om den kan användas som sådan.

1993 genomförde Sverige en EU-anpassning och vidgade krigsmaterielbegreppet vilket innebar att fler produkter kom att klassas som krigsmateriel. För att kompensera företagen delades krigsmateriel upp i Krigsmateriel för Strid (KS) och Övrig Krigsmateriel (ÖK), då det senare innebär en mer liberal exportpolitik. Gränsdragningen mellan de två kategorierna görs med utgångspunkt från om materielen har "förstörelsebringande verkan" eller ej.

Uppdaterad 2013-04-02

Sverige exporterade 2016 krigsmateriel för knappt 11 miljarder kronor.
Källa: Regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll, 2016.

Uppdaterad 2017-03-22

Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom Lagen om krigsmateriel och Förordningen om krigsmateriel. Enligt dessa är det förbjudet att tillverka och att exportera krigsmateriel utan tillstånd. Tillstånd ges av Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

Lagen säger inte vilka länder som får och inte får köpa vapen av Sverige, men den definierar i grova drag de grundläggande principerna för vapenexporten. Enligt första paragrafen i lagen om krigsmateriel får tillstånd till krigsmaterielexport lämnas ”endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik.”

Närmare definitioner om vilka kategorier som får eller inte får köpa krigsmateriel av Sverige regleras i Regeringens riktlinjer för vapenexport.

Läs mer om regler för vapenexporten här.

Riksdagen har beslutat att skärpa lagstiftningen kring svensk vapenexport. En parlamentarisk utredning har därför tillsats som går under namnet Krigsmaterielexportöversynskommittén, Kex. Kommittén skulle enligt planen ha redovisat sina slutsatser senast december 2014, men detta har skjutits upp till 30 juni 2015.

Läs mer om Kex-utredningen här

Läs debattartikeln från Svenska Freds, Amnesty International Sverige, Diakonia och Sveriges kristna råd om Kex, 20 mars 2015


Uppdaterad 2015-03-20

 Regeringen inrättade 1984 den politiskt tillsatta så kallade Rådgivande nämnden för att granska den svenska vapenexporten.

1996 ombildades denna nämnd till Exportkontrollrådet (EKR) och består idag av 12 ledamöter där samtliga riksdagspartier är representerade.

Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) ska "samråda" med Exportkontrollrådet, men EKR har ingen formell makt att stoppa ett beslut av ISP.

Allt som behandlas av Exportkontrollrådet är sekretessbelagt, vilket innebär att allmänheten inte har möjlighet att ta del av deras rekommendationer. Ledamöterna som sitter i rådet får inte heller delge någon information om de ärenden som tagits upp under rådets möten eller hur de själva har röstat i olika frågor. Detta gäller också det egna partiet och partiledaren.

Rådet sammanträder på kallelse av ISP:s generalsekreterare som även är Exportkontrollrådets ordförande.

5 mars 2015 utsågs nya ledamöter till EKR, som kommer att sitta i rådet fram till 31 december 2018. I rådet sitter för närvarande följande personer:

  • Anna-Lena Sörenson (S)
  • Annica Engblom (M)
  • Caroline Szyber (KD)
  • Jan R Andersson (M)
  • Kerstin Lundgren (C)
  • Lars Johansson (S)
  • Mattias Ottosson (S)
  • Mikael Jansson (SD)
  • Nina Larsson (FP)
  • Per Westerberg (M)
  • Pernilla Stålhammar (MP)
  • Stig Henriksson (V)

Uppdaterad 2015-03-20

 

1935 bildades myndigheten Krigsmaterielinspektionen (KMI) för att ansvara för kontrollen av svensk krigsmaterielexport.

1996 ombildades KMI och ersattes tillsammans med den myndighet som inom UD ansvarat för strategisk exportkontroll till Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

ISP ansvarar för tillstånds- och utförselfrågor för krigsmateriel. I större eller känsliga ärenden ska ISP överlägga med det parlamentariskt tillsatta Exportkontrollrådet där alla partier finns representerade. I principiellt viktiga ärenden ska ISP överlämna ärendet till regeringen.

ISP verkar i nära samråd med Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet. Myndigheten har också löpande kontakt med de företag som berörs av kontrollverksamheten samt det parlamentariskt tillsatta Exportkontrollrådet.

Uppdaterad 2013-04-02

En brittisk handelsminister försvarade en gång export av tortyrredskap till Latinamerika med att "om inte vi exporterar så gör någon annan det". Ska Sverige även börja exportera tortyrredskap, eftersom någon annan ändå kommer att göra det? Resonemanget är orimligt.

Rimligare är att man så långt som möjligt inte bidrar till något man inte gillar. Om Sverige skulle avveckla sin vapenexport skulle världen få en ledande krigsmaterielsäljare mindre och trovärdigheten för den svenska utrikespolitiken skulle öka.

Uppdaterad 2013-04-02

De svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport kan sammanfattas enligt följande:

Enligt riktlinjerna bör endast export av krigsmateriel medges om denna:

  • bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt
  • inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Enligt fyra kriterier bör det inte godkännas krigsmaterielexport till:

  • stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,
  • stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,
  • stat som har inre väpnade oroligheter, eller till
  • stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

 Uppdaterad 2014-09-03

Sveriges regering är ytterst ansvarig för den svenska vapenexporten. Tidigare har ansvaret legat på handelsministern, men det är nu utrikesminister Margot Wallström som är ansvarig. Regeringen har emellertid delegerat tillståndsgivningen för vapenexport till den så kallade Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

ISP:s generaldirektör har det faktiska ansvaret för myndighetens beslut. I större eller känsliga ärenden ska ISP överlägga med det parlamentariskt tillsatta Exportkontrollrådet där alla partier finns representerade. I principiellt viktiga ärenden ska ISP överlämna ärendet till regeringen.

Uppdaterad 2015-03-20

Historiskt sett har den svenska vapenexporten varit grundad i svensk neutralitetspolitik. Eftersom Sverige ville stå utanför allianser som skulle kunna påverka Sveriges möjligheter att förklara oss neutrala i en väpnad konflikt var tanken att vi också var tvungna att ha ett starkt militärt försvar och en industri som kunde producera allt det krigsmateriel som Sverige behövde. På det sättet skulle vi vara oberoende av andra stater för vårt försvar och öka vårt handelsutrymme. För att ha råd med denna politik ansågs det nödvändigt att vi också kunde exportera krigsmateriel till andra för att inte utvecklingskostnaderna skulle bli allt för höga.

Även om Sverige inte längre har en neutralitetspolitik och inte längre ambitionen att ställa oss neutrala eller vara oberoende av andra stater är fortfarande grundmotivet för svensk vapenexport säkerhetspolitiskt. Sveriges regering har också tagit beslut om att målet inte längre är att Sverige så mycket som möjligt ska köpa in krigsmateriel producerad av svenska företag utan att vi ska välja det materiel som är mest kostnadseffektivt, ”köpa från hyllan”. Det här ändrar förutsättningarna för motiven bakom svensk krigsmaterielexport.

Enligt riksdagens riktlinjer för vapenexporten bör krigsmaterielexport endast medges om den bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande och inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Ett annat argument är att Sverige har speciella behov av materiel som bara kan tillgodoses av svenska företags produkter, till exempel ubåtar tillverkade för svenska vatten. Nya säkerhetspolitiska argument för krigsmaterielexport är också bland annat att det ger Sverige inflytande och insyn i olika militära forum.

Uppdaterad 2013-04-02

Det finns en rad problem förknippade med den internationella vapenhandeln.

  • Exporten av krigsmateriel till krig leder till att människor dödas, skadas, hotas och/eller tvingas på flykt.
  • Export av krigsmateriel till fattiga länder bidrar till svält, analfabetism och utebliven hälsovård. Detta på grund av att krigsmateriel prioriteras över dessa behov. Är den styrande regeringen dessutom en diktatur och/eller korrupt finns risken att dessa inköp inte alls reflekterar vad människor i landet behöver, utan endast hjälper regeringen att behålla makten.
  • Export till konfliktområden kan öka risken för att krig bryter ut. Kapprustningar skapar nämligen ömsesidig misstro. Med kapprustning menas att ett land rustar upp, genom att till exempel köpa mer vapen, vilket gör att ett annat land känner sig hotat och i sin tur köper mer vapen. Detta kan leda till att det första landet känner ett behov av att rusta upp ytterligare, och en spiral av upprustning är då igång. Detta ökar hotbilden och risken för att väpnad konflikt bryter ut.
  • Export av krigsmateriel ingår ofta i en större överenskommelse där säljaren hjälper köparen att bygga upp en egen krigsindustri och tillverka vapnen på licens vilket ökar militarisering även på sikt.
  • Att exportera vapen till stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna gör att Sverige blir en del av förtrycket. Det gör det också svårare för Sverige att på ett trovärdigt sätt kritisera dessa kränkningar och stå på de förtrycktas sida.
  • Export av krigsmateriel till icke-demokratier stärker regimers makt, både direkt militärt och genom att ge dem legitimitet. Därigenom försvårar svensk krigsmaterielexport till dessa stater för de som kämpar för demokratiska rättigheter.

Uppdaterad 2015-03-20

Följdleveranser avser kompletteringar till en tidigare genomförd export. Ursprungligen avsågs endast reservdelar men begreppet har sedan 1950-talet successivt utvidgats till att idag bestå av ett tiotal kategorier, exempelvis ammunition, uppgraderingar och besläktad materiel.

Riktlinjerna för följdleveranser är i jämförelse med nya leveranser mycket vaga, vilket har lett till diskussioner (se ex. SOU 1999:38). Riktlinjerna är omvända och innebär att tillstånd till reservdelar bör ges om inte ovillkorligt hinder möter. Det är i praktiken bara vapenembargon som innebär ett ovillkorligt hinder. I praktiken innebär det att om Sverige har exporterat krigsmateriel till en

  • stat som hamnar i väpnad konflikt med en annan stat,
  • stat som invecklas i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,
  • stat som får inre väpnade konflikter, eller till
  • stat där omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna utbryter, så bör Sverige trots detta ändå tillåta ytterligare export.

Uppdaterad 2013-04-02

Sedan 2000 är USA den största mottagaren av svenskt krigsmateriel. Nedan hittar du en lista över de 20 största mottagarna av svenskt krigsmaterial för perioden 2000-2016. Listan anger också värdet av exporten (i miljoner kronor): 

  1. USA (13102)
  2. Sydafrika (12341)
  3. Norge (11362)
  4. Nederländerna (10916)
  5. Thailand (9040)
  6. Indien (8344)
  7. Finland (7880)
  8. Storbritannien (7584)
  9. Frankrike (7529)
  10. Pakistan (7264)
  11. Tyskland (7256)
  12. Schweiz (5686)
  13. Singapore (5677)
  14. Danmark (5467)
  15. Saudiarabien (5235)
  16. Australien (3744)
  17. Brasilien (3734)
  18. Kanada (3356)
  19. Grekland (2695)
  20. Förenade arabemiraten (2491)

Källa: SIPRI Arms Transfers Database

Uppdaterad: 2017-03-27

Enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI hamnar Sverige på 8 plats i listan över världens exportörer av större vapensystem under perioden 2000 till 2010. Det motsvarar cirka 2 procent av världens totala vapenhandel av dessa system. Under åren 2010 till 2014 var Sverige den elfte största exportören, och exporten motsvarade fortfarande 2 procent av den totala handeln av systemen, enligt SIPRI. Med större vapensystem menas enligt SIPRI bland annat flygplan, helikoptrar, större försvarssystem mot till exempel ubåtar eller flygplan, bepansrade fordon, missiler med mera.

Utöver dessa finns också så kallade små och lätta vapen, vapen som är lättare att transportera. Man brukar dela in dessa vapen i ”små” och ”lätta” vapen (engelska ”small arms” resp. ”light weapons”) där de senare utgörs av granatgevär, robotar och liknande aningen större vapensystem - men som fortfarande är portabla. Sverige är en stor producent och exportör av denna den senare kategorin – light weapons. Främst Saab är involverad i detta och produkter som man säljer är exempelvis granatgeväret Carl Gustaf, pansarskottet AT4 och luftvärnsroboten Robot 70.

Under 2010 var vi den sjunde största exportören av större vapensystem i världen. Räknat per person var Sverige världens största exportör av större vapensystem både under 2010 och 2011. 2012 och 2013 var Sverige den tredje största exportören räknat per person. 2014 var Sverige den fjärde största exportören räknat per person, efter Israel, Schweiz och Ryssland.

De fem största exportörerna av stora vapensystem under åren 2010-2014 var USA, Ryssland, Kina,Tyskland och Frankrike. Tillsammans stod dessa länder för 74% av den totala exporten, enligt SIPRI.

Uppdaterad 2015-03-20

Ett beslut av FN:s säkerhetsråd, av EU eller av OSSE om vapenembargo innebär att Sverige inte får exportera krigsmateriel till det aktuella landet.

Enligt information från ISP, uppdaterad augusti 2014, finns följande embargon att förhålla sig till:

EU-embargon
Inom EU upprätthålls vapenembargo och för vissa länder förbud avseende utrustning för internt förtryck mot följande länder:

  • Burma/Myanmar (inkl. utrustning för internt förtryck)

  • Centralafrikanska republiken

  • Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea)

  • Demokratiska republiken Kongo

  • Elfenbenskusten (inkl. utrustning för internt förtryck)

  • Eritrea

  • Iran (inkl. utrustning för internt förtryck)

  • Irak

  • Kina

  • Libanon

  • Liberia

  • Libyen (inkl. utrustning för internt förtryck)

  • Ryssland

  • Somalia

  • Sudan

  • Sydsudan

  • Zimbabwe (inkl. utrustning för internt förtryck)

  • Vitryssland (inkl. utrustning för internt förtryck)

FN-embargon
Inom FN upprätthålls vapenembargon mot följande länder:

  • Afghanistan (listade entiteter)  

  • Centralafrikanska republiken

  • Demokratiska folkrepubliken Korea

  • Demokratiska republiken Kongo

  • Elfenbenskusten

  • Eritrea

  • Iran

  • Irak

  • Libanon

  • Liberia

  • Libyen

  • Somalia

  • Sudan

OSSE-embargon
Inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) upprätthålls vapenembargo mot följande område:

  • Nagorno-Karabash

Uppdaterad 2015-03-20

Försvarsexportmyndigheten har till uppgift att främja och effektivisera de statliga insatserna för vapenexporten. Försvarsexportmyndigheten inrättades den 1 augusti 2010. Till det första halvåret fick den 38 miljoner kronor till sitt förfogande och för 2011 har man fått 80 miljoner kronor. 2015 var anslaget 68 miljoner kronor.

Läs mer om Försvarsexportmyndigheten här

Uppdaterad 2015-03-20

Svenska Freds faktablad om vapenexport sammanfattar på ett överskådligt sätt situationen när det gäller svensk vapenexport och internationell vapenhandel.

>> Här hittar du faktabladet om vapenexport (pdf-format)
>> Regeringens skrivelser 

Uppdaterad 2013-04-02

Ja, trots riktlinjer som borde förhindra detta säljer Sverige krigsmateriel till både krigförande länder och länder som kränker de mänskliga rättigheterna.

Högt upp på listan över länder som får köpa krigsmateriel av Sverige under tioårsperioden 2001-2010 finns länder i krig, som USA (7 568 mkr) och Indien (3 832 mkr). I flera av de länder som Sverige exporterar vapen till förekommer grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, så som i t.ex. Pakistan (5 563 mkr) och Thailand (923 mkr). Exempel på diktaturer som får köpa krigsmateriel av Sverige är Förenade Arabemiraten (1 170 mkr) och Saudiarabien (339 mkr).

Mer än en tredjedel av den svenska krigsmaterielexporten under 2013 (40 procent) gick till 22 länder som den amerikanska organisationen Freedom House under 2013 klassade som Partly Free eller Not Free. De senaste fem åren 2010-2014 har i snitt 35 procent av den svenska krigsmaterielexporten gått till länder som den amerikanska organisationen Freedom House rankar som ofria eller delvis ofria. 2014 gick 17 procent av exporten till länder som klassades som Partly Free eller Not free.

(Källa: Regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll. Beräkningarna som gäller demokrati är gjorda av Svenska Freds, baserat på Regeringens skrivelser och organisationen Freedom Houses demokratiranking)

(Källa: Regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll. Beräkningarna som gäller demokrati är gjorda av Svenska Freds, baserat på Regeringens skrivelser och organisationen Freedom Houses demokratiranking)

Uppdaterad 2015-03-20