DEBATTARTIKEL I ALTINGET: EN SÄKERHETSPOLITIK SOM GÖR OSS OSÄKRA
Den 20 september presenterades regeringens budgetproposition för 2022. Den snäva synen på säkerhet blir återigen tydlig. Försvarsbudgeten ökar successivt medan budgeten för områden som hälso- och sjukvård och klimat endast tillfälligt förstärks, för att därefter minskas.
Satsningarna på försvaret riskerar inte bara att ta resurser från andra säkerhetsfrågor utan även att bidra till en upprustningsspiral och till att förvärra klimathotet. I dagsläget finns inte ens en samlad analys av Försvarsmaktens klimatpåverkan.
I budgetpropositionen upprepas argumentet om att det militära försvaret måste stärkas “mot bakgrund av det över tid fortsatt försämrade säkerhetspolitiska läget”. Samma argumentation ligger till grund för den blocköverskridande försvarsöverenskommelsen om de historiskt höjda militära utgifterna 2020-2024. Begrepp som “ett försämrat säkerhetspolitiskt läge” och “en osäker omvärld” används i Sverige och många andra länder för att motivera ökade militära utgifter. Men även om risken för väpnad konflikt vore påtaglig, är frågan om militära medel är lösningen. Med ökad militarisering ökar spänningarna, säkerhetsläget försämras ytterligare och utrymmet för dialog och diplomati minskar.
Det rimliga vore att investera i utrikespolitiskt arbete med diplomati, dialog och icke-militärt samarbete för att minska spänningar och avvärja hot. Regeringen beskrev själva i den utrikespolitiska deklarationen 2020 att “Diplomatin är vår främsta försvarslinje”. Artikel 26 i FN-stadgan uppmanar också FN:s medlemsländer att lägga så lite resurser som möjligt, både mänskliga och ekonomiska, på militär upprustning för att gynna internationell fred och säkerhet.
Världen är en osäker plats för oerhört många människor. I ett bredare perspektiv med mänsklig säkerhet som utgångspunkt försämras det säkerhetspolitiska läget i spåren av klimatrelaterade katastrofer, väpnade konflikter, ökad fattigdom och ojämlikhet, korruption, pandemin och att över 80 miljoner människor befinner sig på flykt på grund av dessa säkerhetshot. Men det är sällan det som åsyftas med det försämrade säkerhetspolitiska läget. I så fall skulle de politiska prioriteringarna och budgeten se annorlunda ut.
I budgetpropositionen står det att ”klimatförändringarnas effekter har allt större påverkan på mänsklig säkerhet, såväl globalt som i EU och dess närområde”. Trots detta planeras en sänkning av anslagen till allmän miljö- och naturvård 2023-2024 efter en marginell höjning 2022. Och trots att vi befinner oss i en pandemi och att all forskning pekar på att vi har fler pandemier att vänta, sänks anslagen till Hälso- och sjukvård med 25 miljarder 2022 för att föreslås en ytterligare sänkning med sammanlagt 40 miljarder kronor 2024, jämfört med 2021.
Det militära försvarets särställning och det snäva perspektivet inom svensk säkerhetspolitik är ohållbar. Andra säkerhetshot måste ställas i relation till hotet om ett militärt angrepp och prioriteras långsiktigt såväl politiskt som ekonomiskt. Det är dags att skrota övertygelsen om att ökad militarisering gör oss säkrare och istället storsatsa på det långsiktigt förebyggande arbetet för hållbar fred och människors säkerhet. Det är vår gemensamma framtid och säkerhet som står på spel. Vilket riksdagsparti är först att föreslå en blocköverskridande överenskommelse för att hantera de mest akuta och sannolika hoten mot allas vår säkerhet?
Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
