DEBATT: Sverige behöver ett fredsdepartement

Sverige behöver en ny politisk riktning för fred och säkerhet. Behovet är uppenbart. Antalet väpnade konflikter i världen är det högsta sedan mätningarna startade 1946 och 2025 var ett av de blodigaste åren på över 30 år. Parallellt fortsätter den globala militära upprustningen. Enligt SIPRI uppgick världens militära utgifter till 2 887 miljarder dollar 2025 – den högsta nivån som någonsin uppmätts.

Våld inte den enda lösningen

Militär upprustning presenteras ofta som den enda lösningen på en allt mer konfliktfylld värld. Men hot om våld kan aldrig sänka spänningen i en konflikt och det finns i dag en stark övertro på vad militära medel kan åstadkomma. Om vi på allvar vill se en säkrare värld måste vi investera mer i att hantera orsakerna till krig, som förtryck, bristande demokrati och konflikter om makt och resurser.

En fredspolitisk satsning ska inte vara ett sidospår till utrikes- och säkerhetspolitiken. Den måste vara en integrerad del av den. Regeringen bör därför formulera en nationell strategi för fredsbyggande och konfliktförebyggande arbete, med tydliga mål för vad Sverige ska göra – och vilka resurser som krävs.

Rasism och orättvisa ett hot mot säkerheten

För det första behövs en bredare syn på säkerhet. Krig och väpnade angrepp är centrala säkerhetshot, men de är inte de enda. Klimatförändringar, pandemier, fattigdom, människorättskränkningar, demokratisk tillbakagång, rasism och sociala orättvisor är alla hot mot vår säkerhet här och nu.

För det andra måste Sverige investera mer i det som förebygger våld: diplomati, medling, konfliktförebyggande arbete och långsiktigt fredsbyggande. Det handlar om att agera innan konflikter har blivit krig – inte först när kostnaderna i människoliv och resurser redan är enorma.

”Sverige bör stärka arbetet för kärnvapennedrustning och införa lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid”

För det tredje måste Sverige stärka de internationella institutioner som gör fredlig konflikthantering möjlig. FN och dess organ, liksom Internationella domstolen (ICJ) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC), behöver politiskt och ekonomiskt stöd. När den internationella rättsordningen försvagas blir världen inte säkrare, utan mer oförutsägbar.

En säkrare värld kräver också ett starkare svenskt bistånd. OECD:s preliminära siffror visar att Sveriges bistånd 2025 motsvarade 0,85 procent av BNI. Samtidigt föll det globala biståndet kraftigt. Sverige bör återgå till målet om en procent av BNI och använda biståndet strategiskt för fattigdomsbekämpning, demokrati, klimat, mänskliga rättigheter och fredsbyggande.

Starta ett fredsdepartement

Sverige bör stärka arbetet för kärnvapennedrustning och införa lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Vi måste stå fast vid Ottawakonventionen mot personminor. Och vi måste sluta göra vapenaffärer som förlänger och förvärrar världens konflikter. Allra först med länder som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter, men på sikt helt och hållet.

Det avgörande är dock inte bara vilka politiska områden som omfattas. Det handlar också om hur arbetet leds. I dag är fredsfrågorna utspridda mellan politikområden och departement. En verklig storsatsning kräver därför samordning på högsta politiska nivå, till exempel genom ett fredsdepartement med tydligt ansvar, gemensamma mål och uppföljning.

På internationella fredsdagen tidigare i september uppmanade FN världens ledare att investera i fred – för alla, överallt och varje dag. Något Sverige historiskt sett varit betydligt bättre på. Men om vi åter ska bli en röst för nedrustning och fredlig konflikthantering krävs också investeringar i det som gör krig mindre sannolika och fred mer möjlig.

Kerstin Bergeå, ordförande för Svenska Freds– och skiljedomsföreningen
Debattartikel publicerad i Altinget den 2 oktober 2026