KRÖNIKA: En nedskjuten drönare kan föra oss rakt in i storkriget
Peter Hultqvists retorik får mig att hålla andan.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 2 oktober 2025.
Krig kan förvärras eller startas av en gnista. Inte sällan är det ett missförstånd eller ett misstag, en enskild händelse som sätter igång en eskalering.
I förlängningen blir gnistan i värsta fall till ett förödande eldhav.
Vi är därför många som just nu håller andan. Få har nog undgått att en rad kränkningar av europeiska länders luftrum har skett den senaste tiden. Natos artikel 4, att Nato behöver samlas snabbt för konsultationer, har åberopats.
När Polen sköt ner ryska drönare som kom in i dess luftrum i september var det första gången en Natomedlem beskjutit ryska tillgångar under det fullskaliga kriget mot Ukraina.
Avskräckning
Om luftrummet nu kränks så kan man undra ifall idén om Natos avskräckning verkligen fungerar. Den idé som Sverige och andra Natoländer lägger miljard efter miljard i militär upprustning för att upprätthålla.
Denna kostsamma idé som under de senaste åren trumfat alla andra idéer om hur säkerhet bäst byggs.
Att förlita sig helt på avskräckning visar sig vara en mycket farlig och skör väg. Särskilt då det finns stor risk att den upprustning och avskräckning som sägs öka säkerheten istället leder till ökad misstro, spänningar och större risk att väpnad konflikt faktiskt bryter ut.
Fiender måste ju hela tiden bevisa att den avskräckning som finns är trovärdig. Därför växer upprustningen och eskaleringen.
Incidenter och missförstånd kommer alltid att kunna hända, speciellt i denna spända, desinformationsrika tid. Utan hotlines och kommunikation där fienden kan klargöra vad som hänt, så befinner vi oss i ett mer spänt läge där denna teori lika gärna kan dra oss in i krig.
Om Nato svarar militärt på gnistan eller provokationerna så finns risk att elden tar fart och storkriget är nära. Då får vanliga människor i värsta fall betala priset för en alltför aggressiv politiks konsekvenser.
Hotlines?
Jag vill tro att politiker och Försvarsmaktens mål är att hålla Sverige i fred. Men en sak får mig att undra: När Michael Claesson tog över som överbefälhavare för ett år sedan menade han att det säkerhetspolitiska läget nu är farligare än under kalla krigets tid.“Det finns mycket likheter men samtidigt är det på olika sätt mer oberäkneligt än kalla kriget. Det fanns andra mekanismer och dialog på den tiden”, sa han i en intervju med SVT.
Då blir min fråga, varför i all världen används inte alla till buds möjliga medel nu i detta spända läge? Varför finns ingen hotline öppen? Varför inga initiativ till nedkylning av situationen? I bästa fall pågår det tyst diplomati som vi inte känner till. Det hoppas jag verkligen.
Om jag ska vara svart-vit så finns bara två vägar: eskalera eller de-eskalera. Elda på gnistan och spänningarna eller försöka släcka dem. Det är här som argumentet om att Nato är en säkerhetsgarant brister.
För vad händer när avskräckningen inte fungerar? Om Nato svarar militärt på gnistan eller provokationerna så finns risk att elden tar fart och storkriget är nära. Då får vanliga människor i värsta fall betala priset för en alltför aggressiv politiks konsekvenser.
Retorik
Denna politik börjar ofta med retorik. Därför reagerade jag när Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist till synes lättvindigt föreslog att om det kommer in drönare över Sverige så ska de skjutas ner.
Nato har, likt Hultqvist, uttalat en delvis ”robust” respons på de ryska intrången. Nato kommunicerade att de kan använda alla alternativ, inklusive militära, för att försvara sig.
Men samtidigt uttryckte generalsekreterare Rutte försiktighet, att vi måste analysera och inte agera förhastat.
Överbefälhavare Michael Claesson ser också nedskjutning som en sista utväg, inte en första. Nytt är dock att svenska Jas Gripen-plan nu beväpnas med skarpa jaktrobotar innan de går upp mot ryska stridsflyg.
För några år sedan var normalläget inte jaktrobotar, och flygvapnet kommunicerade heller inte vilka vapen stridsflygen bar på.
Ett splittrat Nato
Men Nato är splittrat i synen på att eskalera eller de-eskalera. Medan Tyskland varnar för riskerna med att skjuta ner ryska flygplan, har USA:s president Donald Trump en aggressiv hållning som stöds av Polen och de baltiska staterna. Donald Trump uppmanar Natoländerna att skjuta ned ryska flygplan som kränker deras luftrum.
Till följd av uppmaningen rusade förresten de europeiska vapenbolagens aktier.BAE Systems steg direkt med 1,6 procent och svenska Saab steg dagen efter Trumps uttalande med nära fem procent till en rekordhög nivå.
Tvärtemot att elda på genom att agera förhastat och vårdslöst varnade Tysklands försvarsminister Boris Pistorius för att Nato-allierade riskerar att gå ner i Putins ”eskaleringsfälla” genom att skjuta mot ryska flygplan:
”Att skjuta något från himlen eller genomföra någon stor styrkedemonstration hjälper mindre än något annat just nu”, menade Pistorius. Han la till: ”Försiktighet är inte feghet och inte rädsla, utan ett ansvar gentemot sitt eget land och fred i Europa.” Jag håller med honom.
Tiden kräver nu att Sverige tar fram den säkerhetspolitiska verktygslåda som ställts långt in i garderoben, med redskap som diplomati, avspänning och öppna dialogvägar. Det behövs skicklig diplomati samt en tydlig deeskaleringspolitik. Att enbart förlita sig på aggressiv retorik, mer vapen och militär avskräckning i detta spända läge riskerar annars att leda oss rakt in i elden.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
Läs mer om Natos artikel 4 i Natogranskaren, den 11 september.
